Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad
– En Fristad för kvinnor
Grafisk form: Johan Ahlbäck. Omslagsbild: Olivia Plender
Gästredaktörernas inledning
Maria Lind & Hanna Nordell
Varför ska vi titta tillbaka på en kvinnlig medborgarskola som drogs i gång i en avkrok i södra Sverige för hundra år sedan? För att den Kvinnliga Medborgarskolan vid godset Fogelstad i Sörmland kan inspirera till något som vår tid är i skriande behov av: sammanhang där individuell och kollektiv frigörelse och självbestämmande är möjligt, om än i liten skala, och där andra former av samvaro och förhållanden på och till jorden kan existera. Där frågan om fred genomsyrar atmosfären. Rektor Honorine Hermelin själv beskrev skolan som ”en fristad, ett lufthål i denna värld av isolering bakom skiljande murar – klassmurar, åsiktsmurar, och partimurar så att om möjligt där skulle man kunna dra ett djupt fritt andetag endast och allenast i egenskap av människomedborgare”. I den radikala atomiseringens och de accelererande krisernas tidevarv framstår skolan som en högintressant modell, sin ofullkomlighet till trots.
Kvinnliga Medborgarskolan bidrog mellan 1925 och 1954 till att kvinnor med vitt skilda bakgrunder kunde öva sig i sitt då helt nya medborgarskap, som trädde i kraft i samband med riksdagsvalet 1921. Totalt hade skolan under tre decennier cirka två tusen deltagare varav många så småningom dök upp på inflytelserika poster i samhället. Den berikade livet för många fler. De fem grundarna var godsägaren och politikern Elisabeth Tamm, yrkesinspektris och politiker Kerstin Hesselgren, läkaren Ada Nilsson, pedagogen Honorine Hermelin och författaren Elin Wägner. Därtill figurerade en lång rad gästlärare som delade med sig av teoretisk och praktisk kunskap. Fast kursplan och litteraturlista saknades men undervisningen var rik: vid sidan av föreläsningar inom ämnen som historia, politik och reproduktiv hälsa var skolans metoder före sin tid med fokus på kunskap byggd på egenaktivitet, kroppslig erfarenhet och kollektiva upplevelser genom rollspel, körsång, rytmik och diskussionsklubbar. Festligheter och lek var viktiga inslag. En ovanlig pedagogik formades, som i dagens skol-Sverige ter sig utopisk, och resultatet blev en frizon av kvinnor och för kvinnor. Där utvecklades en gemenskap som av vittnesmål att döma var helt unik.
Det här temanumret av Ord&Bild, landets äldsta kulturtidskrift där flera av skolans grundare publicerade sig, ges ut parallellt med att utställningen Komtemåtta – en frizon för kvinnor visas på Kin museum för samtidskonst i Kiruna våren 2025 och på Liljevalchs konsthall i Stockholm sommaren 2025. Utställningen utgår i sin tur från verk av sex samtida konstnärer som inspirerats av Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad och samiska kvinnors aktivism i början av förra seklet. Konstnärerna Petra Bauer, Åsa Elzén, Susanne Ewerlöf, Olivia Plender, Åsa Sonjasdotter och Anders Sunna utgör en ny våg av intresse för skolan och perioden, den här gången från konstens håll. Utställningen innehåller även ett urval av konstnären och kursdeltagaren Siri Derkerts hundratals teckningar, målningar och skulpturer från skolan samt arkivmaterial från KvinnSam vid Göteborgs universitetsbibliotek och berättelser om kursdeltagarna från region Norrbotten. Den grafiska formen i utställningen står Maryam Fanni för.
Redan under den period då skolan pågick blev den omskriven och kort efter att den lades ner 1954 – initiativtagarna hade blivit till åren – utkom ett flertal artiklar och böcker. I samband med andra vågens feministiska kvinnorörelse tog intresset fart igen med forskning, konferenser, avhandlingar och populärhistoriska böcker. Att KvinnSam, som vid grundandet hette Kvinnohistoriskt arkiv, bildades 1958 vid Göteborgs universitet och senare blev hemvist både för Kvinnliga Medborgarskolans arkiv och flera av grundarnas privata arkiv har varit avgörande för all forskning som bedrivits kring skolans verksamhet.
Något som de samtida konstnärerna bidrar med är nya inblickar i specifika delar av skolans verksamhet och sociala sammanhang, till exempel rollspelet Komtemåtta som utformades som en fantasikommun och den kvinnliga ladugårdsutbildningen som drevs på godset. Samtidskonstens spekulativa förmåga öppnar ventiler på nya ställen och släpper in nutida luftströmmar. Därtill poängteras den queera sidan av livet på Fogelstad, där relationerna mellan grundarna var mångsidiga och komplexa, vänskapliga och intima, irriterade och konfliktfyllda. Konstnärerna bidrar även till nytolkningar av den progressiva ekologiska hållning som bland andra Elisabeth Tamm och Elin Wägner representerade. Sporrade av skolan skapar de egna situationer där vi kan mötas idag.
I numret samsas projekt av konstnärerna i utställningen Komtemåtta – en frizon för kvinnor med initierade artiklar både av flera av dem som inledde sin grundforskning om skolan för många år sedan och yngre forskare och skribenter. De senare delar med sig av sina rön gällande Fogelstadkören och musiken på skolan, tematiska trådar i Tidevarvet – skolgrundarnas husorgan – och hur de tog sig an fredsfrågan. Idéhistorikern Lena Eskilssons avhandling Drömmen om kamratsamhället. Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad 1925–1935 var en pionjärinsats inom den akademiska forskningen om Kvinnliga Medborgarskolan. För Ord&Bild tecknar hon en bild av skolans mål och syfte, de nyskapande pedagogiska metoderna och kvinnorna som gjorde den möjlig.
Författaren Ulrika Knutsons generösa beskrivning av Fogelstadgruppen i boken Kvinnor på gränsen till genombrott levandegjorde skolans historia för en bredare allmänhet och har tryckts i flera upplagor. Nu närmar sig Knutson Fogelstadgruppens emotionella landskap i en text som rör sig mellan föreställningsvärldar och känsloliv, mellan kärlek och arbete, mellan tidsandan och det banbrytande. En annan topografi skildras i texten ”Tidskrivare” där författaren och översättaren Nik Ruth Persson gör en läsning av Fogelstadgruppens politiska veckotidskrift Tidevarvets texter tillsammans med två andra tidskrifter från samma tid: Ord&Bild samt den Berlinbaserade rörelsetidskriften Die Freundin.
Konstnären Olivia Plender har intresserat sig för de pedagogiska metoder som arbetades fram på Kvinnliga Medborgarskolan som ett sätt att träna kvinnor i medborgarskap och politiska processer. Låtsaskommunen Komtemåtta var en av de metoderna och gestaltas här bland annat i form av ett brädspel med spelplan och pjäser hämtade från de roller och samhällsinstitutioner som deltagarna fick iscensätta. På Kvinnliga Medborgarskolan var till exempel körsång ett stående inslag i undervisningen och ett sätt för kvinnorna att träna på att använda sina röster. Musikforskaren Marita Rhedin återger Fogelstadkörens historia och blickar också tillbaka på kvinnliga rösträttsrörelsens musikaliska uttryck.
Konstnären Siri Derkert kom till Fogelstad första gången 1943 och skulle återvända regelbundet fram till dess att skolan stängdes 1954. Genom åren gjorde hon hundratals teckningar och hennes skildringar tillhör de mest levande vittnesmålen från Kvinnliga Medborgarskolan. I sin text ”Siri Derkert, Fogelstad och konsten” resonerar konstvetaren Annika Öhrner om Fogelstads roll i Derkerts konstnärskap från tiden på skolan, via Venedigbiennalen 1962 till offentliga verk som Ristningar i naturbetong i Östermalmstorgs tunnelbana och Kvinnopelaren på T-centralen. Litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström berättar om det djupa avtryck Fogelstadkonstellationen och skolan kom att göra i en annan återkommande kursdeltagares liv och verk, nämligen författaren Moa Martinsons. Hon ger också nya perspektiv på hur viktig Kvinnliga Medborgarskolan och flera av grundarna var för Harry Martinson, hennes författarmake.
I projektet Träda – Fogelstadgruppen och jord arbetar konstnären Åsa Elzén utifrån arkivmaterial och konstnärliga praktiker kopplade till Kvinnliga Medborgarskolan. Fogelstadgruppens fred-med-jorden-praktik och en särskild ladugårdsutbildning för kvinnor är viktiga utgångspunkter. Människans förhållande till jorden intresserar också konstnären Åsa Sonjasdotter som ställer sin konstnärliga forskning i relation till Elin Wägners och Elisabeth Tamms skrift Fred med jorden som utkom 1940. Tamm och Wägners pionjärskrift blir utgångspunkt för en reflektion kring odlingshistoria, markrättigheter och livsmiljöer.
Markrättigheter är något som också sysselsatte den samiska feministen och aktivisten Elsa Laula Renberg som porträtteras i numret av konstnären Anders Sunna. Elsa Laula Renberg var en kvinnlig pionjär och hennes insatser för samisk undervisning, markrättigheter och kvinnors rättigheter skedde parallellt med att Kvinnliga Medborgarskolan etablerades.
En annan kvinna som gjort avtryck och som verkade samtidigt som Kvinnliga Medborgarskolan var den samiska författaren och läraren Karin Stenberg. Hon arbetade i Arvidsjaur och genomförde betydande insatser för samers rättigheter. I numret skriver konstnären Susanne Ewerlöf ett brev till Karin Stenberg i ett försök att föra samtal med dem som gått före oss. Katarina Leppänen, professor i idé- och lärdomshistoria, resonerar i sin text om Elin Wägners betydelse som just föregångare i relation till dagens ekofeministiska diskussioner och lyfter också behovet av att se hur hennes idéer växte fram i ett sammanhang av flera feminismer. Wägners texter ligger även under lupp i litteraturforskaren Maria Mårsells bidrag där fredsfrågan står i fokus. Mårsell följer Wägners fredsarbete genom aktivismen, journalistiken, skönlitteraturen i en text som påminner om konstens möjlighet att verka för förändring.
Numrets skönlitterära bidrag utgörs av ett utdrag från Erika-Johannes Hoff Holmgrens romanprojekt Kvinnliga Medborgarskolan, en spekulativ spökroman som tar avstamp i den kvinnliga rösträttsrörelsen i början av 1900-talet och som följer den samtida protagonisten Ellen Mäkinen. Samma period är även kärnan i konstnären Petra Bauers bidrag. I numret förenas de olika textbidragen med bilder på affischer som kallar kvinnor till diskussioner, föreläsningar och möten. Affischernas ursprung är den socialistiska kvinnorörelsens och tillkom under den tid som föregick Kvinnliga Medborgarskolan. Konstnärens läsning av de historiska dokumenten växlas med samtal som förs på platser där kvinnor samlas idag.
I numret ingår därtill ett rundabordssamtal med konstnärerna och utställningens curatorer, undertecknade, om deras intresse för Kvinnliga Medborgarskolan och dess relevans idag. Ett förslag är att se Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta som en samtida plats med liknande drag, ett annat är små självorganiserade konstinitiativ på olika håll i Europa där andra sätt att tänka och leva än de vedertagna praktiseras. Ytterligare ett förslag är den globala bonderörelsen Via Campesina. Gemensamt för dem är en längtan efter något reellt bortom status quo, där individ och kollektiv flätas in i varandra. Eller som Moa Martinson uttryckte det: ”Här togs nya skikt i min hjärna i bruk. Det jag läst och lärt på egen hand borta på torpet kom till nytta. Jag fick resonans för det jag talade om. Mina små talanger, både praktiska och rent litterära, kom till sin rätt, mina praktiska i skolans kök och trädgård, till och med vid vårfisket, min beläsenhet i lärosalen. Stora luckor hade jag i min uppfostran, litterärt och akademiskt sett. Men det fanns stora luckor i de bildades vetande också, vad gällde samhället och anonymt folk, så det jämnade ut sig…”
*
Avslutningsvis vill vi rikta ett varmt tack till de konstnärer, skribenter, fotografer och formgivare som medverkar i numret samt till Ord&Bilds redaktörer Ann Ighe och Jonatan Habib Engqvist. Tack också till Annalena Bergquist och Birgitta Andréasson på KvinnSam samt de forskare och författare som skrivit om Kvinnliga Medborgarskolan de senaste decennierna och som genom sina gärningar har öppnat upp fältet för nya läsningar.
Innehåll 1 2025
Petra Bauer – Kvinnor i kamp
Ann Ighe & Jonatan Habib Engqvist – Redaktionell inledning
Maria Lind & Hanna Nordell – Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad
Lena Eskilsson – Sambandet mellan handens, hjärnans och hjärtats arbete
Rundabordssamtal
Åsa Elzén –Träda – Fogelstadgruppen och jord
Katarina Leppänen– Är en annan värld möjlig?
Maria Mårsell – Att tänka fred i dikt
Erika-Johannes Hoff Holmgren – Utdrag ur Kvinnliga Medborgarskolan
Annika Öhrner – Siri Derkert, Fogelstad och konsten
Siri Derkert – Ristningar i naturbetong
Marita Rhedin – Rösträttens kör
Ulrika Knutson – Fogelstad – Det emotionella landskapet
Anders Sunna – Elsa Laula Renberg
Susanne Ewerlöf – Hej igen Karin!
Olivia Plender– Kom Te Måtta
Petra Bauer – Vi är varandras kamper och i varandras hopp
Nik Ruth Persson – Tidskrivare
Åsa Sonjasdotter – Fred med jorden
Ebba Witt-Brattström – Moa Martinson på Fogelstad
Ola Larsmo – Fiktion handlar om att lämna sig själv
Kritik
Sakprosaåret 2024
Karin Pettersson
Hjalmar Falk
Magnus Linton
*
Helena Fagertun – Tjejdikter av Sandra Beijer
Stefan Jonsson – Olydiga undersåtar av Ulf Olsson
Lars-Erik Hjertström Lappalainen – What art does av Brian Eno & Bette Adriaanse