Inbjuden konstnär i detta nummer, som också gjort omslagsbilden, är Anna Lamberg.

Inbjuden konstnär i detta nummer, som också gjort omslagsbilden, är Anna Lamberg.

Redaktionell text nr 3-4:2014

Det finns ett klipp i Göran Hugo Olssons film The Blackpower mixtape 1967-1975, där Angela Davis blir intervjuad av en svensk teve-journalist. Davis, en av förgrundsgestalterna i Svarta pantrarna, får frågan om hur man revolutionerar ett samhälle: "Hur tar man sig dit? Genom konfrontation? Våld?" undrar den svenske reportern försiktigt. 

"Så det är det som är din fråga!" utbrister Davis, med någon sorts suckande bestörtning. Sedan berättar hon om hur det är att växa upp med ett ständigt våld, om oprovocerade trakasserier från vita poliser, rasistiska bombdåd och öppet rasistiska utsagor från makthavare. Under sin uppväxt i den segregerade amerikanska södern hände det att Birminghams ledande politiker hetsade invånarna i radio: ”Svarta har flyttat in i ett vitt bostadsområde, vi borde förvänta oss att få se lite blodspillan inatt”, och mycket riktigt, berättar Davis, blev det blodspillan. Hennes svar till den svenske reportern är att den som frågar henne om huruvida hon samtycker till våld som medel för den politiska kampen inte kan ha en aning om vad svarta människor i USA blivit utsatta för.

Det är ett på flera sätt intressant och åskådliggörande klipp. Davis låter lika rasande uppgiven som knivskarp. Klippet visar att frågan om våld och politiska strukturer idag ställs på ungefär samma sätt som för 40 år sedan. Det vill säga, redan på förhand har den svenske reportern bestämt sig för vems handlingar som ska betecknas som våldsamma. Vems rätt till våld som ska ifrågasättas. Men det var inte Angela Davis eller Svarta pantrarna som kom med våldet. Det fanns redan där. Det var inte Irene Matkowitzc som kom med våldet i sin tårta. Våldet är redan här. Man måste, säger Davis, förvänta sig reaktioner, explosioner. 

Eller som Patricia Lorenzoni skriver i det här numret, med filosofen Slavoj Žižek: ”Vi uppfattar det subjektiva våldet mot bakgrund av en nollnivå av ickevåld. Våldet blir vad som stör den normala ordningen. Men tänk om det finns ett annat våld, ett våld som är just det som upprätthåller nollnivåns norm och som därmed skapar själva förutsättningarna för vad vi uppfattar som våld och inte? Žižek jämför det systemiska våldet med fysikens "mörka materia". Det må vara osynligt. Men det måste likväl tas med i beräkningen om man ska förstå vad som annars blott framstår som irrationella explosioner av våld.”

Det här dubbelnumret av Ord&Bild vrider och vänder på vilka och vems handlingar som egentligen bör betraktas som våldsamma, och vad det får för konsekvenser. Det talar om våldet som föregår våldet som alstrar nyhetsrubriker. Det talar om våldet, inte bara som en motsättning till det vi kallar demokrati, utan också som något som historiskt format den. Det talar om våldet i modernistiska representationer. Om kicken med våld. Om våldet i att bygga ett kärnkraftverk på en av världens jordbävningstätaste platser. Om våldsdåd som epidemi. Om våldet i Göteborgs kommunalt sanktionerade gentrifieringsprocesser. Våldet i våldsbegreppet. Våldet i att återge våld. 

Ett nummer av essäistik och skönlitteratur, av ord och bild. Det är också det sista numret vi gör som redaktörer. Vi är glada över allt vi lärt oss av de samarbeten som tidskriftsgörandet inneburit. Nu lämnar vi med varm hand över.

INNEHÅLL

URBANA FRONTLINJER

KATARINA DESPOTOVIC´
CATHARINA THÖRN

Tack  Martin Engberg

MEIRA AHMEMULIC´ & KRISTOFER FOLKHAMMAR  Redaktionellt

EVIN ISMAIL  Husbyhändelserna
PATRICIA LORENZONI  Fem reflektioner om våld
MIREY GORGIS  Våld, eller försök att spränga en fråga
GIORGIO AGAMBEN  Om våldets gränser
ERIK BRYNGELSSON  Marginalanteckningar till »Om våldets gränser»
MARTIN HÖGSTRÖM  I vattnet (i vatten)
ANN-MARIE TUNG HERMELIN  Vem är nyfiken gul?
MATTIAS HAGBERG  Du ska inte dräpa

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

ULLA EKBLAD-FORSGREN  Första världskriget
ROBERT MUSIL  Musen ur prosaverket Nachlaß zu Lebzeiten
MARCEL BEYER  Musen  ur diktsamlingen Graphit
ISABELLE STÅHL  Kreativt våld
CHRISTINA KALL  Modernism, förintelse och narrativ
KHASHAYAR NADEREVANDI  ur Lacy Lou
OLIVIA ISO  ur Register
MALIN NORD  Barmark ur ett pågående arbete
JOHANNES SAMUELSSON  Att lägga en kabel
NILS OLSSON  Bödeln och representationen
KAJSA WIDEGREN  Prognostisk tid Konst och politik efter Fukushima
LEAH GORDON  Ghettobiennalen: Mot en gränskultur
STEVE SEM-SANDBERG  De svarta sheriffernas stad
DAN FRÖBERG & ALEXANDRA E. LINDH  Vål(na)d

KRITIK

AMELIE BJÖRCK om Stemmer 1-12 av TORIL MOI; MARTHE RAMM FORTUN; 
ASTA BUSINGYE LYDERSEN; INGER SKJELSBÆK; MARIKEN HALLE; 
CHARLOTTE THORSTVEDT; KARINE NYBORG; AGNES RAVATN; 
MAJA S.K. RATKJE; JON KROG PEDERSEN
ALVA DAHL om Det finnes en stor åpen plass i Bordeaux av HANNE ØRSTAVIK
JONAS BRUN om Mãn av KIM THÜY
THERESE SVENSSON om När kejsaren var gudomlig av JULIE OTSUKA
TUVA MARIA ENGDAL om Fem minuter av ditt liv av ELISE INGVARSSON