Förhör
(Haifa 1964)
Skriv upp:
jag är arab
Mitt registreringsnummer: 50 000
jag har åtta barn
det nionde
skall födas i höst
Skriv upp:
jag är arab
Jag arbetar med mina kamrater i ett stenbrott
jag har åtta barn
jag köper brödet, kläderna, böckerna
med sten
Jag tigger inte vid din dörr
och förödmjukar mig inte
vid trappan till din tron
Blir du arg?
Skriv upp:
jag är arab
utan namn eller titel
tålig i ett land där allt lever
Mina rötter?
före tidens födelse
slog de fäste
före tidsåldrarna
före cypressernas och olivträdens födelse
innan gräset börjat växa
Min far?
av jordbrukarnas släkt
inte de förnämas
Min farfar?
bonde
utan beräkning, utan finess
Mitt hus?
en koja av käppar och vass
Är du nöjd
med min rang?
Jag har varken namn eller titel
Min adress?
jag är från en isolerad och bortglömd by
dess gränder saknar namn
dess män på fälten och i stenbrottet
hyllar kommunismen
Blir du arg?
Skriv upp:
jag är arab
Du har ryckt mina förfäders vinrankor
upp ur jorden jag brukade med mina barn
du har bara lämnat kvar
dessa klippor
åt mina efterkommande
åt min familj
Skall du ta dem?
din regering traktar efter dem
så sägs det
Skriv upp alltså
överst på första sidan:
Jag hatar inte de andra
bestjäl dem inte
men
om jag är hungrig
slukar jag mina plundrares kött
Se upp för min hunger
och min vrede!
En enkel sång om Röda Korset
(februari 1968)
Far, har alla människor, överallt
armar som håller upp ett bröd, en längtan,
en nationalsång?
Varför äter du då torra brödkanter,
varför sjunger vi så sorgsna sånger?
Far! Vi har det gott och tryggt
hos Röda korset
När mjölsäckarna är tomma
blir fullmånen ett bröd i mina ögon
Varför äter vi då torra brödkanter
med smulor och gul ost
i Röda korsets kantiner?
Kan vi söka skydd i olivskogen,
far, om regnet kommer?
Skyddar träden oss för elden?
Kommer månljuset att smälta snön
eller bränna upp nätternas våldnader?
Jag frågar en miljon frågor
och i dina ögon ser jag stenens tystnad
Svara mig, far: är du min far?
eller har jag för dig blivit en son
till Röda korset?
Far! Växer det blommor
i korsets skugga?
Sjunger näktergalen?
Varför sprängde de vårt lilla hus?
Far, varför ropar du så ofta på mig
När jag drömmer om sötsaker och russin
i Röda korsets butiker?
De förbjud mig att gunga om dagen
De knådade in lera i mitt bröd och damm
i mina ögonhår
De tog från mig min trähäst
De tvang mig att överta bördan
från min fars rygg
De tvang mig att leva ett helt år i mörker
Vem sprängde mig till slut i en flod av eld?
Vem, ack vem berövar mig min duvohamn
under Röda korsets flaggor?
Kommentar till sången:
Tog de ifrån dig trähästen?
Tog de ifrån dig skugga?
Än sen, min gosse,
vulkanens blomma, pulsen i min hand!
Jag ser i dina ögon morgondagens födelse
och ett liv rotat i min fars kött
Nu känner vi djävlarna bättre,
de som gör barnet till profet
Säg som den som sa: ”Jag bad dig inte
om en lätt börda,
Gud, giv mig en stark rygg!”
De tog en dörr för att ge dig vind
De öppnade ett sår för att ge dig en morgon
De förstörde ett hus för att du skulle bygga
ett fosterland
Gott är detta, gott
Nu känner vi djävlarna bättre,
de som gör barnet till profet
Säg som den som sa: ”Jag bad dig inte,
om en lätt börda,
Gud, giv mig en stark rygg!”
Översättning Ingvar Rydberg. Publicerade i Ord&Bild 2, 1970