På nattåget mot litteraturfestivalen Littfest i Umeå arrangerade tidskriften Ord&Bild en skrivartävling tillsammans med förlaget Teg Publishing, Littfest och SJ. Alla på tåget var välkomna att delta och temat var Vatten.
En jury bestående av författarna Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar och kulturjournalisten Sara Meidell, utsåg Kicki Friberg till vinnare, med motiveringen:
På ett avklarnat bildspråk skriver Kicki Friberg en stark naturskildring med djup sinnlig närvaro. En färd i kajak och ett möte med en svan blir en scen för jagets bearbetning av livets material: händerna formar träet, vintersolen står lågt över horisonten och orden i skapelsemyten faller isär.
Andrapriset går till Ingrid Möller med motiveringen:
Djärva ordsammansättningar, rytmiska lekar och skulptural komposition bygger en känslig betraktelse över ett vinterlandskap. I Ingrid Möllers dikt expanderar naturupplevelsen till en decemberfrasande venvinterväta. Läsaren förundras och försjunker i en distinkt klang, ett frostigt backafall.
Tredjepriset går till Filip Schultze med motiveringen:
Havet är spelplats för sorgearbetet i Filip Schultzes intensiva och infallsrika text. I böljande språkliga rörelser åkallas en mor, en gud och en längtan efter stillhet. Här finns en önskan om att sköljas ren från skuld, om att få känna havets lena rörelser, om att ha ett hjärta.
Ingeborg Eliassen får ett hedersomnämnande.
Vi som arrangerade vill tacka alla som reste med Författartåget 2018 (läs mer om tävlingen och priserna här) och redan nu hälsa välkommen till nästa upplaga. 2019 rullar vi återigen från Göteborg till Littfest i Umeå, välkomna att hoppa på!
Emla
Av Kicki Friberg
Isen ger ifrån sig ett ljud som påminner om när hon åt knäckebröd i morse. Den är tunn som papper och täcker halva viken. På det öppna vattnet rör sig en ensam svan. Hon låter paddeln vila och kajaken glider långsamt fram och lämnar en öppen ränna efter sej. De har intensiv ögonkontakt, svanen och hon. Vördnaden bränner till och en tår trillar sakta ner på flytvästen och fryser till is. Havet håller andan. Den bleka vintersolen står lågt över horisonten och skapar tusen nyanser av vintergrått. Det är magiskt vackert.
Med mjuka paddeltag tar hon sej ut genom gattet. Paddlarna har hon gjort själv. Hyvlat och sandpapprat dem. Lackat. Kajaken ligger lågt i vattnet men hon har vattentäta handskar på sej. De nuddar vattenytan hela tiden och gör att hon känner sej som ett med havet. Som att kajaken är hennes underkropp. Fötterna tar spjärn mot den tredje däcksbalken och kroppen arbetar metodiskt. Vrider sej från sida till sida. Njuter. För att paddla Emla ska man ha samma benlängd som hon annars går det inte. Emla är figursydd kan man säga.
Emla fick sitt namn när det var dags att snida till den däcksbalk som sitter närmast magen. Den är gjord av ask. Hon kom att tänka på Ask och Embla men tog bort b:et för att namnet skulle bli mjukare. I sjukvården är Emla en smärtlindrande salva och hon hade behövt det på händer och fingrar när hennes Emla tog form. Det gjorde djävulskt ont att med snöre och segelduksnål sy ihop den hårda canvasbomullen så att den satt tajt kring träskelettet.
Hon känner varje millimeter av sin kajak. Hon har gjort allting själv. Av trä, tyg och snören. Hon älskar den! I höga vågor rör sej kajaken så att det knakar i skrovet. Det ska den göra för att inte gå sönder. Men idag är havet helt stilla. Inte en krusning. Emla är för tillfället gul på däcket och vit på magen. Det har varierat genom åren. Hon har varit grön också. Det är roligt att kunna byta färg och det tunna lagret av utspädd oljefärg gör tyget vattentätt. Inuti är hon fodrad med liggunderlag. Det är varmt och skönt även en kylig vinterdag.
De har paddlat många mil tillsammans. I Karlshamns, Grebbestads och Göteborgs skärgårdar. Och hela vägen från Fiskebäck till Smögen. Emla har aldrig svikit. Med henne kan hon landa på vilken liten ö som helst. Hon väljer gärna små öar dit ingen båt kan ta sej. Det är en enorm frihet. Att åla ner i den trånga sittbrunnen och dra på kapellet är befriande. Att paddla är smärtlindrande.
Ett frustande läte slår hål på den dånande tystnaden och får henne nästan att tappa balansen och slå runt. En knubbsäl sticker upp sitt nyfikna huvud alldeles intill. Han andas högljutt. De stora nyfikna ögonen fäster i hennes och hon sitter helt stilla. Håller andan. Men sälen försvinner lika fort som han kom och lämnar kvar några perfekta ringar på vattenytan. Det blir tyst igen. Hon lägger fast paddeln på däcket framför sej och tar fram sin termos. Snart är det dags att vända hem igen.
Hon är ute i flera timmar. När hon kommer tillbaka är svanen borta.