Apropå senaste inlägget som uppskattades på Facebook tipsades jag om Johan Rockström som i Obs presenterar anthropocen. En intressant och i sak riktig beskrivning av hur våra mänskliga handlingar fått och får sådana konsekvenser att vi med fog kan tala om en ny geologisk epok.
Men vems epok är det egentligen? Man skulle kanske kalla det för corporacen – företagens tidsålder. Jag föreslår inte denna term för att ta bort människornas ansvar. Men jag tror vår antropocentrism, förutom att göra oss till ännu mer narcissistiska varelser, gör att vi missförstår världen när vi tror att vi både är alltings skapare och alltings skyldige. I sin bok The Corporation från 2004 skriver Joel Bakan om den patologiska konstruktionen företaget och hur svårt det är att hantera denna okänsliga varelse, vars beslut består av tusentals individuella beslut. Företaget har ingen själ och känner inga moraliska dubier inför sitt handlande. Bakan citerar Daniel Fishel:
Corporations can no more be said to have moral obligations than does a building, an organization chart, or a contract. (79)
Men bara för att byggnader, kontrakt och företag inte kan ha moraliskt ansvar behöver det inte innebär att de inte agerar. Vem är då agenten i världens utveckling? Jag ifrågasätter att människan a priori skulle vara den enda eller ens den viktigaste agenten. Manuel de Landa har skrivit boken A thousand years of nonlinear history utifrån ett ickemänskligt perspektiv, ungefär som om en framtida ickemänsklig/AI-/robothistoriker skulle beskriva världshistorien. Varför skulle människan uppenbart vara den viktigaste aktören i den berättelsen? de Landa beskriver komplexa system som uppkommer i alla typer av materia och hans kapitelrubriker visar i vilka olika substanser komplexitet kan uppkomma:
I : LAVAS AND MAGMAS
II: FLESH AND GENES
III: MEMES AND NORMS
Det handlar alltså inte om att lyfta bort människan ur förståelsen av världen (kött, memer och normer är såklart ofta ”mänskliga” företeelser). Men vi måste släppa föreställningen att det är i mänskliga individer allting händer och att det är vi som styr. Inte för att någon längre tror att vi styr, men vi har inga begrepp för att förstå hur saker då hänger ihop.
Det är fortfarande vi människor som (tillsammans) kan göra något. Jag har inga förhoppningar om att företagen skall evolvera till moraliska agenter, att moder jord skall ta oss i nacken eller att maskinerna skall resa sig och styra upp det hela. Men om vi tror att det bara är vi som agerar – då kan vi omöjligt göra det vi behöver göra.
Tormod Otter Johansson
