"Kanske kan Bakhåll få till en svensk Philip K Dick-renässans?" hoppas Josefin Holmström som läst Bakhålls utgåva av Philip K Dicks svårklassificerade roman VALIS.
VALIS
Philip K Dick
Översättning: Andreas Vesterlund
Bakhåll 2017
Av Josefin Holmström
Philip K Dicks VALIS, som förlaget Bakhåll publicerar för första gången i svensk översättning, är ingen lättbegriplig bok. Den vore definitivt inte lättfilmad heller, så nytillkomna science fiction-fans som just sett Blade Runner 2049 (baserad på Dicks roman Androidens drömmar, också utgiven som Blade Runner) kan vända sig någon annanstans.
VALIS är svår att klassificera: den anses allmänt vara en science fiction-klassiker, men har också självbiografiska drag, och är i mångt och mycket berättelsen om en mans kamp med sig själv och sin verklighetsuppfattning. En synopsis är nödvändig för den icke insatte. Ramhandlingen, så: Horselover Fat, som bor någonstans i Kalifornien, drabbas av ett nervöst sammanbrott efter att hans väninna Gloria tagit sitt liv. Kort därefter får han besök av en ung kvinna som bär ett halssmycke i form av en Jesusfisk. När Fat tittar på fisken träffas han av en rosa ljusstråle, och i samma ögonblick möter han Gud (eller i alla fall »nånting») och blir bekant med VALIS (Vittomfattande Aktivt Levande Intelligens-System), som definieras som »en förskjutning i verklighetsfältet». Fat upplever att en enorm mängd information överförs direkt till hans hjärna, och börjar genast ägna sig åt sin så kallade exeges, ett slags teologiskt verk bestående av kryptiska filosofiska fragment. (Han blir inte direkt kristen, alltså). Efter att hans hustru lämnat honom hamnar Fat på mentalsjukhus, där han möter dr Stone, en terapeut som tror på Fats berättelse och uppmuntrar honom att fortsätta begrunda den. Fat kommer fram till att tiden som vi känner den upphörde i och med templets förstörelse i Jerusalem, det vill säga 70 e Kr, och att det 1970-talets Kalifornien som han lever i därmed är identiskt med Rom. Det ondskefulla romarriket existerar fortfarande i form av »Det Svarta Järnfängelset, som är en manifestation av Imperiet». Tillsammans med en udda skara vänner bestämmer sig Fat för att söka sanningen om VALIS.
Till saken hör att Horselover Fat visar sig vara bokens författare – han medger att han berättar i tredje person för att skaffa sig distans till det inträffade. Han introducerar sig också som science fiction-författaren Philip Dick (här en ordlek: Philip betyder ’hästvän’ på grekiska och ’dick’ betyder ’tjock’ på tyska), och denne Phil är eventuellt identisk med »verklighetens» Philip K Dick – han identifierar sig till exempel som författare till Dicks roman Skannad i dunklet (1977). Dessutom påstår sig Phil ha »sno[tt]» »Fats redogörelse» för sina visioner till »Skannad i dunklet», vilket skänker romanen VALIS ytterligare en märklig dimension.
Föga förvånande hittar akademiker fortfarande nya vägar in i VALIS: boken handlar om författarfigurens födelse, eller om metapsykoanalytiska narrativ; den är en loggbok över Dicks tilltagande psykiska besvär, eller en teologisk kommentar. Litteraturvetarna känner sig dock obekväma med VALIS, skriver Umberto Rossi i en artikel i Science Fiction Studies 39 (2012). De vet inte hur de ska handskas med bokens teologiska komponenter och försöker därför förklara bort dem. Själv tänker sig Rossi att den religiösa aspekten blottlägger ett slags ontologisk osäkerhet. Frågan »vad var det egentligen som hände?» riskerar att dominera det fiktiva verket VALIS. Den dominerar definitivt Horselover Fats liv.
VALIS är ett exempel på vad som skulle kunna kallas den postmoderna kaosromanen. Ett annat exempel är skräckförfattaren Mark Z Danielewskis märkliga tegelsten House of Leaves (2000), en metafiktiv, självreflekterande berättelse full av fotnoter som hänvisar till icke-existerande akademiska verk, och som naturligtvis givit upphov till en lång rad verkliga akademiska artiklar. Dessa böcker har gemensamt att de kastar in läsaren i ett synbart kaos samtidigt som de menar att deras syfte är att bringa reda i detta kaos. De handlar om kunskap och information, om samtidens överflöd av dessa, och de är ofta förankrade i äldre tanketraditioner, mytologiska såväl som filosofiska, i Dicks fall även religiösa. De har flera bottnar och flera berättare som eventuellt är identiska med varandra. Membranet mellan sanning och fiktion är stundvis mycket tunt. Särskilt i fallet VALIS, eftersom boken baseras på Philip K Dicks egna upplevelser i februari och mars 1974. Episoden med ljusstrålen är självupplevd, och den ledde till att Dick kunde identifiera en livshotande medfödd organskada hos sin lille son. Han ägnade sedan merparten av sitt liv åt att försöka förstå vad som hänt honom (Dick dog 1982).
Ska berättelsen då läsas självbiografiskt? Kanske. Eller kanske inte. Dick befolkar VALIS med en mängd romanfigurer som från olika utgångspunkter analyserar och kritiserar Horselover Fats mystiska visioner. De föreslår att han blivit galen eller hallucinerat. Somliga av dem tror honom, somliga tvivlar (särskilt den skeptiske vännen Kevin) och andra försöker leda honom till mer ortodox kristendom (den cancersjuka väninnan Sherri). Det föreslås att VALIS är en del av ett satellitnätverk som projicerar hologram och skickar information till Jorden via rosa laserstrålar. Namnet »VALIS» kommer för övrigt från en science fiction-film som Horselover Fat och Kevin ser på bio, och som i sin tur, vilket Umberto Rossi uppmärksammar, är ett slags remixad version av Philip K Dicks roman Radio Free Albemuth (1976; utkom postumt 1985).
Tidvis har berättelsen strukturen av minnesarbete, då Phil berättar den i oordning. Kronologin framträder bit för bit och med viss möda. Partier upprepas och varieras. Så är ett genomgående tema också Fats intresse för det dunkla, hemliga och oklara, främst uttryckt genom hans kontakt med gnosticismen. Fats teologi är en gnostisk soppa där »skaparguden» som skapat världen inte är den »sanne Guden, som är fullständigt transcendent». Han – eller om det är Phil – blir också övertygad om att han har kontakt med »drömtiden, som existerar just nu, inte i det förflutna, den plats där hjätar och gudar vistas och deras dåd äger rum». Men liksom Umberto Rossi anmärker kan Horselover Fat inte riktigt förklara vad som har hänt honom eller vad det betyder. I en intervju sade den riktige Philip K Dick om upplevelserna: »Jag såg någonting, och jag minns det mycket väl, men jag vet inte vad det var, vad det skulle betyda … jag kommer aldrig att förstå vad det var». Även romanens Phil är förbryllad: »Jag vet inte vad de här sakerna kan ha för betydelse, men jag berättar dem. De är helt sanna – det hände.»
Det är ofta lockande för litteraturkritikern, akademikern, till och med läsaren att säga »Det här är vad verket betyder». Ett sådant angreppssätt är oftast begränsande, och i fallet VALIS mer eller mindre omöjligt. På en nivå är det en science fiction-roman. På en annan är det en roman om romaner och berättande, om intertextualitet och narrativ. Det är en bok om Gud, teologi, gnosticismens märkligaste avarter. Det är ett filosofiskt verk, en dagbok, en självanalys. Och som John-Henri Holmberg skriver i efterordet är VALIS också en opera (jo, det är sant, den uruppfördes i Paris 1987). Det går knappast att överskatta Philip K Dicks betydelse för modern science fiction. Förutom VALIS, Androidens drömmar och Skannad i dunklet skrev han bland annat »Minority Report» och Mannen i det höga slottet. Andreas Vesterlunds översättning av denna utmanande historia är både livlig och smidig – kanske kan Bakhåll få till en svensk Philip K Dick-renässans?