Gunnhild Øyehaug skriver om Adania Shiblis Minor Detail. “Tystnad är det som inleder Shiblis roman, och ljudet av skottlossning är det som avslutar den. Sandens oändliga tystnad finns i början och i slutet. Däremellan finns sökandet efter en röst, efter att få sagt det omöjliga, det som är för smärtsamt, och som ändå måste sägas”.
Översättning: Marie Lundquist

Ann-Marie Tung Hermelin presenterar i en personligt hållen essä den feministiska förintelseforskaren Marianne Hirsch och tillkomsten av hennes begrepp “post memory”, postminne, om hur djupa trauman ärvs och framträder i efterlevandes konst.

Världens befolkning har vuxit enormt under senare århundraden. Att öka matproduktionen har varit centralt både för att mätta munnar och för att upprätthålla militära maktpositioner. Mänskligt slit, imperialism, guano och kemiska landvinningar knyter samman världens delar och styr vilken mat som kan sättas på våra bord.

Innanhavet som förbinder Europa och Asien – Marmarasjön – har förlorat sin biologiska mångfald och kvävs idag under ett slags växtslem som också kallas ”sjösnor”, inte olikt Östersjöns algblomningar. En oansvarig avfallshantering har gött de växtplankton som tagit över i vattnen. Kaya Genç går i denna text långt tillbaka i detta älskade havs historia, men hittar orsakerna och de skyldiga till dess förfall i vår närtid.

Årets fredspris sätter strålkastarljuset på de miljontals iranier som försöker att befria sig från islamisternas fyrtiofyraåriga diktatur, men ger även alla oss som försöker skaka av sig fascistisk politik förvissning om att det vi gör är rätt, skriver Shora Esmailian i en kommentar till att Narges Mohammadi tilldelades Nobels fredspris.

Hartmut Rosa är en av vår tids viktiga sociologiska tänkare, kanske på väg att nå samma status som Pierre Bourdieu eller Zygmunt Bauman. Katarina Bjärvall följde honom genom seminarier och bilresor under ett besök i Göteborg, och fick samtala med honom om hans resonansbegrepp.

Under senare år har en stil som vi skulle kunna kalla ”mångröstad personalism” präglat ett antal litterära verk, ofta med uttalade dokumentära inslag. I dessa kan vi, menar idéhistorikern Karolina Enquist Källgren, läsa en slags frihet i gemenskap och nå både allmängiltighet och solidaritet genom enskilda röster.

Välkomna till vårens program av Ord på scen.

Poeten Fatemeh Ekhtesari skriver om hur synen på tro och religionsutövning har förändrats över tid i Iran, och om hur poesin har fått en stor betydelse för många kvinnor som lever i ett land där religionen är påtvingad.

I Erik Anderssons essä följer vi med på en resa till de Yttre Hebriderna, där vi får avlyssna samtal kring samhällsliv och djurliv.

Vad är urban konst, vad kan den vara och hur avgränsas den? Läs Patrik Haggren och Daniel Terres text om kulturpolitik, graffiti och Pixação, tolerans, segregation och makt.

“Förlorarna slutar aldrig att begrunda de tusen olika sätt de har förlorat på” skriver Håkan Forsell i denna essä om den tyska återföreningen, de stora kvarstående sociala skillnaderna efter denna, och den apokalyptiska bildvärld som vi kan hitta i “nederlagets landskap”. Spåren går från Thomas Müntzer över Werner Tübke till dagens missnöjda medborgare.

Under senhösten -22 utbryter en debatt om sagostunder, med dragqueens som berättare, på svenska bibliotek. Vissa kräver att de omedelbart avbryts, en politiker kallar arrangemanget “motbjudande”, andra välkomnar och värnar bejakandet av barns läslust. I det här samtalet, mellan Andjeas Ejiksson och Maria Brock, som ägde rum före den aktuella debatten, får vi perspektiv på hur och varför värnandet om barnen är politiskt i vår tid, med exempel från såväl Sverige som Ryssland, Tyskland och USA.

Serhij Zjadan är en ledande författare i dagens Ukraina. Han lever och verkar i Charkiv. I oktober i år mottog han den tyska bokhandelns fredspris – Friedenspreis des Deutschen Buchhandels. Vid utdelningsceremonin höll han följande tal, som vi nu kan publicera i David Szybeks översättning.

Kan husockupationer förstås som meningsfulla försök att skapa frizoner och kämpa mot gentrifiering, eller är de fruktlösa försök, dömda att misslyckas? Ann Ighe skriver här om 1980-talets husockupationer i Haga, om punk, kulturarv och det hon kallar det direkta handlandets gemenskap.

Mattias Hagberg träffar Mike Davis i Los Angeles. Texten från Ord&Bild nr 4 2008 – Davis och staden publiceras här i samband med at Davis avled i sitt hem den 25 oktober vid 76 års ålder.

Svante Pääbo har tilldelats 2022 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. 2017 publicerade Ord&Bild Håkan Lindgrens essä “Genom neandertalaren lär vi känna oss själva”, byggd på en intervju med Pääbo.

Ord&Bild bjuder in till Ord på scen – en serie scensamtal med utgångspunkt i tidskriftens kritikdel. Ord&Bild har en lång tradition av att publicera litteratur- och konstkritik, och nu vill vi låta våra recensioner möta en publik.

Författaren och tecknaren Bruno Schulz föddes den 12 juli 1892 i Drohobycz nära Lviv. Då låg staden i Österrike-Ungern, idag i Ukraina. Emi-Simone Zawall har översatt Schulz till svenska. I den här essän beskriver hon både landskap, liv och författarskap.

Iran må vara delat i fråga om religion, hijab och politiskt styre, skriver Shora Esmailian i denna text om vad som orsakar torka och om vad torka i sin tur ger upphov till. Men längtan efter en säker tillgång till vatten och drägliga levnadsförhållanden ser ut att förena befolkningen. Kanske kan klimat- och miljörörelsen rädda landet, i mer än ett avseende.

Anders Teglund följer upp sina tidigare texter om gigekonomin och Foodora. Nu handlar det om skillnaden mellan ett gig och plattformsarbete, om problemen med kollektivavtalen, om den svenska modellen i EU och svårigheterna med facklig mobilisering. Häng med!

Belarus kom i omvärldens sökljus genom en folklig våg av protester i samband med presidentvalet 2020, och det samtidiga hårda våldet från regimens sida. Författare, som Svetlana Aleksijevitj och Dimitrij Strotsev har varit viktiga gestalter under protesterna, och engagemanget inte minst från kulturarbetare i omvärlden har varit stort. Ord&Bild har träffat Dimitrij Strotsev för en intervju

Ord&Bilds redaktör Jonatan Habib Engqvist befann sig i Moskva när anfallet mot Ukraina inleddes. Här är hans anteckningar och reflektioner från möten och inställda möten och en outhärdligt spänd situation. ”Som kulturarbetare måste vi värna om samlingsplatserna. Vi ser kraften i detta varje dag” skriver han. ”Kulturen är en av de sista platserna för dialog med samhället, inte staten. Kulturen är en av de sista öppna dörrarna.”

Hur ska vi förstå den urbana konsten? Hur ska konstkritiken förhålla sig till den? I “Kritik av den urbana konsten” diskuterar Fredrik Svensk dess form, plats, uttrycksmöjligheter och utrymme för motstånd, i relation till såväl samtidskonsten, forskningen och den ekonomiska och politiska utvecklingen under senare årtionden.

Författaren och journalisten Joan Didion avled den 23 december 2021, 87 år gammal. Magdalena Sørensen har i många år haft Joan Didions texter nära sig, inte minst som översättare av Politiska fiktioner och Anteckningar: ”Vi går genom samma dörrar, hon och jag, samma dörrar vid olika tider i livet, i historien”, skriver hon i denna essä, som också handlar om Joan Didions brev till vännen Peggy LaViolette.

I samband med nummer 3-4 2021 Urban konst, arrangerades ett spårvagnssläpp i Göteborg. Det var en kväll med poesiläsning, filmvisning och annat på en spårvagn som slutligen tog oss till releasefesten på Jenin Grill Konsthall på Hisingen. Här skriver arrangerörerna om kvällen och delar med sig av lite dokumentation.

I höst är det 20 år sedan den eritreanska regimen stängde ner all oberoende media, bland annat tidningen Setit där Dawit Isaak verkade. Vilka är de fängslade journalisterna och vad har hänt med dem sen dess? Den Göteborgsbaserade fd fristadsförfattaren Ghirmay Yohannes har tillsammans med bl a Pen Eritrea och Ord&Bild sammanställt ett tidningsnummer, ግዜ/TID/TIME, där dessa journalister, dramatiker och redaktörer porträtteras. Vilka var det och vad har hänt med dem? Och vad kan vi göra för att få de fängslade journalisterna frigivna? Här publicerar vi ett utdrag ur tidskriften, där Ghirmay minns sin vän Tesfagiorgis Habte.

James Baldwins föddes den 2 augusti 1924. Därför lägger vi just idag ut denna text av Nathan Hamelberg - en betraktelse över det komplexa i James Baldwins litterära tilltal och över känslornas geografi.

Årets sista nummer undersöker med hjälp av tre gäst- eller rentav gastredaktörer; Linnea Frank, Fanny Wendt Höjer och Cecilia Nyman, åtskilliga spöken som hemsöker världen – genom historien, ideologier, på nätet, i fotografier, böcker, och längst in under sängen. Det prasslar och knarrar. Själar utan kropp kryper bokstavligen fram mellan raderna och kanske, kanske, blir vi till slut som Ibsen, halvt benägna att tro att vi alla i någon mening är spöken. Inte bara genom det vi har ärvt som går igen i oss, utan genom alla möjliga levande döda idéer och föreställningar som hemsöker oss.

För närmare två år sedan började vi prata om hur intressant det skulle vara att göra ett tidskriftsnummer om en stad. Senast Ord&Bild gjorde ett sådant var 2009 – och då var staden i fokus Göteborg. (Om du är prenumerant och har laddat ner vår app kan du läsa det numret i vårt digitala arkiv). Den här gången riktade vi blickarna mot Istanbul. Kanske måste vi påminna om att detta var före det svenska beslutet att söka inträde i NATO, något som utan tvekan har gjort svensk media och politik känsligare för vad som händer i Turkiet, och därmed också för det som händer i landets största stad, Istanbul. Det var också före den förödande jordbävningen som drabbade sydöstra Turkiet och delar av Syrien, och som fick många att tänka med fasa på vad som skulle kunna hända när skalven nästa gång drabbar Istanbul.

Ett bildrikt nummer med Islandsberättelser i samtiden och »landet norr om Norden« som litteraturhistoriken Gunnar Ahlström skrev i en krönika om Malmfälten. För att närma oss det isländska berättandet bjöd vi in isländska poeter, författare och konstnärer tillsammans med skriftställaren och översättaren John Swedenmark. Här presenteras olika smakprov som kanske ger en känsla för samtidens magiska realism, realismens magi, eller åtminstone den mystiska vardag som vi lever i och som ofta finns som underton i det isländska sammanhanget. Swedenmark har både översatt och skrivit korta introduktioner till några texter från de senaste åren, och numret innehåller kortprosa, konstverk och dikter som samsas med samhällsanalys och utdrag ur mastadontromaner.

En restaurang har en entré, en personalingång, ett varuintag, ett avlopp och ventilation. Kanske en bakdörr där cykelbuden släpps in. Nu tar vi oss an både restaurangen och maten från andra håll, och frågade därför ett antal skribenter, poeter och konstnärer vilken ingång de skulle vilja ta.

I december 2022 skulle konstnären, poeten och filmaren Jonas Mekas fyllt 100 år. Vi uppmärksammar hans långa liv och verk i text och bild. Och våtmarker går som en röd tråd genom detta nummer. Eller ska vi skriva ett fuktigt stråk? Det handlar även om skrivande: Om dokumentär poesi, postmodernism, autistisk kärlek – och poesiåret 2022

Arkivet: Ett nummer om DDR, Frauenliebe, fröbanker, minnesbrunnar, mänskliga kvarlevpr, Sydafrika, cykelflykt, Sasja Filipenko, Lotte Hahm, William Kentridge och en samling med insekter från Perm.

Detta bildrika nummer handlar om barn, teve och kulturarv. Det kretsar en del kring kultur för barn, som oftast görs av vuxna med eller utan en medveten agenda, och också om vad konsten och kulturen vi mötte som barn betyder för oss som vuxna, vilka spår den lämnat i oss om man så vill. Och allt detta beror på att vi har pratat om barn, barnkultur och framför allt barnteve med Andjeas Ejiksson, Maria Lind och ett antal konstnärer och författare i över ett år. Dessutom har vi har rotat lite i arkiven.

Det här numret kan möjligen låta sig beskrivas som ett slags lägesrapport, en avstämning inför valåret och Ord&Bilds hundratrettioåriga utgivningsår. Ord&Bild har träffat poeten Dimitrij Strotsev och samtalar om poesi, motstånd och Belarus. Anders Teglund reflekterar kring situationen för plattformsarbetare i sin uppföljning till den uppmärksammade boken Cykelbudet. Ann Ighe skriver om stadsdelen Hagas förvandlingar sedan åttiotalets kamp mot grävskoporna, Jona Elings Knutsson funderar på August Strindbergs bilder av natthimlen, medan poeten Lina Hagelbäck skriver om katter och terapeuter. Anna Nero får syn på sitt eget begär när hon drabbas av Maisie Cousins fotografier och Daniel Szalai undersöker säregna manifestationer av relationer mellan människa och djur samtidigt som samhälleliga, politiska och ekonomiska paradoxer reflekteras i hönans öga.

Tidsenligt blev 2020 års sista nummer framflyttat, men nu är det här! Vad händer nu när vi har öppnat Foodoras ask? Kan man översätta en plats? Hur gör Erik Andersson när han finner världen i Västergötland? Kan arbete vara frigörande? Vi undersöker alla dessa frågor plus många fler, och ger er kritiska läsningar av nya verk av Rasmus Landström, Eirik Høyer Leivestad och Scholastique Mukasonga, samt samlingsverk från Jorge Luis Borges och Paul Celan.

Det är september 2020 och vi i försöker göra som pojkarna i Ikram Abdulkadirs omslagsfoto, som också dyker upp i hennes fotoessä “Bröder”: se ut genom fönstret och in i världen. Till skillnad från perspektivet i vårt förra nummer så letar våra blickar sig nu företrädesvis under, över och bortom det pandemiska raster som så mycket av vår tid filtreras genom. Här finner ni essäer om Leibniz och existentialismen, William Morris romanser och historien om hur Sylvia Plath kom till Sverige. Därtill noveller av Giannis Palavos och dikter av Johanna Ekström. Läs innehåll och redaktionell inledning här.

Ord&Bild 3 2020 kom till under en pandemi. Vi är inte ett nyhetsmedium. Men hur skulle vi kunna ignorera den enorma rörelsen över världen och alla gränser som raskt rycktes upp till samma eller högre höjder än vi sett på många decennier. Kanske borde vi ändå göra ett nummer om vad som kommer efter corona? Men att formulera ett efter corona när vi befann oss mitt i förde naturligtvis med sig en rad problem. Vi är lika kvar mitt i när vi skickar till tryck den här gången. Ändå kände vi på Ord&Bild ett behov av att åtminstone ställa frågorna.

I Nr 1-2 2020 utforskas “Indien” och “Europa” och dessa två entiteters blickar på varandra. Kan man från europeiskt håll förstå något om sin egen belägenhet genom att vända blicken mot Indien och vice versa? Sex skribenter från Indien och Europa möttes under några veckor i svenska Strömstad. Det resulterade i essäer om bland annat existentialism i indisk litteratur, flyktingskap och konstnärlig identitet, religiositet i indisk och europeisk film och mycket mer. Läs innehållsförteckning och den redaktionella inledningen här!

Årets sista nummer av Ord&Bild bjuder på ett överflöd av essäistik, som tar oss till Hebriderna, Italien och Luleå. Dessutom blir det litteraturkritik, en novell, samt ett temablock om kulturpolitik. Ett område som hettar till, i kommun efter kommun. Läs innehållsförteckning och redaktionell inledning här!

Nya Ord&Bild handlar om brev. Om brev som frågor och svar, som litteratur och förtvivlad bön. Om brev som kommer bort och brev som kommer fram, om brev som kärlek och om brev som fördömd form. Läs den redaktionella inledningen här, och du får en glimt ner i ett sprängfyllt kuvert. OSA.

Den här våren, som bland annat har präglats av valet till EU-parlamentet, gör Ord&Bild ett temanummer om Europa med fördjupande text och bild kring Europa som funktion, idé och litterär plats. Det handlar bland annat om flyktinglägrens Grekland, att leva i skuggan av katastrofen på vulkanen Vesuvius sluttningar, hur Francotiden fortfarande märks i de spanska institutionerna och om vikten av att minnas respektive behovet att glömma tiden före 1989. Läs innehållsförteckning och redaktionell inledning här!

Ord&Bild nr 1 2019 har temat Science fiction. Vi presenterar en novell av fantastikens drottning Ursula K. Le Guin, först publicerad 2018 och här nyöversatt till svenska av Lena Jonsson. Joni Hyvönen spårar dystopin och det ktoniska i den svenska 2010-talslitteraturen, här finns ett e-postsamtal med avstamp i filmatiseringen av Harry Martinsons rymdepos Aniara, essäer om drömmar och J.G. Ballard, ny dikt av Pär Thörn, bilder av konstnären Trinidad Carrillo och recensioner av verk av Cixin Liu, Angela Carter och Zygmunt Bauman, bland mycket annat. Läs innehållsförteckning och redaktionell inledning här!

Ord&Bild nr 5 2018 har den kinesiska kulturrevolutionen som tema. Gästredaktören Göran Sommardal har samlat debattinlägg, dikter, självbiografisk prosa om och från Kulturrevolutionen i Kina. Dessutom nytolkar Jila Mossaed och Lars Andersson den persiske poeten Hafez, Jonas Rasmussen introducerar den danske poeten Rasmus Nikolajsen och Marit Kapla vandrar genom Värmland i fotspåren efter Ellen Key och Selma Lagerlöf. Läs Göran Sommardals respektive redaktörernas inledningar plus innehållsförteckning här!

I Ord&Bild nr 4 -18 öppnar vi för extasen, ibland kontrollerad, ibland mer hämningslös. Jenny Högström gör det med dikt, Magnus Haglund följer ABBA genom det svenska 70-talet, och låter ljudbilden krocka med Kerstin Ekmans och Lars Gustafssons romaner från samma tid. Det blir också manliga orgasmer, gatukonst, rapport från en konstbiennal i Dakar, tidspolitik och mycket mer. Läs den redaktionella inledningen här!

Ord&Bild nr 2-3 2018 har temat Protest! Med avstamp i 1968 undersöker vi med hjälp av gästredaktörerna Catharina Thörn och Håkan Thörn protestens olika former allt sedan dess. Det handlar om vänsterpolitik i USA, urfolks protester i Sverige och Australien, sena tiders stadsuppror, musikens roll för proteströrelserna och Ortens konstfestival. Stefan Jonsson skriver om protestens poetik och vi trycker Segal Mohameds dikter. Och vi har läst alla nummer av Ord&Bild från 1968, läs den redaktionella inledningen här!

I höstas följde många av oss den politiska utvecklingen i Katalonien, dag för dag. Men vad var det egentligen som hände? I Ord&Bild nr 1 2018 beskriver idéhistorikern Karolina Enquist Källgren hur kampen om Kataloniens vara eller icke vara som självständig stat blev ett exempel på hur samtidens politiska former håller på att förändras. I numret finns även bland mycket annat texter om Hugh Hefner och om debatten om Bokmässan och Nya Tider samt dikter och noveller av Lina Hagelbäck, Daniel Mårs & Charlotte Qvandt, Pär Thörn, Steve Sem-Sandberg och Jon McGregor.

Det är kärlek vi måste tala om i vår polariserade tid, menar den belarusiska författaren och Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj i en intervju i Ord&Bild nr 5 2017. Hela numret utgår från den film hon gjort tillsammans med Staffan Julén: LYUBOV – kärlek på ryska, och är även katalog för den utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm där filmen visas. Det erbjuder en fördjupning i Svetlana Aleksijevitjs författarskap men också texter om den dokumentära skildringen, det subjektiva urvalets problem,  sökandet efter svårdefinierade begrepp som verklighet och sanning. Och – det handlar om kärlek.

I en tid när byråkratin har allt större inflytande över människors liv försöker Ord&Bild komma bortom stereotyperna. Går det att föreställa sig en kritisk byråkrati? Finns det utrymme för ett politiskt motstånd inom eller genom en byråkrati? Läs om emotionernas roll i rättsystemet, vad som hände med feminismen i jämställdhetspolitiken, kommunernas samling av lös konst, statistik som verktyg för ökad jämlikhet och en avhandling om kontorspapper.

Klara Meijer om avhandlingen Jordnära ordbrottningar: Bygdeskildringar som modernistisk ordkonst hos Stina Aronsson, Tage Aurell, Stig Dagerman och Sara Lidman av Linus Ljungström.

“I rörelse, utan eget land, på flykt, blir hans liv till sinnebilden för modernitetens flytande tillstånd.” Paulina Sokolow har besökt Louisiana och sett utställningen Mot strömmen, den första helhetspresentationen av konstnären Chaïm Soutine (1893 – 1943) på tio år.

Filip Lindberg om Simone Weils Förtryck och frihet (Oppression et libertè) som publicerades postumt i Frankrike och nu genom h:ströms utgivning för första gången finns tillgänglig för en svensk publik. Boken består av en samling texter som alla på olika vis behandlar den roll som den arbetande människan tilldelas i ett alltmer specialiserat och rationaliserat kapitalistiskt samhälle.

“Gemensamt för dessa verk är, alla deras olikheter till trots, att de kretsar kring personer som söker vägar bort från de problem och konfliktlinjer som kännetecknar vår samtid samtidigt som de alla misslyckas i den strävan.“ Ord&Bilds kritikredaktör Joel Kellgren om debutantåret 2023.

“Jämfört med för ett par decennier sedan tycks det finnas en större mångfald i den svenska debutfloran idag. Jag förutspår att den kommer att bli ännu större under de kommande åren.” Författaren Martin Engberg om debutantåret 2023.

Inför ett samtal på Göteborgs Litteraturhus fredag 23/2 bad vi tre kritiker kommentera debutantåret 2023. Först ut är Ingrid Elam som skriver om Karl Kofi Karl Ahlqvists Ingen ro om natten, Edgar Corveras Vi, Annika Norlins Stacken, Kristin Nords Utanpåverket, Sanna Samuelssons Mjölkat och Jävla karlar av Andrev Walden.

“Kanske har vi också glömt att det finns ett språk som inte säljer ut sig själv? Ett sådant språk besitter Andrzej Tichý.” Sara Abdollahi om Andrzej Tichýs roman Händelseboken.

Athena Farrokhzad och Burcu Sahin brevväxlar om Jamaica Kincaids reseskildring Bland blommor, i vilken hon reser till Nepal för att samla fröer till sin trädgård. Men vad händer när Kincaid intar den resandes position och själv blir turist?

“Boken är därför framför allt en berättelse från den svenska arbetarrörelsens historia, som fram tills nu mestadels levt vidare genom blöta rövarhistorier eller enstaka pamfletter på radikala bokkaféer eller obskyra hemsidor som polkagris eller monoskop.” Jonathan Bergsborn om Alexander Ekelunds Den Gyllene Flottans seglats: Svenska anarkister och situationister i 1960- och 1970-talets vänstervåg.

“Vi är vad vi äter, sägs det. Men vad sker med oss när vi inmundigar maten i totalmörker? Vi blir något annat, av den tomhet, men också okända som talar inom oss. Vi blir varse inte bara om maten som sådan, utan också om upplevelsen av mat, av den upplevelseinriktade matindustri som tycks vilja säga oss att maten inte är sig själv nog.” Sinziana Ravinis recension av en kväll på restaurangen Dans Le Noir i Paris, där maten serveras i mörker. Från Ord&Bild 1 2023 tema Restaurangen och maten vi äter.

Idéhistorikern Hjalmar Falk om två böcker från Bokförlaget Faethon som berör judisk tradition, identitet och tänkande under 1900-talet utifrån Kafka, Benjamin, Scholem och Rosenzweig.

Att skriva genom det lästa. Det är kanske främst det Kerstin Ekman gör tydligt att hon gör, och alltid har gjort, i den maffiga boken Min bokvärld” I essäboken Min bokvärld skriver författaren Kerstin Ekman om den litteratur som betytt mest. Ann Ighe har läst en författare som är en viktig del av såväl hennes egen som många andras bokvärld.

Ord&Bild fortsätter med ännu ett år av Ord på scen – en serie kritikersamtal med utgångspunkt i tidskriftens recensioner.

Sara Meidell har varit på bildmuseet i Umeå och sett utställningen Ner till norr, vilket får henne att reflektera över Arktis historia som exploatörernas och upptäckarnas lekplats och människans vilja att att domesticera – och estetisera – naturen.

Paulina Sokolow om Anna Grinzweig Jacobssons Bröllopspogromen: en ukrainsk-judisk familjeberättelse och Katarina Pirak Sikkus Árbbehárpo - Arvstrådarna, två böcker som tar avstamp i judisk respektive samisk identitet och upprättandet av en familjehistoria.

I Dödens idéhistoria skriver nio forskare om människans skiftande inställning till döden, från antiken till våra dagar. Hjalmar Falk har läst en välskriven om än slätstruken antologi.

Malte Persson om Cormac McCarthys nya romaner Passageraren och Stella Maris, nyss utkomna på Bonniers i översättning av Niclas Hval.

Anna Remmets har läst Rámus utgivning av Asli Erdoğan Requiem över en förlorad stad, en gotisk skildring över författarens hemstad Istanbul.

Det heter inte kokbok, det heter måltidslitteratur, eller? Po Tidholm har läst “Modern självhushållning” som utsågs till årets bästa av svenska Måltidsakademien 2022, och ger sig på att tolka kokboken.

Helena Fagertun har läst två kokböcker av tidigare deltagare i Sveriges Mästerkock, och konstaterar att det verkar som att för att få ge ut en kokbok i Sverige måste man först ha bevisat att man faktiskt kan laga mat. Tänk om litteraturvärlden kunde ta efter, och författarna åtminstone kunde skriva?

Vi bad tre kritiker summera poesiåret 2022. Nino Mick skriver här om scenpoesin, SM i poetry slam och återväxten av scenpoeter efter pandemin.

Hur var poesiåret 2022? Jenny Högström gör ett antal nedslag i det gångna årets poesiutgivning och lyfter alltifrån debutanter som Niko Erfani och Sorin Masifi till välkända namn som Göran Sonnevi. För att nämna några få.

Vi bad tre kritiker summera poesiåret 2022. Deras texter är också underlag för ett samtal på Göteborgs Litteraturhus den 7:e december. Först ut är UKON, som bland andra skriver om Helena Österlund, Iman Mohammed och Kristina Lugn.

I Att förändras: En metod tar Édouard Louis vid där den framgångsrika debuten Göra sig kvitt Eddy Bellegueule slutade. Anneli Jordahl kallar den nya boken för en klassresans manual, men undrar hur författarskapet ska fortsätta framåt efter denna bok.

“Om somliga poeter får vi titt som tätt höra att liv och dikt inte går att separera. Det stämmer säkert ibland. Åtminstone kan det, om vi sitter inne med biografiskt stoff (av en viss typ), visa sig svårt att läsa poesin så att säga ifred. Georg Trakl (1887–1914) är ett sådant exempel.” Erik Bergqvist om den expressionistiska poeten Georg Trakl.

“Det går att leva på andra sätt, relatera på andra sätt till varandra. Bortom identitet och representation. Att vara tillsammans och få vara ensamma, hitta en gemenskap i ensamheten. Den gemenskap som uppstår i Muminhuset, vid muminfamiljens frånvaro, är det Agamben kallar en livsform.” Mathias Wåg om Mumin, Agamben och att skriva sig fri.

“Det som är fascinerande och frånstötande med PAW Patrol är hur det genomkommersialiserade formatet präglar själva berättandet. Karaktärer, relationer och känslor skildras så schematiskt att serien blir renons på djupare innehåll. Varje valp har en tydlig image, en renodlad kommersiell profil.” Shabane Barot om det populära barnprogrammet PAW Patrol.

I Om revolutionen söker filosofen Hannah Arendt en revolutionens politiska teori. Idéhistoriker Maria Johansen har läst en märklig bok, full av inre motsägelser.

Hans Carlsson har besökt den enorma återkommande konstutställningen documenta i Kassel. Artikeln kommer även vara en utgångspunkt för ett samtal på Index Contemporary Art Foundation i Stockholm i oktober med Ulrika Stahre, Hans Carlsson och Jonatan Habib Engqvist

I Minnesbrunnen har Maja Hagerman sökt sitt material i arkiven. Ingrid Elam har läst en essäbok om kampen om minnet och glömskan – och de krafter som vill att vi ska minnas ett Sverige som aldrig funnits.