Kan olydnad rädda världen? Stefan Jonsson recenserar Ulf Olssons Olydiga undersåtar och belyser författarens utforskande av olydnadens roll i litteraturen och politiken.

“Det här är en bok som kräver att läsaren låter sig övermannas, bara följa med ut i sinnesintrycken, tankarna, genom komposthögen som myllrar av insekter och in i de urgeologiska vecken.”

"Tomhet och ömhet är en litterär lösgodispåse där gravallvarligt nonsens möter seriöst trams.”

Bloggaren Sandra Beijer har inspirerats av en diktsamling från 1966 och har i samarbete med ett antal svenska indiesångerskor spelat in ett album. Helena Fagertun undersöker om Beijers verk Tjejdikter kan läsas som roman, noveller eller lyrik. Följ med på en åktur bland svåra ord, ledsna kaniner, vardagshändelser och alternativa läsarter.

“Är det något man lär sig av att läsa Arbetarlitteratur bortom kanon så är det att man måste vara snabbfotad när man studerar proletärdiktningen.” Rasmus Landström om forskarnätverket nordarbs antologi Arbetarlitteratur bortom kanon: Nordiska perspektiv.

Jonathan Bergsborn om A Harvest Truce: A Play, som är det första den ukrainska författaren Serhij Zjadan har givit ut sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes. Bergsborn finner både en krigsskildring, en familjehistoria – och en del buskis.

"Det är ju en enastående förmåga, att kunna uppmärksamma det vi älskar! Ändå underlåter vi att göra den till ett styrande organ i livet.” Lars-Erik Hjertström Lappalainen om What art does, en bok om varför en värld med konst i är bättre för människan än en utan.

Sist ut i Ord&Bilds serie texter om sakprosaåret 2024 är Magnus Linton, författare och redaktör på Institutet för framtidsstudier, som menar att 2024 var den svenska sakprosans bästa år på decennier.

Näst på tur i vår serie texter om sakprosaåret 2024 är Hjalmar Falk, idéhistoriker och medlem i Ord&Bilds redaktionskommitté, som skriver om 1930-talets betydelse för vår tid och sakprosans roll i krisernas tidevarv.

Ord&Bild bad tre kritiker med ett särskilt öga för sakprosan som genre att recensera sakprosaåret 2024. Först ut är Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson, som tycker att genren står stark men saknar tydligt civilisationskritiska perspektiv.

Det här numret försöker förstå någonting i samtiden genom att blicka bakåt – att skriva samtiden genom att snegla på det förflutna. Vi gör numret tillsammans med Maria Lind och Hanna Nordell, samt flera författare och konstnärer och utgår från en medborgarskola som grundades för ett sekel sedan. Det handlar om kvinnorörelsen, fredsrörelsen, om ekologi och bildning.
Medverkande: Petra Bauer, Jean-Baptiste Béranger, Siri Derkert, Åsa Elzén, Jonatan Habib Engqvist, Lena Eskilsson, Susanne Ewerlöf, Helena Fagertun, Hjalmar Falk, Erika-Johannes Hoff Holmgren, Stefan Jonsson, Ulrika Knutson, Lars-Erik Hjertström Lappalainen, Ola Larsmo, Katarina Leppänen, Maria Lind, Magnus Linton, Maria Mårsell, Hanna Nordell, Nik Ruth Persson, Karin Pettersson, Olivia Plender, Marita Rhedin, Åsa Sonjasdotter, Anders Sunna, Ebba Witt-Brattström, Annika Öhrner

Luften, detta inre–yttre element, från lungorna till stratosfären, avslutar Ord&Bilds elementår. Vi har begrundat elementen som såväl de minsta beståndsdelarna i tillvaron som de stora världsomfattande elementen. Här vänds uppmärksamheten mot luften, som vi finner nästan överallt, och som är så svår att avgränsa.

Medverkande: Johan Almström, Jonathan Bergsborn, Claes Caldenby, Sofia Gräsberg, Eva-Lotta Hultén, Kent Klich, Agnieszka Kurant, Rasmus Landström, Filip Lindberg, Katja Palo, Cecilia Rosengren, Jonas Rasmussen, Jon Ståle Ritland, Sverker Sörlin, Linda Tedsdotter, Nora Wurtzel, Johan Öberg

Dimma, snö, is, ånga, moln, vattendrag. Regnet mot rutan, vattnet i ögonen. Fukten i väggarna. Vatten tar sig in nästan överallt – också i krig och konflikter. Detta nummer tar sig an elementet som vi som vi delvis består av och inte kan leva utan.

Medverkande: Bronwyn Bailey-Charteris, Wilson A. Bently, Johannes Björk, Jonatan Habib Engqvist, Mattias Hagberg, Anna Hallberg, S. Ayesha Hameed, Ann-Marie Tung Hermelin, Ann Ighe, Elin Anna Labba, Inka & Niclas Lindergård, Patricia Lorenzoni, Lundahl & Seitl, Ann-Sofie Noring, Maria Hymna Ramnehill, Sara Rossling, Vandana Shiva, Olav Fumarola Unsgaard

Av jord är du kommen, jord skall du åter bli. Så står det skrivet. I Elementårets andra nummer gräver vi ner oss i jorden, undersöker territorier, gränser och marken vi återvänder till.

Medverkande: Ane Graff, Kerro Holmberg, Britta Marakatt-Labba, Helin Sahin, Sanna Ghotbi, Jonatan Habib Engqvist, Andris Eglītis, Lena Grönlund & Victor Estby, Jumana Manna, Kultivator, Jan Rydén Bonmot, Svitlana Matviyenko. Kritik med Paulina Sokolow, Erik Andersson, Jenny Högström och Anna Remmets.

“Nästa gång Elden. Var det verkligen orden som uttalades när Noak knappt klivit av arken efter syndafloden? Vi trevar i det förflutna för att se framåt. Det här numret har kommit att handla mycket om brand. Men det blir tydligt att tankar om elementen idag på många sätt handlar om framtiden, och om en fossilberoende värld i förändring. En värld där vi i likhet med Prometheus, som plågades i evigheten för att ha stulit elden från gudarna, nu ser konsekvenserna av vår omättliga konsumtion”. Det här numret om eld är det första i ”elementåret” 2024 där vi rör oss från jordens kärna och utåt.

Medverkande: Sara Abdollahi, Johannes Björk, Johannes Daun, John Duncan, Martin Engberg, Ingrid Elam, Jonatan Habib Engqvist, Akwaeke Emezi, Simone de Greef, Ann Ighe, Daniel Jewesbury, Joel Kellgren, Filip Lindberg, Nino Mick

Årets sista nummer undersöker med hjälp av tre gäst- eller rentav gastredaktörer; Linnea Frank, Fanny Wendt Höjer och Cecilia Nyman, åtskilliga spöken som hemsöker världen – genom historien, ideologier, på nätet, i fotografier, böcker, och längst in under sängen. Det prasslar och knarrar. Själar utan kropp kryper bokstavligen fram mellan raderna och kanske, kanske, blir vi till slut som Ibsen, halvt benägna att tro att vi alla i någon mening är spöken. Inte bara genom det vi har ärvt som går igen i oss, utan genom alla möjliga levande döda idéer och föreställningar som hemsöker oss.

För närmare två år sedan började vi prata om hur intressant det skulle vara att göra ett tidskriftsnummer om en stad. Senast Ord&Bild gjorde ett sådant var 2009 – och då var staden i fokus Göteborg. (Om du är prenumerant och har laddat ner vår app kan du läsa det numret i vårt digitala arkiv). Den här gången riktade vi blickarna mot Istanbul. Kanske måste vi påminna om att detta var före det svenska beslutet att söka inträde i NATO, något som utan tvekan har gjort svensk media och politik känsligare för vad som händer i Turkiet, och därmed också för det som händer i landets största stad, Istanbul. Det var också före den förödande jordbävningen som drabbade sydöstra Turkiet och delar av Syrien, och som fick många att tänka med fasa på vad som skulle kunna hända när skalven nästa gång drabbar Istanbul.