Redaktionellt

Först när universum började expandera uppstod rumtiden. I den sekulära skapelseberättelsen tycks avståndet spela rollen som livgivare. Utan avstånd inget rum, inga kroppar, ingen väntan. Utan avstånd inget behov av kommunikation, av språk, närhet, men också det omvända: utan avstånd mellan Dig och Mig inget Vi. Gemenskap förutsätter att vi är kroppar, inte en kropp.

I sin text »Mellan dig och det levande finns alltid någonting dött» skriver hela Helena Granström: »Möjligen är mötet mellan inre och yttre den mänskliga mognadsprocessens svåraste utmaning: att uthärda den smärta som orsakas av insikten om det egna jagets avgränsning å ena sidan, dess begränsade inflytande å den andra.» Hon skriver: »Avståndet mellan levande varelser skapas genom att levande och icke-levande närmas till varandra genom språk och teknologi: det levande låter sig förnimmas enbart genom sin döda representation.»

En del frågor kan bara besvaras med en smekning, tänker jag. Språket kan inte bära oss över avståndet, men förmedla att vi finns här, på andra sidan. Och ibland blir längtan att sträcka sig över gapet outhärdligt, som för kvinnan i Peter Törnqvists lyriska prosatext. Hon slår sönder glaset i montern i fornsalen för att blåsa i samma pipa som Ajvidekvinnan använde. En ton ljuder på museet: »Det enda som kunde bärgas, genom fyratusenfemhundra fångstsäsonger.»

När våra förfäder klättrade ned från träden och började röra sig på savannen, skriver Peter Gärdenfors, ställde den nya ekologin dem inför kravet att planera över längre tidsperioder. »På samma sätt som man ser längre på savannen måste man vidga sina inre vyer», skriver Gärdenfors. Ett öppet inre landskap, där olika perspektiv prövas innan de avfärdas, har varit avgörande för hjärnans utveckling, menar han, men också för vår moral. Han skriver: »Tänk dig att du har en nära vän som skall flytta till en ny lägenhet om tre år. Kommer du att hjälpa henne att flytta då? Hur känner du inför att hjälpa henne? Nu ändrar vi scenariot så att hon skall flytta redan nästa vecka. Kommer du att hjälpa henne att flytta då? Har du samma känslor inför denna näraliggande situation?»

Läs hans text och känn hur det spänner lite i ditt inre universum.

En annan historisk förändring av våra perspektiv stod den brittiska fysikern Charles Wheatsone för när han i slutet av 1830-talet konstruerade stereoskopet. Med en apparat bestående av dubbla skivor, speglar och skisser i vilken betraktaren kunde se tredimensionella bilder, visade han att det mänskliga synsättet var bedrägligt subjektivt. Därmed slog han hål på föreställningen om ögat som sinnebild för objektivitet. Men när fotografiet började massproduceras konkurrerade det ut stereoskopet, antagligen just för att det kunde upprätta en konsensus runt sin bildåtergivning som objektiv. Läs Emma Eldelins text om en revolution i seendets historia.

»Genom att teckna ställer jag mig i förbindelse med de fotograferade människorna ur det förflutna», skriver Kristoffer Arvidsson. »Samtidigt rycks bilderna ur sitt historiska ögonblick och förvandlas till ett slags metaforisk skrift.» Hans bilder utgör en serie som löper genom hela detta nummer.

Ibland kan texter komma för nära och provocera våra invanda föreställningar. Under vintern har det varit en debatt om Samuel R Delanys bok Hogg, bland annat i tidningen Kulturen. Hogg skrevs redan 1969, men på grund av sitt smutspornografiska innehåll fann den sin förläggare först trettio år senare. Nu finns den också på svenska. I sin text, bestående av två delar, skriver Leif Holmstrand om en roman som till form och innehåll närmar sig gränsen för det uthärdliga.

Också Ord&Bild har en längtan att sträcka sig utanför sig själv och sina papperssidor. I mars gör vi Ord&Bild-nummer tillgängliga för läsplattor och läsning i elektroniska format, och vi fortsätter att utveckla vår hemsida. Men framför allt kommer du under våren att kunna träffa oss regelbundet på Salongen. Den serie med föreläsningar i klubbmiljö som vi arrangerar tillsammans med Daidalos och Göteborgs Förening för Filosofi & Psykoanalys på House of Win-Win här i Göteborg. Håll utkik efter aktuell information på vår hemsida. Vid det första tillfället i år, den 18 februari, klockan 19.00, kommer psykologen Per Magnus Johansson att analysera filmen Waltz with Bashir. Välkomna!

Och så finns det avståndet mellan ett Ord&Bild och ett annat.

Det här blir det första numret under mitt redaktörskap. I praktiken har jag arbetat på redaktionen i drygt ett år och har under den tiden haft inflytande över hur numren utformats. Därför tror jag att du som läsare kommer att känna igen dig, åtminstone till en början. Fler förändringar – bortsett från de ovan nämnda – kommer att synas med tiden, men om dem säger jag ingenting nu. Ett manifest uttrycker ju dessutom bara intentionen, när det är resultatet som är det intressanta. Men en sak vågar jag lova: Ord&Bild kommer även i fortsättningen att sträcka sig mot dig över de mänskliga avstånden. Språket må vara död teknik, men det finns texter som lever.

Kom närmare!

Martin Engberg

Januari 2010