Nr 1 2018
Tema: Samtidens politiska former
Redaktionellt – Ann Ighe & Marit Kapla
Samtidens politiska former – det katalanska exemplet – Karolina Enquist Källgren
När fascisterna kapar yttrandefriheten – Lena Berggren
Ingenstans ser jag något som liknar den grav jag söker – Anna Grinzweig
En playboys död: Hugh Hefner i backspegeln – Klara Arnberg & Mariah Larsson
Minnets död, arkivets motstånd. Ivar Arosenius 1909–2016 – Dick Claésson & Jonathan Westin
LYRIK & PROSA
Ur Impaciencia – Lina Hagelbäck
Landa – Daniel Mårs & Charlotte Qvandt
Officiell jubileumsdikt med anledning av tidskriften Ord&Bilds 125-årsjubileum – Pär Thörn
Nålslukerskan – Steve Sem-Sandberg
Stängsel – Jon McGregor
KRITIK
Våldets historia – Andrés Stoopendaal
Kort sagt – Helena Fagertun
VALIS – Josefin Holmström
Klass – Magnus Nilsson
Bécon-les-Bruyères och andra texter – Håkan Lindgren
***
Ann Ighe & Marit Kapla
Redaktionell inledning nr 1 2018 – Samtidens politiska former
februari 2018
“Detta är vår polis”. Det slagordet hördes på Barcelonas gator i höstas, uttalat såväl av de som ville att Kataloniens plats i den större spanska helheten skulle bestå, och av de som sökte full självständighet för Katalonien. I den frasen ryms en mängd frågor; på vilket ord ligger egentligen betoningen? Demonstrationerna pekade mot olika poliskårer, och frågan om vilket “vi” som uttalade lojalitet för vilket våldsmonopol leder oss rakt vidare mot begrepp som representation, legitimitet och demokrati. Karolina Enquist Källgren öppnar detta nummer av Ord&Bild med att genom just det katalanska exemplet utmana oss att tänka över vad som egentligen utgör “det politiska” idag, och varför det är så svårt att försvara demokratin med det vi under en tid har förstått som demokratiska principer. Den frågan aktualiserades under debatten om Bokmässan i Göteborg i höstas, och Lena Berggren återvänder till den, genom frågor om fascism och yttrandefrihet.
Även Klara Arnberg och Mariah Larsson berör djupgående förändringar i politikens sfär, när de ger sig på Playboygrundaren Hugh Hefners verk, död och eftermäle. Minnets skörhet och eftermälets kraft berörs även i Anna Grinzweigs text om en judisk grav i ukrainska Dubno, liksom i Dick Claéssons och Jonathan Westins text om resterna av Ivar Arosenius gamla hus i Älvängen. Grinzweig söker sina sedan länge döda farföräldrars grav, men också svaret på varför de, som några av mycket få överlevande judar från staden, efter Förintelsen valde att stanna där. Claésson och Westin ansluter till ett motstånd mot markexploatering i en liten västsvensk kommun. Men till slut återstår ändå bara arkivet.
Vi är också stolta över att öppna sidorna för dikter: otåliga och högtflygande, samt vildsint samplande. Varsågoda, vi ger er Lina Hagelbäck, Daniel Mårs & Charlotte Qvandt samt Pär Thörn. Thörns dikt uruppfördes för övrigt live, på Ord&Bilds 125-årsjubileumsfest i höstas. Nu finns den här på pränt!
Två noveller, båda med en viss kuslighet i anslaget bjuder detta nummer också på. Steve Sem-Sandberg är en väl sedd gäst i tidskriften, och “Nålslukerskan” kan få en att tänka på den egna matsmältningen samt taxars inälvor på ett nytt sätt. Vi är också glada att kunna presentera “Stängsel”, en novell av den brittiske författaren Jon McGregor, som här för första gången blir översatt till svenska, av Julia Gillberg. Det är mycket som kan komma ikapp en på en motorväg.
I höstas publicerade vi kritik endast på vår hemsida, eftersom utgivningen bestod av två specialnummer. Nu trycker vi samtliga dessa kritiktexter i årets första nummer. Magnus Nilsson läste såväl Elise Karlssons roman Klass som den kritik romanen fick när den kom, och menade att kritiken i hög grad undvek den uppenbara berättelsen om just klass. Klass är en helt bärande ingrediens även i romanen Våldets historia av Édouard Louis. Skildringen av ett författarjag som blir rånad och våldtagen har skakat många läsare. Andrés Stoopendaal tillhör de imponerade. Men han spårar också ett annat våld i texten, nämligen det som uppstår när författaren skildrar sin syster, och finner en författare "inkapslad i skrivandet". Helena Fagertun, å andra sidan, skrev om Anne Carsons Kort sagt att den innehåller “ett eruptivt skrivande som tränger sig in i andra områden och sedan exploderar inifrån dessa”. Håkan Lindgren tog sig an en volym med texter av Emmanuel Bove, vars huvudpersoner är ”ensamma, känsliga, tänkande, en aning missanpassade”. Slutligen har Josefin Holmström läst Bakhålls utgåva av Philip K Dicks roman VALIS: “en postmodern kaosroman”.
Samtid, minne, politik och litteratur. Välkommen till 2018 års första nummer av Ord&Bild. I nästa nummer, som kommer i maj, kommer protestens skiftande former att hamna under lupp. Håll utkik efter oss på hemsida och i sociala medier till dess!