Redaktionell inledning: BARN, TEVE, KULTUR
Jonatan Habib Engqvist & Ann Ighe
– Kom nu rå !
– Vadå ?
– Ord & Bild nummer två
… och tre. Jo, numret blev nämligen ”dubbeltjockt” som det en gång hette i Bamse. Och det beror på att vi har pratat om barn, barnkultur och framför allt barnteve med Andjeas Ejiksson, Maria Lind och ett antal konstnärer och författare i över ett år nu. Dessutom har vi har rotat i arkiven. Ord & Bild har ju en lång tradition av att diskutera barnkultur och vi publicerar i detta nummer ett faksimil (eller med Bamsespråket, en ”önskerepris” ) ur Ord & Bild 5 1971 som handlar om barnen och Sveriges Radio. I likhet med numret från 1971 publicerar vi även i detta nummer en tecknad serie. I denna berättelse, eller prolog, har Olivia Plender med utgångspunkt i barnprogrammet Fablernas Värld ( NOS, Nederländerna 1968 ) skapat ett fabelblad. I den ursprungliga teveserien som gjordes med handdockor och stopmotion-teknik förekommer en sådan fabelvärldens morgontidning. Serien utgick från Jean La Fontaine och Aisopos, men kom med tiden att handla allt mer om ämnen aktuella för den tiden.
För ett decennium sedan kom Sara Kärrholm ut med antologin Barnlitteraturens värden och värderingar som ägnar ett helt kapitel åt hur Ord&Bild behandlade barnkultur mellan det sena sextiotalet och sjuttiotalet. Hon menar att det under sjuttiotalet rådde ett kulturklimat där barnkulturens ideologiska aspekter både synliggjordes och debatterades och ett resultat av det var en våg av politiska barnböcker, och barnprogram, med en medvetet avskalad estetik. Ett annat var det utrymme som gavs till socialt engagerade upphovspersoner. ”Ytterligare ett resultat är hela den generation av föräldrar, barnlitteraturförfattare, illustratörer, kritiker och forskare som på något sätt lät sig influeras av den litteratur de kom i kontakt med under 1970-talet. Att det finns en påverkan märks inte minst i den förnyade viljan att idag diskutera och problematisera barnlitteraturen från ett ideologiskt och politiskt perspektiv” skriver hon. Texter om barn, barndom och kultur för barn har förstås dykt upp genom åren, både före och efter 1970-talet. År 2011 gjorde vi återigen ett nummer ( 1–2 ) med temat ”Barn” kort och gott. Det befinner sig närmare dagens ämnen än sjuttiotalsnumren men hur vi än mäter det avståndet blir det uppenbart att vi alltid kan tänka på barndomen, barnen omkring oss och samhällets relation till sina barn. Andjeas Ejikssons samtal med medieforskaren Maria Brock i det här numret har ett sådant perspektiv i sitt undersökande av vad de som talar för barn och om barns intressen egentligen menar. Maria Brock pekar på de många kampanjer för vad barn inte bör få se och inte bör få veta om den värld de faktiskt lever i; det kan exempelvis gälla homosexualitet och normbrytande samlevnadsformer, eller frågor om könsidentitet. Där kan vi nästan se en fullständig omsvängning ifrån den konstsyn och vilja att kommunicera med barn i deras egen värld som Suzanne Ostens text om kultur och teater för barn handlar om. I skrivande stund ser vi runt om oss stora bakslag mot de rättigheter som förtryckta minoriteter har kämpat sig till under många år, liksom det historiska beslutet att begränsa den nationellt etablerade aborträtten i USA. Överallt finns barnet, eller kanske snarare föreställningen om barnet med, som slagträ och drivkraft.
Vi har valt att i det här numret återpublicera en av alla de texter som Ord&Bild publicerade i ämnet under 1970-talet, nämligen socionomen och författaren Mirre Hofstens text ”Barnen och Sveriges Radio” från nr 5 1971. Den rör själva ämnet för det här numret, barn, teve och kulturarv, som kommer ett drygt halvsekel senare. Hofsten diskuterar barnprogrammen i teve, politiken de förmedlar, vilken funktion hon menar att de hade och borde ha. Såväl Vietnamkriget som Lennart Hyland dyker upp i texten, men också en tanke om representation och frågan om vilka behov barn egentligen har. Hofsten själv menade att det var dags för barnprogram med och för invandrarbarn, och hon menade också att barn behöver kunskap, fakta och nyheter – där borde barnprogrammen ta sitt ansvar. Representationsfrågan är ju när det gäller kultur för barn ett slags urproblem som är djupt : det är ( nästan ) alltid vuxna som gör kultur för barn.
Också Suzanne Osten och Eva-Lotta Hulthén skriver i sina texter om barns behov. Osten menar att barn behöver konst och har lika stor rätt till en meningsfull tillvaro som vuxna, Hulthén tar oss i sin text med till pedagogiska pionjärer från förra sekelskiftet, många av dem också engagerade förkämpar för kvinnors politiska rättigheter, och visar på tankar och skolor som fungerade på sätt som än idag kan ses som både radikala och kreativa i både synen på barnen och vad barnen fick göra och lära sig.
Det här dubbeltjocka numret av Ord & Bild är dessutom en trampolin. Ejiksson och Lind är curatorer för en serie med utställningar med namnet TV-trampolinen : Från barn-TV till samtida konst och litteratur. Den första utställningen öppnade i december förra året och stängdes ner i februari i samband med den ryska invasionen av Ukraina. Utställningen på Fabrika i Moskva beskrivs i Paulina Sokolows text, den andra utställningen på Kalmar konstmuseum över sommaren finns delvis dokumenterad i numret, och den tredje kommer att öppna på Bildmuseet i Umeå under hösten. Flera av de som medverkar i detta nummer deltar också i TV-trampolinen. Men det här är knappast en katalog. Snarare har vi erbjudit konstnärerna och författarna ännu ett avsnitt, en till trampolin, och vi har också bjudit in fler röster. TV-trampolinen bygger på en princip där en konstnär eller författare arbetar utifrån ett specifikt barnprogram som sänts på Sveriges television mellan sextio- och åttiotalet. Det är ett ganska ovanligt sätt att göra en utställning på, lite som en rollek. Vi tänker på musikpedagogerna Pernilla Frid och Karin Jonsson som i sin brevväxling skriver:
När vi får en uppgift tilldelad eller uppdraget att exempelvis komma som varietéartist på en fest så blir festen så mycket roligare och kanske blir det sociala samspelet enklare ? En kostym eller uppdrag kan vara roligt, befriande och lärdomsrikt. Jag klär mig varje dag i en osynlig kostym och antar en roll när jag går till jobbet, men tänk om kostymen skulle vara lite mer utflippad ? Skulle jag uppleva min omgivning på ett nytt sätt då ?
Det här numret handlar också om vad konsten och kulturen vi mötte som barn betyder för oss som vuxna, vilka spår den lämnat i oss om man så vill. När vi betänker Sara Kärrholms diskussion kring en förnyad vilja att debattera barnkultur från ideologiska och politiska perspektiv ter det sig ändå märkligt att den generation som växte upp på sjuttio och åttiotalet med anarkistiska rättshaverister som Pippi Långstump och Loranaga idag producerar program som Små Einsteins. Både Lars-Erik Hjertström Lappalainen och Stanislav Shuripa diskuterar från olika horisonter ett förändrat subjekt, eller rentav en förändrad subjektsproduktion.
Om Hjertström Lappalainen och Shuripa skriver från erfarenheten av att växa upp på var sin sida om järnridån, försöker Behzad Khorsavi Noori beskriva hur den alliansfria rörelsen hänger ihop med hans djupgående undersökningar av professor Balthazar. Khorsavi Noori står också för numrets omslagsbilder som bygger på olika affischer som förekommer i den animerade serien. Vilka subjekt är det då som produceras ? I Jennifer Hayashidas bidrag möts vi av rasistiska stereotyper, den amerikanska armén och ”storögda djur som låg i bakhåll och klubbade varandra med basebollträn eller släggor, som tappade städ på fiender som sedan kravlade fram, förbluffade och veckade som en dragspelsbälg.” Runo Lagomarsino har tittat på den franskproducerade animerade teveserien från 1978 som skildrar världshistorien från Big Bang och ända in i framtiden, Det var en gång … tidernas äventyr. Salad Hilowle berättar om den första kända afrosvenska skådespelaren Joe Sylwan som spelade en mindre roll i en filmatisering av Pippi Långstrump från 1949 och hans son Ramon som tjugo år senare medverkade som Starke Adolf i teveversionen. Balsam Karam berättar om minnet och Moloid A … gräver ner sig i mullvadstillvaron. Petra Bauer har med inspiration från kortserien Tjejerna gör uppror från 1977 initierat YouTube-kanalen “Vi är Asta !” för och av tjejer som vill dela med sig av sin vardag och funderingar om livet genom filmmediet. Dit kommer du med QR-koden. I detta nummer har hon dessutom, tillsammans med Sara och Darla intervjuat Judith Hollander som skapade teveserien. Och, undrar de, vem är egentligen den där Tarzan ? Katarina Pirak Sikku skriver utifrån ett samiskt perspektiv om en skola i Norrbotten, och om ett sjuttiotal när intresset för samisk kultur var mycket mindre än det är idag.
Detta bildrika nummer handlar om kultur för barn, som oftast görs av vuxna med eller utan en medveten agenda. Men i Malte Perssons barnkammarrim uppstår en plötslig ambivalens i vilken mån texten är till för och om barn eller vuxna. Kanske förstärks tveksamheten i ett sammanhang där vuxna ser på sådant som är för barn som om vore det för vuxna. Kritikdelen följer slutligen också denna logik – Mathias Wåg läser Tove Janssons sista bok om Mumintrollen och diskuterar dess vemod och politiska implikationer, Shabane Barot har tittat på Paw Patrol vilket hon finner både fascinerande och frånstötande och Ann- Sofi Noring jämför en utställning om lekplatser för barn på Lunds konsthall med den belgiska paviljongen på biennalen i Venedig och konstaterar att i båda fall är det något väsentligt som barnen har berövats.
Missa inte Ord & Bilds podd Aither som finns där poddar finns. Hör kritiker tala med varandra på danska svenska och norska, om exofiktion (som ni också läste om i förra numret av Ord & Bild ) och om översättningar. Aither har vi gjort i samarbete med tidskrifterna Atlas och Vagant.
Innehållsförteckning Ord&Bild 2–3 2022
Redaktionell inledning: Barn, teve, kulturarv av JONATAN HABIB ENGQVIST & ANN IGHE
Förändring som börjar med och i det förflutna av RUNO LAGOMARSINO
Gena krokodil, Brasse och jag av PAULINA SOKOLOW
Gratis Konst – Om vårt behov av inspiration av SUZANNE OSTEN
Epilog till filmen Sylwan av SALAD HILOWLE
Vi är Asta! av PETRA BAUER
Subjektivitetsindustrin: Övergången till den andra moderniteten av STANISLAV SHURIPA
Barnen och Sveriges Radio av MIRRE HOFSTEN
Vi måste födas någonstans av BEHZAD KHOSRAVI NOORI
Mullvadandet av MOLOID A … (IDA BÖRJEL & LO HILLARP)
Vad vi pratade om när vi pratade om barnprogram av LARS-ERIK HJERTSTRÖM LAPPALAINEN
Kung Markatta av KATARINA PIRAK SIKKU
Hoppas du fick en bra dag som barn idag av PERNILLA FRID & KARIN JONSSON
Barnkammarrim av MALTE PERSSON
Barnet måste försvaras av ANDJEAS EJIKSSON
Kinderkultur av ANNIKA ERIKSSON
Berättelsen om minnet av BALSAM KARAM
Finn nyckeln till barnet! av EVA-LOTTA HULTÉN
Men du är ju chinkipan av JENNIFER HAYASHIDA
Animal Kingdom av OLIVIA PLENDER
1000 frågor av ANDJEAS EJIKSSON
Kritik
Paw Patrol av SHABANE BAROT
The Playground Project , Lund och Francis Alÿs , Venedig av ANN-SOFI NORING
Sent i November av MATHIAS WÅG