Samtida latinamerikansk litteratur
Redaktionell inledning
Jonatan Habib Engqvist & Joel Kellgren
Omslag 2-3 2025. Bild: Chavis Marmól, Neo-tameme. Form: Johan Ahlbäck
Oavsett om det handlar om ufon och barndomens förtrollade värld, som hos Fernanda Melchor, eller avsaknaden av barndom som hos Emiliano Monge, återkommer barnets blick på världen som ett centralt tema i det här dubbelnumret. ”I Mexiko har barnet som sinnebild för det omintetgjorda varit en långvarig följeslagare i litteraturen.”, skriver Hanna Nordenhök, som reste till Mexico City och intervjuade Melchor, Monge och Luis Jorge Boone, tre författare som alla på olika vis uppehåller sig vid barndomen. Vi publicerar även varsin nyöversatt novell av dessa.
I Chile – dit Joel Kellgren, vikarierande medredaktör för detta nummer, reste i våras för att intervjua författare och aktivister – används termen Literatura de los hijos, barnens litteratur, för att beskriva generationen författare som växte upp under Pinochets diktatur och blev vuxna under övergången till demokrati. De har skrivit om både ungdomens och nationens identitetssökande under samma tid. En av dessa författare, som Kellgren även intervjuar i sin text, är Nona Fernández. Vi publicerar hennes senaste bok i sin helhet: essän Hur ska törsten kommas ihåg? i översättning av Ellinor Broman. Den publicerades och sattes upp som enmansföreställning i anslutning till femtioårsdagen av militärkuppen 1973, som kom att prägla livet för hela Fernández generation.
Barnet står också för framtiden, nyfikenheten och möjligheten att börja om. Vilket inte minst blir tydligt i Alejandro Zambras text, ett utdrag ur hans bok Literatura Infantil. Som nybliven far skriver Zambra under sin sons första år i livet dagliga anteckningar om den tid han vet att sonen inte kommer att minnas. Här finns både optimism och en gränslös kärlek.
Ann Ighe intervjuar Linus De Faire om hans emigrantepos Sveasagorna, en underexponerad del av svensk migrationshistoria, och de Kirunasvenskar som efter storstrejken 1909 lämnade landet för att söka ett bättre liv i Brasilien och Argentina.
Från Argentina publicerar vi också Mariana Enríquez novell ”Mina sorgsna döda”. Medelklassens besatthet av säkerhet får oanade konsekvenser när Enríquez vrider upp den rådande stämningen i Javier Mileis Argentina till skräckfilmsnivå.
*
Sist Ord&Bild gjorde ett nummer med fokus på Latinamerika, 2009, menade Torbjörn Elensky att ett grundligt fadermord på Gabriel García Márquez hade begåtts under de föregående tio åren. Om det är mord eller något annat som händer när Lina Wolff ger sig i kast med Netflix textning av Hundra år av ensamhet låter vi vara osagt. Men ryktet går att den novell av Enríquez vi publicerat här också ska adapteras av strömningstjänstjätten.
Även Marit Kapla har sysselsatt sig med frågor kring översättning. En låt av Leonard Cohen som gick varm under pandemin blev början på en resa som tog henne till Federico García Lorcas hemort Granada, vidare till New York och slutligen till Mikael Wiehes kök i Malmö.
*
I december 2023 gav miljöministeriet i Mexiko företaget Tesla Incorporated tillstånd att bygga en ny ”gigafabrik” nära Monterey. Med en investering på 153 miljoner dollar annonserade delstaten tillsammans med elbilsfabrikören att Gigafactory 6 skulle påbörja produktionen redan 2026. I skrivande stund är projektet ”pausat” av politiska skäl. Men redan innan Trumps valseger i USA och det efterföljande tullkriget, lät konstnären Chavis Mármol lyxbilen krossas under historiens tyngd.
Vi publicerar även en bildserie av den mexikanska konstnären Teresa Margolles, vars verk Mil Veces un Instante (A Thousand Times an Instant) just nu visas inom ramen för Fourth Plinth på Trafalgar Square i London. Bildserien utgår från hennes djupgående arbete med Ciudad Juárez, en av de viktigaste städerna längs Mexikos norra gräns. Ciudad Juárez inspirerade Roberto Bolaño till hans monumentala, apokalyptiska och postumt utgivna roman 2666, vars underliggande tema feminicidio är centralt även för Margolles.
*
Under arbetet med det här numret nåddes vi av två dödsbesked. Mario Vargas Llosa, den siste författaren ur den så kallade latinamerikanska boomen avled i april. Och en månad senare dog den före detta gerillakrigaren och Uruguays president José ”El Pepe” Mujica. I stort sett samtliga författare som bidrar i det här numret är födda på sjuttiotalet. Statskuppernas, diktaturernas och revolternas tid. De har vuxit upp i – och gjort litteratur av – spillrorna av den stora historiska romanen och den stora samhällsomvandlingen, de litterära och politiska projekt som Vargas Llosa respektive El Pepe stod för. I Adriana Aires Rasténs dikter är det det vuxna barnet som skriver med anslutning till den uruguayska kontexten, den här gången från diasporan.
*
I kritikdelen finns recensioner av bland andra Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson, ”en litterär lösgodispåse där gravallvarligt nonsens möter seriöst trams”, skriver Ord&Bilds kritiker Nora Wurtzel. Katja Palo beskriver läsupplevelsen av Johan Jönsons nyutkomna I hängmattan som ”verkligt hallucinatorisk”, även Lovisa Florin Holmsten recenserar lyrik i sin text om redan nämnda Isabella Nilssons översättning av Emily Brontës dikter. Paulina Sokolow skriver om The Jewelers of the Ummah: A Potential History of the Jewish Muslim World och ställer sig frågan om det är möjligt att återvända till världar som raserats av kolonialt våld. Carla Zaccagnini, i sin tur, har upplevt den Argentinsk-schweiziska målaren Vivien Suters utställning på Moderna Museet i Malmö, vilket får henne att fundera över arv och eftermälen, teman som genljuder i detta nummer stort.
INNEHÅLL • NR 2-3.25
Chavis Mármol – Neo-tameme
Jonatan Habib Engqvist & Joel Kellgren – Redaktionell inledning
Fernanda Melchor – Ljus på himlen
Emiliano Monge – Hoppets plåga
Luis Jorge Boone – Psykopomp
Hanna Nordenhök – Hoppets fråga
Jonatan Habib Engqvist – om Teresa Margolles och Pistas de Baile
Teresa Margolles – Pistas de Baile
Joel Kellgren – Det handlar inte om trettio pesos, det handlar om trettio år
Alejandro Zambra – ur Literatura Infantil
Nona Fernández – Hur ska törsten kommas ihåg?
Adriana Aires Rastén – Dikter
Mariana Enríquez – Mina sorgsna döda
Federico García Lorca – Pequeño vals vienés
Marit Kapla – Kärlek på spanska
Ann Ighe – En intervju med Linus de Faire
Lina Wolff – Den själlösas raseri
KRITIK
Nora Wurtzel har läst Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson
Katja Palo har läst I hängmattan av Johan Jönson
Paulina Sokolow har läst The Jewelers of the Ummah av Ariella Aïsha Azoulay
Lovisa Florin Holmsten har läst Min själ är inte vek av Emily Brontë
Carla Zaccagnini har sett Jag är Godzilla av Vivian Suter