Vad ska du göra nu?
Det jag funderat på att göra i femton år nu: läsa medicin.
Du är en omtyckt krönikör i GP, betyder det här att vi inte kommer att
kunna läsa några nya texter skrivna av dig?
Tvärtom. Om inte annat är jag nödd och tvungen att brödskriva (som så
många andra ostrategiska människor har jag i stort sett bottnat mitt
CSN-konto). Men jag vill skriva också, och med tiden har jag lärt mig
bemästra det korta (och ständigt krympande!) kulturkrönikeformatet. Så
jag fortsätter att skriva, men med en restriktion. Jag avger ett
heligt löfte att inte att skriva i medicinska frågor förrän jag är
klar, eller nästan klar, med utbildningen.
Hur kommer det sig att du slutade på Ord&Bild?
Det korta svaret är att jag helt enkelt gjort de nummer av tidskriften
jag ville göra. Det berodde inte på kriser eller konflikter eller ens
på finansiell nöd.
Fem år är en lång tid, men skulle du ändå kunna säga något sammanfattade om din tid på Ord&Bild?
Det första året var en plåga. Därefter blev det bättre och bättre,
både för mig och för tidskriften. Som redaktör för en gammal och
traditionsrik tidskrift är man föremål för verkliga och inbillade
förväntningar på hur tidskriften skall se ut. Det tar tid att inse att
man inte kan eller bör göra en tidskrift som blir älskad av alla och
det tar tid att utveckla en egen redaktionell näsa och att lära sig
lita på den.Jag vill tro att tidskriften blivit något mindre högtidlig under min
redaktörstid och att intet mänskligt varit den främmande. Skolnumret,
transhumanismnumret och Göteborgsnumret är tre nummer som
representerar det jag velat med tidskriften.
Har villkoren för kulturtidskrifterna förändrats på något sätt under
den tid som du har varit chefredaktör?
Det torra och korta svaret är att produktionskostnaderna ökat men inte
på motsvarande sätt inkomster och bidrag. På sätt och vis är det
trist att lämna Ord&Bild när det står en strid om kulturbegreppet. Jag
tänker förstås på kulturpropositionens förslag att snäva in
definitionen av kulturtidskrifter. Förslaget är patetiskt och grundar
sig i en kultursyn som jag trodde var passé. Jag tror att det är helt
väsentligt att även de tidskrifter som står ohotade – som
huvudsakligen ägnar sig åt ”de sköna konsterna” – reagerar kraftigt.
Och vad händer nu med Ord&Bild, vem blir din efterträdare?
Det är höljt i styrelsedunkel! Det är Ord&Bilds styrelse som utser ny
redaktör, och det är en process som den tidigare redaktören inte är
inblandad i. Vilket jag tror är en i huvudsak god princip.
