INNEHÅLL
REDAKTIONELL INLEDNING av Ann Ighe & Jonatan Habib Engqvist
URBAN KONST I TOLERANSENS TID av Patrik Haggren & Daniel Terres
THE LAPIN KING av The Lapin King
BEPANSRAD VIT HUD av Tongo Eisen-Martin
DIKTER av Tongo Eisen-Martin
El PAÍS DE NO ME ACUERDO av Felicia Mulinari
SPÅR av Hanni Kamaly
KRITIK AV DEN URBANA KONSTEN av Fredrik Svensk
KOLONIALISMENS MONSTRUÖSA KROPPAR av Mirna Ticona
FYRA TESER OM ESTETIK av Rizvana Bradley & Denise Ferreira da Silva
NO SON 30 PESOS, SON 30 AÑOS av Futuro Berg
BERÄTTELSE I FÖRFLYTTNING av Laleh Kazemi Veisari
FOREVER YOUNG/FÖR EVIGT UNG av Yoko Carlsson
TIDEN ÄR KARNEVALISK I SPRÅKET av Donia Saleh
KIOSKEN av Ikram Abdulkadir
MOTSTÅND GENOM ÖVERLEVNAD av Isabel Löfgren
HAMMARKULLEN – MELLAN MOTSTÅND OCH STIGMA av Ove Sernhede
NÄR KONSTVERK BLIR TILL VAROR av Hanna Borgblad
UR SKISSBLOCKET av Anders Sunna
PERSONLIGT ARKIV av LOBA gi
KONST FRÅN UTBROTT TILL INBROTT av Toke Lykkeberg
ICE-PORTRÄTT av Pablo Allison
EN ENKEL MEN UNDERBAR ANORDNING av Frida Sandström
CRIPTERAD HORISONT av Cripta Djan
KRITIK
GIBCA 2021 av Oscar Svanelid
ESSÄER OM MÅLERIET av Lars-Erik Hjertström Lappalainen
JAG VÄNTAR PÅ DJÄVULENS ANKOMST av Jenny Högström
TEORI MED SMÅ BOKSTÄVER OCH DEN PLATSSPECIFIKA VÄNDNINGEN & NEW GROUNDS FOR DUTCH LANDSCAPE av Filip Lindberg
REDAKTIONELL INLEDNING
Jonatan Habib Engqvist & Ann Ighe
Ett tidskriftsnummer om urban konst öppnar omedelbart upp för frågor. Vilken urbanitet? Vilken konst? Hur förhåller den sig till institutionen och samtidskonsten? Att numret dessutom görs tillsammans med Daniel Terres och Patrik Haggren som arbetar i den offentligt finansierade verksamheten »urban konst» vid Göteborgs Konsthall lägger till fler lager. Därför är det kanske inte så märkligt att numret är både mångsidigt och bildrikt.
Vår gemensamma tanke är också just den: Att försöka ringa in och samtidigt krångla till det. Se vad som händer om den urbana konstens estetik presenteras i en helt annan miljö. Ett exempel skulle kunna vara Zevs som rört sig fritt mellan gallerirummet, modevärlden och gatan, men det mest extrema exemplet på detta är kanske bilden av Anders Sunnas installation i en skog utanför Jokkmokk. I numret diskuteras även relationen mellan konsthallen, stadsrummet och den kultursfär som omger, och ibland tillskrivs den urbana konsten. Vi hoppas ni hänger med, och att numret också öppnar för era egna frågor och svar.
Toke Lykkeberg skriver i sin text, att det har uppfattats som en knäckfråga huruvida vi ska se graffiti som konst eller vandalism och att svaret möjligen är: både och. »Juridiskt sett kan graffiti beskrivas som vandalism. Från ett estetiskt perspektiv kan det vara konst.» Och i detta nummer finns flera exempel på utövare som, med Lykkebergs ord: »gjort sitt bästa för att krångla till den legala frågan» samtidigt som den »ena konstnären och teoretikern efter den andre gjort sitt bästa för att försvåra den estetiska.» Mer teoretiska grepp om konsten som fenomen får vi också från Fredrik Svensk, som tar oss från en basketplan i åttiotalets Sverige till frågor om estetik, frigörelse och hur urban konst har framträtt i vetenskaplig litteratur. Denise Ferreira da Silva och Rizvana Bradley ger oss en estetik i fyra punkter och Hanna Borgblad ger oss en kort, effektiv skiss på vad som händer när (urbana) konstverk blir till varor. Patrik Haggren och Daniel Terres bidrar också själva med en reflekterande text om sitt arbete, om konsten i numret och om hur offentliga attityder till den urbana konsten har glidit från nolltolerans till en tolerans med förbehåll.
Konstnären Hanni Kamaly tar med oss på en stadsvandring bland monument över dåtiden och konflikter i samtidens Göteborg, Lapin King tar oss till Sápmi, Felicia Mulinaris essä till Landet som inte kommer ihåg, och ja, vi känner igen oss. Tongo Eisen-Martins poesi och essä tar oss till gator och våld i USA. I Johannes Björks översättning talar de till oss på svenska. »Litteraturen i sig har en tidlöshet jag inte kan förklara», skriver Doniah Saleh i en kort text om tid och språk. Yoko Carlsson funderar också över graffitin, och barndomen, i sin text om Robbin Carlssons filmer. Laleh Kazemi Veisaris »Berättelse i förflyttning» ger oss städer i ord och bild; bakgårdar, smutsiga fönster och en manisk museivecka i pandemitid. Även Mirna Ticona bidrar med poesi som uttrycks i både ord och bild: som monstruositeter, kolonialt våld och en dekapiterad Columbusstaty. Våldet, protesten, och spåren efter dem längs Santiagos gator kommer till oss genom Futuro Bergs bilder. Ett helt annat lugn, en helt annan vardag, framträder i Ikram Abdulkadirs porträtt av farbröder, amos, i Malmös kiosker. Stadens konturer tecknas skarpt av Cripta Djan – vi gav honom omslaget. Cripta, liksom LOBA gi rör sig i São Paulo, och uttrycker inte bara stadens former utan också motstånd. Motståndet, överlevnaden och Brasilien, kan vi lära oss mycket mer om i Isabel Löfgrens text om kollektiva strategier för omsorg bland konstnärligt verksamma transpersoner. Pablo Allison har länge dokumenterat migrationen från Sydamerika till USA, oftast genom fotografi. När han själv satt fängslad tvangs han att övergå till att teckna sin dokumentation, direkt på byråkratins blanketter. Numrets medverkande har tagit oss till olika delar av världen, men Ove Sernhedes text och Lennart Navarretes bild tar oss också direkt till en plats nära Ord&Bilds redaktion, Hammarkullen, och dess invånares motstånd, organisering och konstverk. Inte långt därifrån, i Lövgärdet, har Frida Sandström funderat över konstnären Gabo Camnitzer.
Vi fortsätter att hävda kritikens viktiga plats i tidskriften och för vårt sätt att tänka – därför kommer alla våra recensioner delas fritt på hemsidan, ibland före och ibland efter att de har kommit i tryck. Den här gången får ni Lars-Erik Hjertström Lappalainens kritiska läsning av Denis Diderots Essäer om måleriet, och på nåt sätt halkar Evert Taube in på scenen. Jenny Högström har läst Jag väntar på djävulens ankomst, av Mary MacLane, i Helena Fagertuns översättning, och Taube är alldeles frånvarande, men Högström finner ett oförväget livsnjutande och plötsliga kast mellan otålig längtan och lidelse. Filip Lindberg har givit sig i kast med både New Grounds for Dutch Landscape och teori med små bokstäver och Den platsspecifika vändningen, i översättning av Jonas J Magnusson, båda författade av Lytle Shaw. Dessa publikationer talar på sitt sätt ganska fint med resten av detta nummer, i sitt engagemang i och teoretiserande om konsten. Dessutom, har Oscar Svanelid gått på biennal, och sett GIBCA 2021 – The Ghost Ship And the Sea of Change.
Slutligen: i höst är det 20 år sedan den eritreanska regimen stängde ner all oberoende media, bland annat tidningen Setit där Dawit Isaak verkade. Vilka är de fängslade journalisterna och vad har hänt med dem sen dess? Den Göteborgsbaserade tidigare fristadskonstnären Ghirmay Yohannes har tillsammans med Pen Eritrea och Ord&Bild sammanställt ett tidskriftsnummer, ግዜ/TID/TIME, där dessa journalister, dramatiker och redaktörer porträtteras. Du kan läsa mer om ግዜ/TID/TIME på vår hemsida och köpa denna utgåva separat genom att maila nydistro@natverkstan.net.
Vi lägger också en sorts expanderad variant av detta nummer på Ord&Bilds hemsida: Tobias Lindblad reflekterar över minnet, digitali-seringen och en graffitikultur som växte fram före de sociala medierna – hur ska den sparas? Michele Masucci funderar funderar över bell hooks och en motsträvig blick på staden och Sara Rossling har även hon varit på konstbiennal – i Borås.