ELD

Redaktionell inledning

Jonatan Habib Engqvist & Ann Ighe

Vad är Eld? En gas i glödande tillstånd, berättar Nordisk familjebok (Uggleupplagan). Men elden är också mycket mer. Vi låter elden inleda Ord & Bilds undersökning av vad de gamla och välkända fyra elementen kan säga oss idag. Eller snarare, vi vrider tidskriften -90 grader och frågar vad vi som redaktion, upplever när vi tänker på eld, jord, vatten och luft som fenomen och byggstenar idag. Vad ser vi i konsten, litteraturen, samhället, politiken och vardagen? Vad betyder det där som en gång ansågs vara ett av världens grundelement för oss nu?

Vi vrider alltså på tidskriftens format under det här året. Tvingar, eller lockar, dig som läsare att vända den och bläddra på ett annorlunda vis. Kanske återgår vi till den normala riktningen nästa år. Men med hjälp av vår formgivare Johan Ahlbäck har vi omvärderat många andra av tidskriftens element. Till och med loggan är ny!

Förra året var planetens hetaste hittills – med betydande marginal – förmodligen det varmaste året de senaste 100 000 åren enligt Europeiska unionens klimatbyrå. I genomsnitt 2023 var planeten 1,48 grader varmare än under den förindustriella perioden 1850–1900, då vi människor började elda fossila bränslen i industriell skala och pumpa ut koldioxid i atmosfären. ”Elden är maktens element” säger Uncle Iroh i Avatar: Den sista luftbändaren medan han tecknar dess symbol – en stiliserad, droppformad låga kluven till en treudd med tre tungor som smalnar av uppåt till en spets. ”Eldnationens invånare besitter begär och vilja.”

Människorna fick en gång elden av Prometheus – titanen som trotsade Zeus för att hjälpa de dödliga, och i vissa versioner av berättelsen lärde han oss även civilisationens konst. Zeus straffade honom genom att kedja fast honom vid en klippa i Kaukasusbergen, dit en örn kom varje dag för att slita ut och äta upp hans lever, som sedan regenererades över natten. I romanen Kirke låter Madeline Miller litteraturens första häxa säga om människan: ”Det var deras öde, hade Prometheus berättat för mig, historien som de alla delade. Oavsett hur levande de var i livet, oavsett hur briljanta, oavsett underverk de gjorde, blev de till slut damm och rök.”

I det här numret skriver Akwaeke Emezi om sin brandfarliga barndom, om fotogen, om vad det inneburit att växa i staden Aba och om mörkret som bor i minnet. Ann Ighe skriver om städerna som inte längre brinner ner till grunden, men där bostäderna brinner fortare än någonsin tidigare på grund av materialen som de möbleras med. Johannes Daun skriver om kvinnoarbetet och fabrikskatastroferna och Nino Mick berättar om branden i tändsticksfabriken i Tidaholm och samhället runt omkring. Daniel Jewesbury skriver om hur det är att växa upp med eld, om eld som politisk kommunikation, och vi får även ta del av bålverk och fyrbåkar på Nordirland, innan de tänds, genom John Duncans bilder. I numret finns också en serie fotografier av Simone de Greef från ett Island som upplevt fyra utbrott sedan december. På halvön Reykjanes har staden Grindavík precis evakuerats ännu en gång när magman stiger ur jordens inre och kontinentalsprickorna långsamt glider isär.

Samtidigt är elden väsentlig för skogens ekosystem. Många djur- och växtarter har anpassat sig till den, och för vissa arter är skogsbrand en del av livscykeln. Bilderna, som kommer ur Mats Peterssons fotografiska serie Firewatch som vi publicerar ett par bilder ur, dokumenterar kontrollerade bränder som kan bistå natur och insekter att överleva och utvecklas i konkurrens med det moderna skogsbruket.

ELDUPPHÖR!

Så lyder ett militärt kommando – som inte är förbehållet befäl, utan kan ropas ut av vem som helst om en farlig situation uppkommit vid skottlossning. Om det till exempel plötsligt kommer in någon på en skjutbana är det var och ens skyldighet att ropa Avbryt. Eldupphör!

Det sägs ofta att världen står i lågor. Och de senaste månadernas utveckling i Gaza har varit exceptionellt smärtsamma att bevittna. ”För, även om det kan vara frestande, går det inte att avskriva Israel–Palestina som en förvirrande etnisk konflikt mellan en uppsättning oförsonliga semitiska tvillingar” skrev Naomi Klein efter att ha läst Sven Lindqvist. ”Det är snarare det senaste kapitlet i historien om konstruktionen av den moderna världen, en värld som nu står i brand. En värld som föddes ur eld. En berättelse där vi alla är inblandade, var vi än bor. Det började i upptakten till inkvisitionen, med brännande, tortyr och sedan utvisning av muslimer och judar; fortsatte med den blodiga erövringen av Amerika och plundringen av Afrika efter rikedomar och mänskligt bränsle för att driva de nya kolonierna; orsakade kolonial förödelse i Asien; och återvände sedan till Europa för att Hitler skulle destillera alla metoder som förfalskades i dessa tidigare kapitel – vetenskaplig rasism, koncentrationsläger, gränsfolkmord – till sin slutliga lösning.” (Israel, Palestine, and the Doppelganger Effect, 2023, övers. JHE).

I detta nummer finns några texter som just kan samlas under rubriken eldupphör. UKON saxar och smälter om regeringens pressmeddelanden och Catharina Thörn samtalar med Sara Roy om att ”otysta” Gaza. Samtalet kommer att fortsätta och publiceras på Ord&Bilds hemsida. På hemsidan skriver även Gunnhild Øyehaug i Marie Lundquists översättning om Adania Shiblis Minor Detail: ”Tystnad är det som inleder Shiblis roman, och ljudet av skottlossning är det som avslutar den. Sandens oändliga tystnad finns i början och i slutet. Däremellan finns sökandet efter en röst, efter att få sagt det omöjliga, det som är för smärtsamt, och som ändå måste sägas”.

Kritiken ägnar en större sektion åt debutantåret 2023. Ingrid Elam, Martin Engberg och Joel Kellgren har fått frågan om vad vi kan säga om litteraturåret 2023 om vi zoomar in på romandebuterna. Texterna har producerats i samband med vår samtalsserie Ord på scen som fortsätter under 2024 och utgår från tidskriftens kritikdel. Filip Lindberg har läst Simone Weil, även denna gång en text som diskuteras inom ramen för Ord på scen på Litteraturhuset i Göteborg. Sara Abdollahi har läst Händelseboken av Andrzej Tichý, och Paulina Sokolow har varit i Louisiana för att se Kadavret av Chaïm Soutine.

Nästa gång Elden. Var det verkligen orden som uttalades när Noak knappt klivit av arken efter syndafloden? Vi trevar i det förflutna för att se framåt. Det här numret har kommit att handla mycket om brand. Men det blir tydligt att tankar om elementen idag på många sätt handlar om framtiden, och om en fossilberoende värld i förändring. En värld där vi i likhet med Prometheus, som plågades i evigheten för att ha stulit elden från gudarna, nu ser konsekvenserna av vår omättliga konsumtion.

Likväl är elden en tröst. Denna glödande gas som länge nyttjats till värme, ljus, matlagning, för att bränna lera och smida järn. Människor har i alla tider tänt eldar för att fira vårens ankomst. Slaveriets upplösning anstiftades genom bränder i den Karibiska gryningen, och den kurdiska poeten Taufik Abdullah kopplade Newroz till legenden om smeden Kawa som räddade barnen undan tyrannen Zahak. Kanske är det som Akwaeke Emezi skriver i detta nummer, inte alltid allt som brinner. Måhända brinner det ibland för lite? Behöver vi, som Daniel Jewesbury uttrycker saken, lagom mycket eld?

Det här numret om eld är det första i ”elementåret” 2024 där vi rör oss från jordens kärna och utåt. Till nästa nummer gräver vi ner oss i jorden. Håll utkik även efter kommande evenemang runtom i landet i samband med de olika numren!

INNEHÅLL 5 2024

Eldgos – Simone de Greef

Redaktionell inledning – Ann Ighe & Jonatan Habib Engqvist

Upp i rök – Akwaeke Emezi

Bränderna, städerna och oljan –Ann Ighe

Lagom mycket eld – Daniel Jewesbury & John Duncan

Firewatch – Mats Petersson

Kvinnoarbetet och fabrikskatastroferna – Johannes Daun

Alla visste att det kunde börja brinna –Nino Mick

ELDUPPHÖR!

Sveriges Utrikesdepartement, smälta pressmeddelanden – UKON

Att ”otysta” Gaza – Catharina Thörn & Sara Roy

KRITIK

Händelseboken av Andrzej Tichý – Sara Abdollahi

Förtryck och frihet av Simone Weil – Filip Lindberg

Mot strömmen om Chaïm Soutine – Paulina Sokolow

Debutantåret 2023 – Ingrid Elam, Martin Engberg, Joel Kellgren

Medverkande