untitleddance3.jpg

Redaktionellt

Den läsande och den skrivande
vrider sig i sina kroppar kring varandra
livräddningsaktion där man inte vet
vem som räddar vem

(Helena Eriksson, ur Täthetsteoremet)

Det här numret av Ord&Bild är ett väldigt litterärt sådant, men det har inget bestämt tema. Inte heller är det uppbyggt kring de "block" – som vi alltmer börjat strukturera vår tidskrift efter. Den här gången har vi helt enkelt samlat texter som framstått som oumbärliga att publicera. Den här gången ville vi tillvarata tidskriftsformatets potential att breda ut, framför att gå på djup. Sätta samman ett bygge, som genom konstnären Jim Berggrens snygga grenar blir ett slags litteraturläsningarnas halsbrytande klätterträd.

Vi vet inte alltid vem som räddar vem i läsakten. Men vi vet att det finns saker att ta hand om, där i räddningsaktionen. Och det här numret vill helt enkelt påvisa myckenheten i hur litteraturen går att använda och ta sig an.

Stefan Jonsson får genom läsningar av konst och litteratur, både syn på en av vår tids mest grundläggande nykoloniala strukturer, men finner där också motstrategier och nya ordningar. Den fylliga essän En kvinna och en man vid världens ände lyckas vara både kritisk och visionär, i sin ansats att vässa den postkoloniala litteraturteoretikern Gayatri Chakravorty Spivaks berömda tes om hur "vita män räddar bruna kvinnor från bruna män."

Andra läsningar, och andra typer av migrationer, tematiseras och sjungs fram i Gloria Gervitz mäktiga poetiska projekt Migrationer – en omvandlande och hänförande dikt, som poeten reviderat och skrivit om under mer än 30 års tid.

Författaren och kritikern Hanna Nordenhök arbetar bland annat med Gervitz i sitt pågående forskningsprojekt om poetiska läsakter. Det täta utdrag om mödrar, kärlek och vad dikten gör med poeten som vi publicerar i det här numret, bygger på ett samtal med Gervitz.

"Jag hade ingen aning om allt vad dikten hade att säga mig, allt den skulle uppenbara för mig om mig, framkalla" säger Gervitz, i ljuset av att ha använt sig av samma poetiska sfär och material under ett helt liv.

Återbrukade och återupplevde sin egen diktning ägnade sig också poeten Bengt Emil Johnson (1936-2010) åt. Staffan Söderbloms genomlysande läsningar av några av Johnsons ungdomsdikter gör fynd som uppriktighet och trovärdighet i denna hittills outforskade del av Johnsons författarskap. Söderbloms text är genom sitt rotande i gamla publikationer, också ett stycke tidskriftshistoria.

När Hanna Hallgren upprättar en prolog till den litterära vetenskapsteorin präglas den av en sällsam närvaro i sorgen, minnet och döden. Hallgrens upptakt påminner om vad litteraturen ofrånkomligen skriver mot. Och i Hassan Loo Sattarvandis forsande prosatext är litteraturen både en intim mötesplats och ett ideologiskt slagfält.

Dessutom: nyskriven poesi av Jila Mossaed, Petra Mölstad och Linus Gårdfeldt. Och så har vi glädjen att få publicera poeten och översättaren Sofia Stenströms glimrande debut som prosaist.

Dessutom fortsätter vår bildsatsning Galleriet att rama in tidskriften. Denna gång med en stram svit bilder, där fotografen Anna Strand genom olika slags iscensättningar osäkrar dragningskraftens effekter. Och som alltid ett vasst och välskrivet kritikblock.

Så. Här är litteraturen. Varsågoda. Använd den väl.

 

Innehåll

Meira Ahmemulic  & Kristofer Folkhammar  Redaktionellt
Hanna Nordenhök  Resan i det mest ensamma måste delas
Jila Mossaed  Dikt
Hassan Loo Sattarvandi  De sista trojanskorna
Petra Mölstad  Härde
Stefan Jonsson En kvinna och en man vid världens ände
Hanna Hallgren  Prolog till den litterära vetenskapsteorin
Linus Gårdfeldt  Hålla det helt, vira det hårt
Sofia Stenström  ur Hål och Håls dotter
Staffan Söderblom   ur Bekämpa sin ödmjukhet
Jim Bergren  Kvistar

Kritik

Mikael Löfgren om Kulturjournalistiken i DN 1864-2012 av Åke Lundqvist
Ann-Marie Tung Hermelin om Skruvstädsblomman av Svetlana Cârstean
Johan Gardfors om No medium av Craig Dworkin
Henrik Otterberg om Cave art, perception and knowledge av Mats Rosengren

Gallerikonstnär

Anna Strand