”Även Ord&Bilds legendariska förste redaktör Karl Wåhlin har suttit och formulerat omsorgsfulla tiggarbrev till dåtidens borgerliga elit, herrar odontologer, doktorer och adjunkter. Det har lottats ut litografier, sålts annonser och gjorts webbsatsningar – allt utifrån rådande tidsanda och konjunktur. Vi får slita hårt för våra intjänade kronor och genom åren har mer än en reklambyråhjärna slagit slint i försöken att hitta de smarta lösningarna. Incitamentet må vara negativt – men det finns inga gratisluncher i tidskriftssverige. Då är det viktigare att man hjälper tidskrifterna med mer generella och strukturella problem. Där är frågorna om distribution, samordning och portokostnader angelägna. Det stöd som tidskrifterna erhåller för distribution behöver vara kvar och stärkas.”
Ur Ord&Bilds svar till kulturutredningen. Textförfattare är Lena Ulrike Rudeke och Olav Fumarola Unsgaard
Kan ni inte lägga upp hela remissvaret?
Jo men självklart! Här kommer det!
SOU 2009:16. REMISSVAR FRÅN TIDSKRIFTEN ORD&BILD
Ord&Bild är nordens äldsta kulturtidskrift som fortfarande ges ut. Tidskriften har under seklernas gång utstått mängder av kulturpolitiska experiment, samt under många decennier verkat i en tid utan kulturpolitiskt stöd. Utifrån våra erfarenheter vill vi kommentera det senaste förslaget som lagts, SOU 2009:16, Kulturutredningen.
Kulturutredningen hänför hela tiden Kulturtidsskrifterna till Kulturens sfär och inte till Mediefrågorna sfär. Detta följer de senaste årens praxis – men är långt ifrån självklart. I många fall är det i kulturtidskrifterna den mediala mångfalden återfinns idag. Här finns reportagen, integriteten och det fria ordet. Det är kanske tom så att kulturtidskrifterna är viktigare för yttrandefriheten än dagspressen? Detta på en rad ämnesområden; kulturtidskrifter är inte litteraturtidskrifter, så som utredningen antyder genom att behandla dem inom ramarna för diskussionen av litteraturstödet, betona litterärt innehåll och betydelsen för utvecklingen inom det litterära området.
Helt klart är de ekonomiska proportionerna mellan stödet till dagspressen och stödet till kulturtidskrifterna orimligt. Konkret:
• Vi önskar en generell höjning av stödet till kulturtidskrifterna om man nu verkligen tar yttrandefriheten på allvar.
• Vi anser också att man bör fundera över frågan om var kulturtidskrifterna hör hemma, bland mediefrågorna eller i kulturens sfär.
Utredningens förslag på kulturtidskriftsområdet är ganska få. Det betyder, förhoppningsvis, att stödet fungerar och ger önskat resultat. Det talas också om att Kulturtidskriftsstödet åtnjuter en hög kulturpolitisk legitimitet vilket också talar för att det nuvarande systemet har en bred politisk och kulturell förankring.
• Vi delar den uppfattningen och tycker att dagens system i stort sett fungerar väl.
Det enda förslag som vi hittar i utredningen som skulle innebära en förändring för Kulturtidskrifterna är frågan om det så kallade negativa incitamentet (s 304). Det handlar om att bidraget idag är utformat som ett förlusttäckningsbidrag. På vissa sätt träffar denna kritik rätt och på andra sätt är det ett tokigt resonemang. Vi håller med om att det är ett negativt incitament – men köper inte idén om att det påverkar hur vi på tidskrifterna arbetar. Varje utgivningsår i tidskriftens historia har inneburit en kamp för att få ekonomin att gå jämt upp. Även Ord&Bilds legendariska förste redaktör Karl Wåhlin har suttit och formulerat omsorgsfulla tiggarbrev till dåtidens borgerliga elit, herrar odontologer, doktorer och adjunkter. Det har lottats ut litografier, sålts annonser och gjorts webbsatsningar – allt utifrån rådande tidsanda och konjunktur. Vi får slita hårt för våra intjänade kronor och genom åren har mer än en reklambyråhjärna slagit slint i försöken att hitta de smarta lösningarna. Incitamentet må vara negativt – men det finns inga gratisluncher i tidskriftssverige. Då är det viktigare att man hjälper tidskrifterna med mer generella och strukturella problem. Där är frågorna om distribution, samordning och portokostnader angelägna. Det stöd som tidskrifterna erhåller för distribution behöver vara kvar och stärkas.
Det är oklart vad utredningens förslag att ny reglering utformas i beaktande av EU:s statsstödsregler innebär. Kulturtidskrifterna tycks dessutom vara den enda sfär för vilken detta föreslås. Vi understryker därför vikten av regelutformning sker i nära samråd med tidskriftssfären och i beaktande av nuvarande stödforms kulturpolitiska legitimitet.
• Förlusttäckningsbidraget (med det negativa incitamentet) är ingen optimal konstruktion. Dock fungerar det väl och har hög legitimitet i kulturtidskriftssverige.
• Viktigt är ett fortsatt stöd till distribution och en samordning á la Kulturchock, för att på så sätt hjälpa tidskrifternas ekonomi och egna lönsamhet.
• Utformningen av ny reglering i beaktande av EU:s statsstödsregler bör ske i nära samråd med tidskriftssverige.