Redaktionell inledning
– Autistisk kärlek, våtmark, Jonas Mekas och poesiåret
Jonatan Habib Engqvist & Ann Ighe
Under det senaste seklet har en stor andel av Sveriges totala ursprungliga våtmarksareal försvunnit, i vissa slättbygder upp till 90 procent. Skadade våtmarker läcker koldioxid och har nedsatt förmåga att leverera ekosystemtjänster som till exempel vattenrening och flödesutjämning. I november 2022 kom en fördjupning av Naturvårdsverkets våtmarksutredning. Där framkommer att miljökvalitetsmålet för våtmarker inte är uppnått och bedömningen är att det inte heller kommer att nås till 2030 med befintliga och beslutade styrmedel, även om regeringens ökade satsning de senaste åren har haft stor betydelse. Våtmarker har blivit ett laddat ämne i dagens miljödebatt. Klimataktivister går till direkt aktion för att kräva deras återställande. Här har vi en annan sorts torka än den vi skrev om i numret om Iran. Erik Anderssons essä om den stora utdikningen, berättar om ett landskap, ett par resor, och en miljökatastrof. Våtmarker går som en röd tråd, eller ett fuktigt stråk, genom detta nummer.
Karolina Enquist Källgren skriver om litteraturen, och romaner i vilka det personliga tilltalet i de enskildas erfarenheter och inslag av dokumentärt material kan skapa en större berättelse. Hon menar att det handlar om försök att översätta och gestalta det dokumenterade och enskilda på ett sådant sätt att något allmängiltigt blir synligt. Enquist Källgren finner något hon vill kalla »mångröstad personalism« hos bland andra Olga Tokarczuk, Svetlana Aleksijevitj och Marit Kapla, och med denna en möjlighet till nya sätt att skapa förståelse genom det litterära exemplet.
Horace Engdahl skriver om mottagandet av Roland Barthes i Sverige, och menar att hans tänkande kom att bidra till en generation intellektuellas uppror mot äldre generationer, men också till olika konstarter, som dans och fotografi som alla hänger ihop med hur vi har kommit att uppfatta postmodernismen. Vi passar på även att återpublicera en text av Roland Barthes från Ord&Bild 1965 som diskuterar Jules Vernes som en »tomrummets outtröttlige bekämpare«. Barthes text publicerades ursprungligen tillsammans med och som en kommentar till Arthur Rimbauds dikt »Den berusade båten«.
Hanna Nygren Bertilsdotter Rosqvist och Anna Nygren skriver om och till varandra, om autistisk kärlek, neuromixade relationer och om »att läsa autistiska texter på ett autistiskt vis«. Finns det ett sådant läsande, finns det sådan kärlek? Den här texten finns.
I december 2022 skulle konstnären och filmaren Jonas Mekas fyllt 100 år. Vi uppmärksammar hans långa liv och verk i text och bild genom ett samarbete dels med Litauens kulturattaché Liana Ruokyte·-Jonsson som även översatt ett par av hans dikter tillsammans med Mikael Nydahl, dels genom ett pågående samarbete med Index i Stockholm där vi arrangerar ett antal sammankomster med utgångspunkt i dagboksfilmen Walden från 1968, en film som pendlar mellan vardagliga stunder och avgörande ögonblick. Kanske kan Enquist Källgrens analys appliceras även här? Ur enskildheterna stiger ett sammanhang.
Sammankomsterna i Stockholm under december och januari belyser utöver filmaren och poeten Mekas även hans roll som möjliggörare, organisatör, sammanlänkare av människor och förespråkare för den konstnärliga friheten. Exempelvis noterar Isabella Tjäder i sin text hur Mekas, samtidigt som, eller kanske just för att han var en flykting som länge saknade finansiell och social trygghet, aldrig slutade kämpa för att marginaliserade röster och uttryck skulle värnas: »En gärning och ett idémässigt arv som det nuvarande kultur- och världspolitiska läget gör skrämmande relevant«.
I Lars Movins levnadsteckning framträder även längtan till det förlorade hemlandet som motorn i Jonas Mekas konstnärskap. Och visst återkommer både sjöarna och skogarna i hans poesi och filmer. I numret framträder dessa landskap genom flera stillbildsserier från Mekas dagboksfilm Walden, men även genom bilder från platsen med samma namn, mest känd genom Henry David Thoreau och Ralph Waldo Emerson.
När vi bjöd in det litauiska konstnärsparet Urbonas Studio att respondera på 100-årsjubileet, svarade de med en serie av bilder som kommer från deras omfattande och pågående projekt The Swamp Observatory. Ett projekt som bland annat utvecklats i samarbete med Statens konstråd, PAAS, BAC och Region Gotland – och framförallt med elever från Atheneskolan på Gotland. I detta nummer presenteras ett konceptuellt ramverk och ett digitalt instrument i form av en applikation som kan användas för att uppleva och föreställa sig nya arter och livsmiljöer. Urbonas har under ett antal år arbetat med våtmarken som en modell för hur livsformer kan samexistera. Med hjälp av tekniken Augmented Reality (förstärkt verklighet) berikas verkligheten via telefonen med föreställda och än så länge okända arter – eller monster, som konstnärerna föredrar att kalla dem. Miljön komponeras av fem större scener med teman som kol, svavel, metan, kärnkraft och fosfor. I AR-upplevelsen flockas monstren runt scenerna under resans gång. För Ord&Bild tog sig Urbonas till Waldendammen nära Condcord i Massachusetts och skapade nya bilder tillsammans med sina studenter från MIT. Vad innebär det, kan man fråga sig, att föreställa sig nya varelser samtidigt med det som kallas det sjätte massutdöendet?
Under hösten har vi även organiserat Ord på scen – en serie scensamtal med utgångspunkt i tidskriftens kritikdel. Ord&Bild har en lång tradition av att publicera litteratur- och konstkritik, och vi ville låta våra recensioner möta en publik. Vi kommer fortsätta serien under våren, och den sista programpunkten i år handlade om poesiåret 2022. På Göteborgs Litteraturhus diskuterade Jenny Högström, Nino Mick och UKON sina reflektioner över både det tryckta verket och scenpoesin på svenska under året som har gått. De berörde såväl debutanter som Sorin Masifi och Niko Erfani, som välkända poeter som Göran Sonnevi och Kristina Lugn, för att nämna några få.
Vi publicerar även Anneli Jordahls läsning av Édouard Louis nya bok, Att förändras: en metod – om ett författarskap och en klassförflyttning som beskrivs om och om igen. Även denna text låg till grund för ett Ord på scen-samtal, på Oceanen i Göteborg, med Ann Ighe, Anneli Jordahl och Rasmus Landström.
Nästa nummer handlar mest om mat och vi kan redan nu utlova några riktiga smaksensationer!
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Ord&Bild 5 2022
Redaktionell inledning – Autistisk kärlek, våtmark, Jonas Mekas och poesiåret
ANN IGHE & JONATAN HABIB ENGQVIST
Den stora utdikningen
ERIK ANDERSSON
Solidaritet och deltagande i det litterära exemplet
KAROLINA ENQUIST KÄLLGREN
Något om Roland Barthes betydelse i Sverige
HORACE ENGDAHL
Nautilus och Den berusade båten
ROLAND BARTHES
Den autistiska romantiken och kärleken till världen
ANNA NYGREN & HANNA BERTILSDOTTER ROSQVIST
Den eviga drömmen om Semeniškiai
LARS MOVIN
Stillbilder ur Walden
JONAS MEKAS
Vad avantgardet beträffar
ISABELLA TJÄDER
The Swamp Observatory
URBONAS STUDIO
Dikter
JONAS MEKAS
Kritik
Poesiåret 2022
JENNY HÖGSTRÖM
NINO MICK
UKON
Att förändras: en metod
ANNELI JORDAHL