Sumaia Wadi är en palestinsk poet från Gaza som bor i Gaza, född 1992. Doktorerar i arabisk litteratur och litteraturkritik. Debuterade 2013 med diktsamlingen När resan törstar. Hennes andra diktsamling Ansikten för masker kom ut 2015. Dikter slank genom algoritmerna är hennes tredje diktbok och kom ut i år.
Tolkning från arabiska: Jasim Mohamed
Sumaia Wadi
1
Det blev söndag
och mina elever återvände till klassrummet
Alla var närvarande
Inget av deras hem hade bombats över familjen
Inga huvudlösa kroppar låg i högar
Inga barn blev lemlästade
De kom tillbaka för bara en liten stund sedan,
de gick på gatan
som en vindpust
utan att behöva ta en säker passage
Inga kulor ven mot deras huvuden
Ingen av dem tvingas fly mot havet
eller till södern
Ingen behövde utstå tältens vedermödor.
*
Mina elever stod
på morgonuppställningen i skolan
inte i kö för vatten eller bröd,
inte i kö för mjölk
De höjde sina händer utan att vifta med vita flaggor
De talade till molnen, till drömmarna och till ljuset
Inga bomber föll. Inget surrande ljud hördes
De gick till klassrummet
utan tomma skålar i händerna
utanför en hjälpstation
De gick in med tankarna på läxor,
inte på hur döden såg ut
eller vilken färg deras vingar skulle ha
när de svävade över rasmassorna
De föreställde sig inte vem
som skulle berätta för deras mammor
att de nu fanns i himlen
utan att darra av skräck
De tänkte inte på
om deras mammor skulle lyckas att hitta
alla deras kroppsdelar
Och därinne sa jag:
Nu, mina älskade, tänk inte på denna mardröm
Vem vill sitta längst fram?
*
På rasten, från fönstret längst bak,
såg jag ingen mamma stå därute
och laga mat åt femtio släktingar,
som varit tvungna att fly från sina hem denna termin,
och hugga sönder alla skolbänkar till ved
Jag såg inga kläder hänga på staketet,
inga lysgranater som gjorde natten till en skräckscen
Jag såg inga unga och gamla försvinna under en raserad vägg
Inga fönster frätas sönder av explosioner
Jag såg inga människor brinna i väntan på räddning,
inga ruttnande lik längs muren som bombats sönder bit för bit
inga gropar i marken, inga kanoner
Jag hörde inga skrik, inga rop,
Såg inga tomma konservburkar, inga hjälppaket,
inga blodiga täcken, madrasser
eller tält fulla av skräckhistorier
Jag såg bara en skola
som inte varit en skådeplats för kriget,
inte blivit skydd för flyende familjer
Jag såg bara mina älskade elever,
som lovade mig att komma till uppställningen denna söndag
2
Kära poet, var än du befinner dig
När du försöker ladda dina metaforer
med en exceptionell mening
tänk på mig då
I språket finns ingen plats för mig längre
Jag vistas i marginalen
Inget får mig att stanna till av häpnad
Jag letar bara efter ett tält
och ett par skor
3
Barnet kom undan
De fann honom på grannens tak
Han var ett helt hjärta
i en tudelad kropp
Den del som var kvar
var den som kunde känna
hunger
skräck
sorg
och längtan
Den del som kunde springa
drömma om att flyga
flydde långt bort
från honom
4
Blod på pizzabitar, det har vi sett
Men det finns en ännu blodigare scen
som ännu inte har visats
Den föreställer ett hungrigt barn
som går förbi platsen för massakern
Han har ännu inte ätit
Han måste äta innan han dör
Kanske dör han innan han hinner äta.
Han torkar bort blodet
från de dödas bröd och äter det
5
När kriget är över
kommer vi inte att vara rädda för regnet
Vi är bottnens barn
Höjderna kommer inte att skrämma oss
Vi är avgrundens folk
Hungern kommer inte att göra ont
Vi har redan svalt så många tragedier
Vi kommer inte att älska något
i den här världen
Vi har sett den naken,
sett hur frånstötande den är
6
De ger dig en minut att ta avsked,
Du hinner kanske viska ett skrumpet ord eller två
De ger dig ett ansikte
med en liten oskadd bit
som två fingrar försiktigt kan röra vid.
I annat fall lägger de framför dig
en förseglad säck med ett namn på
och ordet kroppsdelar inom parentes
Här börjar ögonblicket som delar ditt liv i två
Du försöker intala dig själv
att den där säcken en gång var en människa,
en del av din själ, av ditt hjärta,
ett skratt, en röst,
en värme som aldrig rymdes i bara en hand,
någon som fyllde tomheten i rummet
utan att kräva något i gengäld
och var en sinnebild för livet självt
Du försöker tro
att den frånvarande inte är raderad
utan bara förvandlad
fortfarande nära, fast osynlig,
att namnet du tyckte dig se på säcken
i själva verket var skrivet på ditt hjärta,
och att du, sedan den dagen
bär två själar inom dig
din egen,
och den frånvarandes
7
Varför blir luften plötslig het
Varför blir den plötsligt kall
Varför regnar det plötsligt
Varför har kärleken försvunnit
Varför sover vi med öppna ögon
Varför går vi med slutna ögon
Varför kom all denna sorg plötsligt över oss
Varför försvinner den inte plötsligt?