ordobild-42013.jpg

Ord&Bild 4:2013 börjar med ett regn, ett tillfälligt avbrott - bilder som kopieras och blir till ett brus, blir till en sjö där det simmar en fågel. Cecilia Grönbergs bildsvit, som tar plats i Ord&Bilds galleri, är en associativ, humoristisk bildessä som inleder ett nummer där fragmentet, och det ofullgångna, framhålls som en många gånger mer adekvat bärare av kunskaper och erfarenheter än den helgjutna formen.

Anders Johansson är inne på det när han ifrågasätter att Vetenskapsrådet tycks anse att forskningen är synonym med sitt resultat.

Dubravka Ugrešić har i sina böcker visat hur fragmentet kan fungera som exilens formspråk. "För första gången läser jag en text som bekräftar mig, min bakgrund", skriver Meira Ahmeulić om sitt första möte med Ugrešić, som vi ägnar ett "Ord&Bild-läser" i detta nummer.

Ann-Marie Tung Hermelin utgår också från Ugrešićs författarskap när hon skriver om migrationens arv. Och Ulf Peter Hallberg gör det samma i en text som kretsar runt den självvalda exilen i Berlin.

Och mellan temablocken stretar Freke Räihä och Jarl Hammarberg med formen i sina nyskrivna verk.

I numrets kritikdel skriver Tomas Forser om Per Wirténs Tingsten bok, Alan Asaid om Vladimir Sorokins Snöstormen och vilka förväntningar en Rysk roman av en Rysk författare väcker; Ulf Karl Olov Nilsson skriver om Fabian Kastners Lekmannen och Karin Håkanson om Marie Darrieussecqs Flickan i Clèves.