• O&B DIGITALT
  • Aktuellt
  • Ord&Blogg
  • Prenumerera
  • Tidskriften
  • Återförsäljare
  • Annonsera
  • English
  • Äldre nummer
  • Artikelarkiv
  • Sök
Menu

ORD&BILD

Street Address
City, State, Zip
Phone Number
Kulturtidskrift för samtiden grundad 1892

Your Custom Text Here

ORD&BILD

  • O&B DIGITALT
  • Aktuellt
  • Ord&Blogg
  • Prenumerera
  • Om Ord&Bild
    • Tidskriften
    • Återförsäljare
    • Annonsera
    • English
  • Arkiv
    • Äldre nummer
    • Artikelarkiv
  • Sök

Ord&Bild nr 2-3 1980: Flykten från friheten. Nazismens mansfantasier och kvinnoskräck

June 7, 2017 Marit Kapla

Av Arne Ruth

(Texten publicerades i Ord&Bild nr 2-3 1980 och ingår i Digitalt jubileumsbibliotek nr 1, läs mer här.)

Klaus Theweleits uppmärksammade bok Männerphantasien, om den nazistiska frikårslitteraturen, presenteras här av Arne Ruth. Ruth är kulturredaktör på Expressen och arbetar sedan några år med en bok om nazismens estetik.

Det fenomen som Erich Fromm kallar "flykten från friheten" är nazismens stora paradox, den restpost som den strikt marxistiska analysen lämnat därhän. Den ortodoxa synen på Hitler som en agent för det tyska monopolkapitalet rymmer ett stort mått av sanning. Men den räcker inte som förklaring till den nazistiska rörelsens maktövertagande, inte ens när teorin, som brukligt är, kompletteras med en psykologisk dimension: småborgerlighetens rädsla för proletarisering.

Restposten handlar om den uppenbara fascination som rörelsen utövade på sina anhängare, oberoende av ekonomiska intressen. Hitlers budskap var aldrig ett löfte till den enskilde om bättre materiella villkor, utan tvärtom ett krav på underkastelse och disciplin, på uppoffringar ända intill döden för det förment viktigare målet: Tysklands storhet och den ariska rasens seger.

Det är Frankfurtskolans forskare som gör de första försöken att ringa in den lockelse som låg i nazismens krav på lydnad. Fromm tolkar ”flykten från friheten” som ett försök att undslippa det plågsamma tvånget att välja. Adorno/Horkheimer härleder det nazistiska syndromet ur en auktoritär personlighet som inte tål tillvarons mångfald och komplikation. Outsidern Wilhelm Reich ser, först av alla, sambandet med det borgerliga samhällets specifika form av driftsundertryckande. Han påvisar hur nazismen erbjuder en skenbar utväg, ett sätt att lätta på kulturens börda genom att på  samma gång bekämpa drifterna och ge demutlopp . Ledarkulten blir i Reichs analys en kanal för en disciplinerad utlevelse av förträngd sexualitet.

En annan outsider, sociologen Norbert Elias, ger oberoende av Reich den historiska djupdimensionen åt teorin om driftsförträngningen i sitt stora verk Uber den Prozess der Zivilisation, skrivet i exil i Schweiz 1939. Elias kartlägger sambandet mellanhandels-  ochindustrikapitalismens framväxt och den samtidigt fortgående tabuiseringen av kroppen och mörkläggningen av människans inre natur. Han visar hur en ny människotyp växer fram som kan planera långsiktigt, tänka abstrakt och handla målrationellt. Det är det moderna, borgerliga mansidealet, som först uppstår i de stora handelshusen i Europas medeltida stadsstater och som sedan sprider sig geografiskt och socialt i takt med feodalismens nedgång och kapitalismens och penninghushållens utbredning. Den grundläggande faktorn i denna civilisationsprocess är, menar Elias, att det yttre, sociala tvånget ersätts av ett inre. Skamgränsen flyttas successivt fram och täcker allt fler ”naturliga” funktioner. I utvecklingens slutpunkt är kroppen som helhet tabu. Via den ångest som skapas av kravet på att hålla drifterna i schack kopplas individen till samhällstrukturen.
Det skulle dröja till 70-talet innan Reichs och Elias’ teorier inspirerade en ny generation forskare.

Frikåristernas memoarer

En av dem är västtysken Klaus Theweleit. I Männerphantasien, en 1500-sidig doktorsavhandling i två band, kartlägger han ett hittills så gott som okänt land i analysen av nazismens rötter. Där praktiskt taget alla andra har närmat sig ämnet via de stora övergripande faktorerna – ekonomi, klasstruktur, ideologi – har Theweleit gått rakt motsatt väg. Han analyserar nazismen som subjektivt fenomen. Med Reich menar han att det inte var löften om materiella fördelar som gav den nazistiska rörelsen dess säregna dynamik, utan dess förmåga att skapa organisationsformer och tankestrukturer som svarade mot fundamentala psykiska behov. Den intressanta frågan blir därmed hur nazismens anhängare uppfattade sig själva och världen.

Theweleits undersökningsmaterial är böcker skrivna av – och för – de demobiliserade solda­ terna från första världskriget, av vilka många gick in i de militära privatarméer, så kallade frikårer, som först hjälpte till att slå ned de proletära resningarna i Tyskland efter krigsslutet och sedan övergick till att bekämpa Weimarrepubliken som nazismens första stödtrupper. Bland dessa ”Tredje rikets förstasoldater” fannsmänsom Heinrich Himmler och AuschwitzkommendantenRudolf Höss.

Kring denna krets växte det på 20-talet fram en litteratur – romaner, memoarer, dagböcker – som mycket snart blev en av de största litterära genrerna i Tyskland överhuvudtaget. Böckerna förmedlade till en början en romantisk mytologi kring soldaternaserfarenheter i första världskriget. Kärnan i denna romantik var den så kallade ”frontupplevelsen” – känslan av gemenskap över klassgränserna som uppstod i skyttegravarnas manliga kollektiv. Mot mitten av 20-talet blev frikårslitteraturen mera direkt samtidskritisk. Den uttryckte soldaternas vantrivsel med det civila livet, deras äckel och avsky inför Weimarrepubliken. Mot slutet av decenniet kom en serie böcker som romantiserade frikårernas härjningståg under de första efterkrigsåren. Dessa tre tendenser odlades parallellt i Hitlertyskland. Böckerna från 20-talet gavs ut i ständigt nya upplagor och nya skrevs i samma anda. De sex mest sålda – böcker av Dwinger, Ewers, Herzog, Goote, Zöberlein och Etigghoffer – hade 1940 förlagts i sammanlagt 10 miljoner exemplar.

Ett extremt mansideal

Frikårssoldaterna kom, med få undantag, från borgerliga och småborgerliga miljöer: deras fäder var godsägare, präster, köpmän, tjänstemän, officerare. När de slog ner de proletära upproren under Weimarrepublikens första skede, försvarade de en borgerlig livsform som efter nederlaget i kriget tycktes hotad på alla fronter: ekonomiskt, socialt, kulturellt.·

Men Theweleit visar att frikårslitteraturen egentligen bara indirekt speglar ett politiskt hot. Det psykologiska hotet är oerhört mycket viktigare. Den proletära massrörelsen och den demokratiska pluralismen är för dessa män symboler för det fasansfullaste av allt: lössläppta drifter, okontrollerad känsloutlevelse, påträngande kroppslighet.

Frikårssoldaterna befinner sig vid civilisationsprocessens slutpunkt: hela deras kropp är tabubelagd. En auktoritär, spartansk uppfostran – hos många förstärkt av den militära drillen i kadettskolor som tagit hand om dem från tolvårsåldern – harskuldbelastatalladrifter och begär. Den har obevekligt förknippat kroppens vätskor och utsöndringar med äckelkänslor. Den har betingat dessa män för disciplin och underkastelse som enda medel att upprätthålla självkontrollen. Och den har förvandlat deras hud till ett pansar som stänger inne alla de känslor de inte vågar erkänna, och också hindrar allt det som hotar utifrån att beröra dem. Skalet markeras i den strama hållningen, i det knyckiga rörelseschemat. Uniformerna, med sin förkärlek för läder, för stövlar, axelband och tjocka bälten, är en stödkorsett för själen.

Soldaternas kvinnobild är den klassiska klyvnaden i helgon och hora. Kvinnans sexualitet representerar kaos och utgör därför ett av de starkaste hoten . Den sexuellt frigjorda kvinnan måste hållas på avstånd för att hennes smuts inte ska besudla kroppens pansar.

Kvinnan och den krälande massan

Men beröringsångesten är inte bara en skräck för kvinnokroppen. Theweleit visar hur den i frikårslitteraturen vidgas till att omfatta praktiskt taget hela den politiska och kulturella utvecklingen i Weimarrepubliken. Ett stort antal män – en krets som gick långt utanför de egentliga frikårssoldaternas led – uppfattade Weimartidens emancipationsrörelser som ett dödligt hot mot det egna jaget. Kvinnofrigörelsen, den kommunistiska massrörelsen, konstens formupplösning, psykoanalysens kartläggning av det undermedvetna, sexualmoralens uppluckring: allt blev symboler för det ”kvinnliga”, det flytande slemmiga, upplösande, driftsstyrda, kaotiska.

Demokratin var för dessa män ett ”kvinnligt” samhällsskick. Och massorganisationerna, som deuppfattarsomgemensammaoch typiska  ut- tryck för den revolutionära marxismen och den , borgerliga demokratin, blir en mytologisk bild för . denna "kvinnlighet", för de formupplösande, ' ansiktslösa, okontrollerbara krafter som de fruktar ska ta över världen.

”Massan” står i denna mytologi för brist på ordning, disciplin och hierarki. Dess motpol är truppen och den ordnade formationen. Och reaktionen inför hotet från massanformuleras inte i politiska termer, utan i moraliskt-estetiska. Massan är en organismmed ett eget liv, den kryper som en råttflock, väller som en smutsig flod, fångar upp och trampar ner allting i sin väg. Den kallas pack, pöbel och menageri, den är feg, fräck, usel och gemen. Skällsorden är förknippade med smuts, låghet, simpelhet, fulhet. Det avskyvärda med de proletära massorna är att de drivs av materiella motiv. Den som marscherar av hunger kan och får inte segra.

Dennaantimaterialism ärvadsom skiljer frikårssoldaternas mentalitetfrån detborgerligt-civilisatoriska mansideal som Norbert Elias beskriver. Kravet att behärska drifterna är detsamma. Men det är en värld mellan den rationellt kalkylerande egoisten Benjamin Franklin och frikårernas svärmiska idealism.

”Borgaren” är för dem en lika nedrig figur som någonsin proletären.

Här närmar vi oss den paradox som gjorde nazismen till något annat och mera än en rörelse för att restaurera en krisdrabbad kapitalism. Å ena sidan är frikårssoldaterna i extrem grad offer för den civilisatoriska förträngningen. De har i själva verket nått längrepå  skalan av driftsundertryckande än de borgerliga män som Elias skildrar. Å andra sidan representerar de en revolt mot de borgerliga ideal sombetingar  förträngningenavkroppen: rationalism, materialism, långsiktigtinriktad egennytta.  Deras inre tvång är starkare än hos någon borgare, deras individualism likaså.  Men till skillnad från den välanpassade borgaren dignar de under kulturens  börda. De söker stöd i ett återupprättat yttre tvång, i en refeodaliseringav samhället. Den extrema individualismen slår över i sin motsats, i fullständig kollektiv underkastelse.

Theweleit dokumenterar det fantasiliv som spirar ur dessa motsägelsefulla behov. Hans inlevelseförmåga är så stor att han emellanåt själv blir lika irrationell som de hållningar han beskriver. Männerphantasien är tröttsam, repetitiv och delvis oläslig. Men den genomförda subjektivismen och bristen på distans gör det omöjligt för åtminstone den manlige läsaren att värja sig mot känslan att han är en del av det problem som boken handlar om. Theweleit lyckas alltså lyfta sin undersökning ur den speciella historiska situationen och visa att frikårsmentaliteten ingalunda är död. Dagens manliga fantasier ser annorlunda ut, men det borgerliga mansidealet kan när som helst slå över i något som liknar frikårssoldatens övernaturliga projektioner. Den dogmatiska rationalismen som förnekar kroppen, drömmarna och den spontana känslan, har en irrationell tvilling.

Men Theweleits strävan mot ett allmängiltigt perspektiv döljer i någon mån de speciella historiska faktorer som gjorde frikårerna möjliga just i Tyskland. Om frikårsmentaliteten är en alltjämt närvarande möjlighet, blir det viktigt att undersöka de exakta betingelserna för dess uppkomst. Här fordras en ansats som bara delvis finns i Männerphantasien.

Den måste, tror jag, sökas i en ekonomiskt-historisk analys av Tysklands särutveckling. Det har ofta påpekats (av Helmuth Plessner, Ralf Dahrendorf m fl) att den tyska borgerligheten i motsats till den engelska och franska inte förmådde genomföra en liberal revolution. De feodala livsmönstren krossades inte, trots att deras religiösa överbyggnad försvann. Tvärtom växte borgerligheten samman med feodaladeln när båda gemensamt tog kontrollen över den framväxande industrin. Feodala rättigheter bevarades mycket längre än i andra länder. Först 1872 upphävdes godsägarnas rätt till egen polismakt och 1919 deras omfattande skatteprivilegier.

När Tyskland enas under preussisk ledning blev landet, med Dahrendorfs ord, en industriell men inte borgerligt-kapitalistisk stat. Adeln, borgerligheten, byråkratin och militären flätades samman och styrde gemensamt stat och näringsliv.

Den paradoxala innebörden i detta system var att det styrande skiktet sökte upprätthålla en värdeskala med rötter i medeltiden, samtidigt somden ekonomiska utvecklingen på några få decen­ nier vände upp och ned på samhället. Medan borgerligheten i andra industriländer drog konsekvenserna av samhällets splittring och inrättade parlament som en plattform för utjämning mellan intressegrupperna, vägrade den tyska överklassen att erkänna det oundvikliga. Parlamentet blev en kuliss bakom vilken man bekämpade ”politiken” som en symbol för striden mellan intressegrupper och förtvivlat sökte efter neutral mark, efter maktutövning som kunde uppfattas som ”opolitisk”. Det preussiska kejsardömet, som under Bismarck utveckladestill enteknokratisk maktstat där materialism och nyttomoral var de praktiska ledstjärnorna, höljde sig i en mångfärgad kappa av auktoritära och förindustriella ideologier.

Dessa var former snarare än program. De definierade ett antal samhälleliga roller som för innehavarna kändes mera glansfulla än den teknokratiska maktutövningens realiteter. Triviala borgerliga dygder – plikttrohet, disciplin och hårt arbete upphöjdes till hjälteideal som styrka, offervilja , hängivenhet och uthållighet.

Den Bismarckska staten lyckades med konststycket att bevara de feodala idealen – föreställningar om ära, offervilja och förnöjsamhet – parallellt med den disciplinering av människans inre som följde med industrikapitalismen. Det nya inre tvånget ersatte inte ett tidigare yttre, utan växte in i den feodala maktstrukturen. Individualism och kollektivism slog följe. Den tyske borgaren kom inte, som Benjamin Franklin, att uppfatta arbetet och försakelsen som nödvändiga medel för att berika sig själv utan som ett ärofullt kall i nationens tjänst. Hans jagkänsla byggde på total identifikation med makten.

Självmotsägelsen i detta rollspel är uppenbar. För att bevara känslan av ett personligt värde i den alltmer abstrakta, byråkratiska verkligheten flydde den wilhelmanske undersåten in i en underkastelse som berövade honom varje möjlighet till personligt initiativ. Krigsmakten blev modellen för den statliga byråkratin, för företagen, för storgodsen. Den var ett reservat för de feodala idealen i ren form. Efter fransk-tyska kriget blev denna symbolfunktion viktigare än den rent militära funktionen. Den krigiska disciplinen sågs som sedlighetens yttersta garant. Den var limmet som höll ihop den omöjliga kombinationen av borgerlig materialism och feodal idealism.

När första världskriget bröt ut var dessa ideal i stort sett urholkade . Kvar fanns betingade reflexer: blind lydnad, dyrkan av Tysklandsstorhet. Men kriget tände hos många tyskar ett hopp om rening, om återfödelse, om en väg bort från den Bismarckska epokens individualism och materialism.

Äckel och harmoni

Detta är den djupare innebörden i frikårssoldaternas dyrkan av ”frontupplevelsen”. Men samma längtan fanns i långt bredare skikt. När Thomas Mann mitt under världskriget skriver sitt stora bokslut över den tyska kulturen, Betrachtungen eines Unpolitischen, är det denna känsla han söker definiera. Hans hopp står till kriget, som ska utlösa de högre instinkter inom människan som ”materialismen” låter förtvina. Han drömmer om en renässans för en äkta tysk tradition, en aristokratisk, idealistisk, opolitisk kultur som värnar de ”organiska” livsformerna mot den rationalistiska demokratin: folket mot massan, kulturen mot civilisationen, friheten mot rösträtten, äran mot nyttan, tysk romantik mot fransk upplysning, manlighet mot kvinnlighet.

Kriget har för Mann ingenting med Tysklands behov av råvaror och marknader att göra. Dess syfte är att tvinga det tyska folket till en heroisk kraftansträngning där det återfår sin enhet och drarengränslinjemot”rationalismen”.  Kriget hejdar folkets sönderfall till ”massa”.

”Betrachtungen” är den tyska förkrigsborgerlighetens andliga testament. Här finns hela dess föreställningsvärld i förtätad form; drömmen om en ”opolitisk” maktutövning, ett hierarkiskt samhälle styrt av ”andlighet”, den enskildes offervilja och hängivenhet för ett överindividuellt sammanhang, pliken som en bjudande moralisk princip, kriget som etikens källa – allt det som för den tyske borgaren framstår som ”kultur”. Och den visar hur denna estetiska förhöjning av verkligheten bara är andra sidan av en känsloförträngning, så djup att den delat jaget i två oförsonliga halvor: en kroppslig sfär, som står för driftsutlevelse, orenhet, kvinnlighet, djuriskhet, och en andlig sfär som innebär offervilja och behärskning, renhet, upphöjdhet och manlighet.

Världen splittras i objekt och begrepp som förorsakar obehag och äckel och företeelser som inger känslor av renhet och harmoni. Ju mer kaotisk omvärlden förefaller, desto större blir frestelsen att ordna den kring de två polerna lust/olust.

Hos Mann balanseras denna frestelse av ett humanistiskt arv med rötter hos Goethe. I ”Betrachtungen” närmar han sig, och överskrider ibland, den punkt där formerna blir viktigare än innehållet,  där pliktmoralen, driftbehärskningen, den hierarkiska ordningen, är självändamål för att hålla ångesten i schack. Mot mitten av 20-talet ser han att bestialiteten blir de tomma formernas nya innehåll, och börjar bekämpa dem med samma lidelse som han tidigare försvarat dem.

Då har den väpnade kampen mot ”massan” redan länge förts under idealismens och kulturens baner. Amerikanen Lothrop Stoddard myntar ett nytt slagord med sin bok Kulturomstörtningen – hotet från undermänniskan. Den blir en av de inflytelserikaste skrifterna i det tidiga 20-talets Tyskland med sin tes att borgerligheten har rätt till sina privilegier i kraft av sin förfinade smak och livsstil.

”Den nya människan”

Hos frikårssoldaterna flätas dessa skilda motiv – försvar av privilegier, rädsla för deklassering, skräck för lössläpptadrifter–   sammantill en ångestladdning som inte tillåter något annat perspektiv än skoningslös kamp. Och kampen har ett egenvärde, som frikårerna har till uppgift att förvalta. I stridsögonblicket försonas kropp och själ. Frontupplevelsen är en extatisk känsloutlevelse som inte hotar det egna jaget, därför att den är bunden av militär disciplin. I den stridande truppen kan soldaten undfly sitt eget kaotiska undermedvetna och samtidigt få utlopp för de innestängda drifterna. Det planmässiga kollektiva våldet – som når sin kulmen i kriget – är den punkt där ordning och kaos balanserar varandra. Jagets två halvor försonas.

Ingenstans är detta tydligare än i Ernst Jüngers böcker från första världskriget. De höjer sig genom sin litterära kvalitet långt över den ordinära frikårslitteraturen. Men just därför visar de långt tydligare än de vulgärare alstren hur soldaternas skräck för kroppen och kvinnligheten driver dem mot en kult av omänsklighet.

Frontupplevelsen blir i Jüngers böcker en variant av romantikens dröm om en ”autentisk” upplevelse: ett trancetillstånd där spärren mellan jag och överjag bryts ner. Men det handlar inte om att komma närmare verkligheten. I själva verket innebär kampextasen ett absolutfrämlingskap, där omvärlden, med dess levande, lidande människor upphör att existera och det enda som finns är medvetandets bilder, där män och kvinnor är symboler, döda objekt. Hettan i upplevelserna förutsätter en total distans i varseblivningen: ”en bröstkorg sjunker ihop mjukt som en blåsbälgundermin stövelklack.”

Främlingskapet riktas också inåt, mot det egna jaget. Mot den yttervärld som han bara uppfattar via sina ångestprojektioner reser Jünger en symbolvärld kring begrepp som trohet och lydnad, död och martyrskap, krig och eld, ungdom och skönhet. Han stiliserar sin. skräck för de undertryckta drifterna i en utopi: drömmen om över­ människan, stålmannen, som är ett med sina drifter utan att behärskas av dem.

Det är den nya människan. Stormpionjärerna, Mellaneuropas utvalda. En helt ny ras, klok, stark och fylld av vilja. Det som här uppenbarar sig i kampen kommer i morgon att vara den axel runt vilken livet snurrar, snabbare och snabbare. Över deras stora städer kommer tusenfalt brusande dådkraft att spännas, när de skrider över asfalten,   smidigarovdjur,  överfylldaav kraft. Byggmästare kommer de att bli på världens söndersmulade fundament.

Jüngers nietzscheanska vision av den nya rasen, de ädla rovdjuren, fick sin makabra slutpunkt tjugo år senare, i koncentrationslägrens massfabricerade död. När SS-ledaren Heinrich Himmler 1943 inviger nazistpartiets lokala koryféer, dess Gauleiter, i utrotningen av judarna, är det övermänniskosymboliken som får legitimera brottet. Mördarna har adlats av sin fasa. Genom att kämpa ner alla mänskliga känslor inför sitt hantverk har de blivit stålmän:

De av våra män som deltagit i avrättningarna har genomlidit betydligt meraän sina offer [...] De flesta av dem vet vad det vill säga när hundratals lik ligger sammanpressade. Att gå igenom allt detta och ändå förbli anständiga [...] det har gjortoss hårda.

Detta är nazismens kärna och frikårsmentalitetens yttersta konsekvens: brutaliteten maskerad som idealism. Massmördarna som tagit på sig den tunga plikten att vrida historien rätt, som genom yttersta grymhet når en föregiven högre anständighet: att realisera myten om herrerasen.

Männerphantasien ger oss viktiga lärdomar om massmordens psykologiska förutsättningar. Den visar att de inte hade varit möjliga om inte en stor del av det tyska folket aktivt hade sökt underkastelse som ett medel att stärka det egna jaget. Nazismens övermänniskosymbolik – som egentligen innebar en våldsamt stegrad individualism – gav dem ett löfte om att slippa ifrån de ”lägre” sidorna i sina egna psyken, de drifter och begär de upplevde somdjuriska. Via rasmyten och blodsmystiken försonades denna aggressiva individualism med en lika aggressiv kollektivism. Genom att underkasta sig rasens och blodets ”lagar”, det vill säga ledarens diktat, genom att förtränga de känslor som ansågs skadliga för kollektivet, befriades individen från det plågsamma tvångetatt själv kontrollera kroppen och driftlivet. Och han inordnades i en hierarkisk struktur som innefattade hela nationen och därmed en gång för alla utplånade ”massan” och drog ett streck över alla klassgränser. Definierad som”arier”  bleväven den fattigaste tysk en utvald medlem av en naturlig aristokrati.

Denna förhöjning av vardagen, där konst och litteratur ingick som viktigabekräftande element, stödde självförtrycket genom att framställa det som lustfyllt: heroiskt, övermänskligt. Den enskilde skulle dyrka sin egen förnedring, sin befrielse från alla mänskliga egenskaper. Samtidigt kanaliserades drifterna in i de militärt präglade massriterna och senare i kriget; det förbjudna blev tillåtet som kollektiv handling i strängt kontrollerade former. Därför upplevde många tyskar nazismens maktövertagande som frihetens genombrott.

In inte-nummer Tags Digitalt jubileumsbibliotek nr 1, Klaus Theweleit, Arne Ruth
← Ord&Bild nr 6 1993: Antisemitism och fascistisk propagandaOrd&Bild nr 2-3 1981: Den nya högern – eller bara den nya gamla högern? En intervju med Arne Ruth →
  • July 2025
    • Jul 20, 2025 Ord&Bild 2-3 2025
    • Jul 2, 2025 Kritik: Jag är Godzilla
  • May 2025
    • May 22, 2025 PRISMA PALESTINA: Sumaia Wadi
    • May 16, 2025 PRISMA PALESTINA: Nasser Rabah
    • May 9, 2025 PRISMA PALESTINA: Bissan Adwan ur Trygghetens fälla…
  • April 2025
    • Apr 24, 2025 Kritik: Stefan Jonsson om Olydiga undersåtar
    • Apr 18, 2025 Kritik: Katja Palo om I hängmattan av Johan Jönson
    • Apr 7, 2025 PRISMA PALESTINA: Mohammed El Kurd. Det perfekta offret och sympatins politik
    • Apr 5, 2025 Kritik: Nora Wurtzel om Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson
    • Apr 1, 2025 Kritik: Helena Fagertun om Tjejdikter
  • March 2025
    • Mar 14, 2025 Kritik: Rasmus Landström om Arbetarlitteratur bortom kanon
    • Mar 14, 2025 Ord&Bild 1 2025
    • Mar 7, 2025 Kritik: Jonathan Bergsborn om A Harvest Truce av Serhij Zjadan
  • February 2025
    • Feb 21, 2025 Kritik: Lars-Erik Hjertström Lappalainen om What art does
    • Feb 13, 2025 Magnus Linton om sakprosaåret 2024
    • Feb 6, 2025 Hjalmar Falk om sakprosaåret 2024
    • Feb 3, 2025 PRISMA PALESTINA: Ghayath Almadhoun. Pandoras ask
  • January 2025
    • Jan 31, 2025 Karin Pettersson om sakprosaåret 2024
    • Jan 19, 2025 PRISMA PALESTINA: Ghayath Almadhoun. Huvudstaden
    • Jan 14, 2025 PRISMA PALESTINA: Ghayath Almadhoun. Min hand som försvann för gott
    • Jan 6, 2025 Kritik: Nora Wurtzel om Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg
    • Jan 4, 2025 Satanic Girls
  • December 2024
    • Dec 22, 2024 PRISMA PALESTINA: Ghayath Almadhoun. Dödsåtervinning
    • Dec 18, 2024 PRISMA PALESTINA: Ghayath Almadhoun. Tror du på Damaskus vid första ögonkastet?
    • Dec 9, 2024 Kritik: Sofia Gräsberg om Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes
    • Dec 2, 2024 Ord&Bild 5 2024 LUFT
  • November 2024
    • Nov 29, 2024 Ord&Bild möter Thomas Alva Edison och Nikola Tesla
    • Nov 25, 2024 Vägen till Västsahara
    • Nov 19, 2024 PRISMA PALESTINA: Nimat Hasan
    • Nov 11, 2024 PRISMA PALESTINA: Carol Sansour
    • Nov 11, 2024 Kritik: The Ocean in the Forest
  • October 2024
    • Oct 31, 2024 Kritik: Anna Hallberg om Jägmästarna säger av Mariam Naraghi
    • Oct 30, 2024 Suzanne Osten: Gratis konst – Om vårt behov av inspiration
    • Oct 28, 2024 PRISMA PALESTINA: Heba Alagha
    • Oct 26, 2024 PRISMA PALESTINA: Sarah Aziza
    • Oct 23, 2024 PRISMA PALESTINA: Khaled Juma. Dikter från Gaza
    • Oct 15, 2024 PRISMA PALESTINA: Hind Jodeh. Dikter
  • September 2024
    • Sep 29, 2024 PRISMA PALESTINA: Refaat Alareer. Gaza frågar: När är detta över?
    • Sep 26, 2024 Kritik: Johannes Björk om Vad är filosofi? av Gilles Deleuze & Félix Guattari
    • Sep 25, 2024 Ord&Bild 3-4 2024 VATTEN
    • Sep 22, 2024 Historisera alltid! Fredric Jameson 1934–2024
    • Sep 5, 2024 Bränderna, städerna och oljan. En essä om hastighet, gnistor och bränsle
  • August 2024
    • Aug 29, 2024 Kritik: Maria Ramnehill om Fru Gregorius och Helga
    • Aug 22, 2024 Kritik: Jenny Högström om Skärvorna av Bret Easton Ellis
    • Aug 16, 2024 PRISMA PALESTINA: Haidar al-Ghazali. Dikter från Gaza – del 3
    • Aug 8, 2024 Kritik: Anna Remmets om Kassandra av Christa Wolf
    • Aug 8, 2024 Kritik: Erik Andersson om Över floden av Andrzej Stasiuk
    • Aug 7, 2024 PRISMA PALESTINA: Haidar al-Ghazali. Dikter från Gaza – del 2
  • July 2024
    • Jul 4, 2024 PRISMA PALESTINA: Haidar al-Ghazali. Dikter från Gaza – del 1
  • June 2024
    • Jun 28, 2024 PRISMA PALESTINA: Sara Roy del 3
    • Jun 28, 2024 Ord&Bild 2 2024 JORD
    • Jun 25, 2024 Foreigners everywhere, 60:e upplagan av Venedigbiennalen
    • Jun 13, 2024 PRISMA PALESTINA: Sara Roy del 2
    • Jun 2, 2024 PRISMA PALESTINA: Sara Roy del 1
  • May 2024
    • May 26, 2024 PRISMA PALESTINA: Asmaa AbuMezied
    • May 26, 2024 PRISMA PALESTINA
  • April 2024
    • Apr 30, 2024 Kritik: Henrik Schedin om Amitav Ghosh Ibistrilogi
    • Apr 28, 2024 Kritik: Erika Söderberg om "It Came From the Closet: Queer Reflections on Horror"
    • Apr 21, 2024 Ord&Bild 1 2024 ELD
    • Apr 18, 2024 Kritik: Klara Meijer om Linus Ljungströms "Jordnära ordbrottningar"
  • March 2024
    • Mar 28, 2024 Kritik: Paulina Sokolow om "Mot strömmen" på Louisiana
    • Mar 16, 2024 Att döda en berättare
    • Mar 8, 2024 Kritik: Filip Lindberg om Simone Weils "Förtryck och frihet"
  • February 2024
    • Feb 21, 2024 Joel Kellgren om debutantåret 2023
    • Feb 20, 2024 Martin Engberg om debutantåret 2023
    • Feb 19, 2024 Ingrid Elam om debutantåret 2023
    • Feb 9, 2024 Kritik: Sara Abdollahi om Andrzej Tichýs "Händelseboken"
  • January 2024
    • Jan 27, 2024 Om postminne och begreppets tillkomst
    • Jan 23, 2024 Kritik: Athena Farrokhzad och Burcu Sahin brevväxlar om Jamaica Kincaid
    • Jan 16, 2024 Alkemisterna från Ludwigshafen
  • December 2023
    • Dec 21, 2023 Ord&Bild 5 2023
    • Dec 20, 2023 Kritik: Jonathan Bergsborn om "Den Gyllene Flottans seglats" av Alexander Ekelund
    • Dec 14, 2023 Ode till Marmarasjön. Vad ligger under och bakom sjösnorskrisen?
    • Dec 5, 2023 Kritik: Recension av en kväll på Dans le Noir av Sinziana Ravini
  • November 2023
    • Nov 26, 2023 Kritik: Hjalmar Falk om “Omistliga änglar” och “Historiens ängel”
  • October 2023
    • Oct 30, 2023 Kritik: Ann Ighe om "Min bokvärld" av Kerstin Ekman
    • Oct 11, 2023 Kritikersamtal med Ord&Bild
    • Oct 9, 2023 Kritik: Sara Meidell om Ner till norr på Bildmuseet i Umeå
    • Oct 6, 2023 Fredspriset angår oss alla
  • September 2023
    • Sep 28, 2023 Ord&Bild 3-4 2023
  • August 2023
    • Aug 16, 2023 I resonans med Rosa
  • July 2023
    • Jul 16, 2023 Kritik: Bröllopspogromen och Árbbehárpo - Arvstrådarna
    • Jul 7, 2023 Ord&Bild 2 2023
  • May 2023
    • May 25, 2023 Kritik: Dödens idéhistoria
    • May 15, 2023 Solidaritet och deltagande i det litterära exemplet
  • April 2023
    • Apr 17, 2023 Kritik: Passageraren och Stella Maris av Cormac McCarthy
  • March 2023
    • Mar 27, 2023 Kritik: Anna Remmets om Requiem över en förlorad stad av Aslı Erdoğan
    • Mar 18, 2023 Ord&Bild 1 2023
    • Mar 17, 2023 Kritikersamtal med Ord&Bild våren 2023
    • Mar 15, 2023 Kritik: Modern självhushållning
    • Mar 15, 2023 Kritik: Ett bord, flera smaker & Mitt kinesiska skafferi
    • Mar 8, 2023 Vägen till befrielse eller Stockholmssyndrom?
  • February 2023
    • Feb 22, 2023 Spårändringar – en resa till Yttre Hebriderna
    • Feb 16, 2023 Urban konst i toleransens tid
  • January 2023
    • Jan 9, 2023 Ord&Bild 5 2022
  • December 2022
    • Dec 9, 2022 Nederlagets landskap
    • Dec 6, 2022 Nino Mick om poesiåret 2022
    • Dec 6, 2022 Jenny Högström om poesiåret 2022
    • Dec 5, 2022 UKON om poesiåret 2022
    • Dec 2, 2022 Barnet måste försvaras
  • November 2022
    • Nov 29, 2022 Poesi efter Butja. Serhij Zjadan om Ukraina, Ryssland och om vad kriget kräver av vårt språk
    • Nov 17, 2022 Kritik: Anneli Jordahl om Édouard Louis "Att förändras: En metod"
    • Nov 1, 2022 En misslyckad aktion är bättre än att somna framför TV:n
  • October 2022
    • Oct 26, 2022 Krigets nya ekologi
    • Oct 25, 2022 Kritik: Erik Bergqvist om Georg Trakl
    • Oct 9, 2022 Kritik: Mathias Wåg om Sent i november av Tove Jansson
    • Oct 3, 2022 Genom neandertalaren lär vi känna oss själva – en intervju med Svante Pääbo
  • September 2022
    • Sep 27, 2022 Kritik: Shabane Barot om PAW Patrol
    • Sep 22, 2022 Ord&Bild 4 2022
    • Sep 13, 2022 Kritik: Om revolutionen av Hannah Arendt
    • Sep 8, 2022 Kritik: Skandalernas documenta?
    • Sep 6, 2022 Kritik: Minnesbrunnen av Maja Hagerman
    • Sep 2, 2022 Kritik: The Playground Project och The Nature of the Game
  • August 2022
    • Aug 31, 2022 Kritikersamtal med Ord&Bild
    • Aug 2, 2022 Bad Reviews
  • July 2022
    • Jul 17, 2022 Ord&Bild 2-3 2022
    • Jul 12, 2022 Ursprunget, urbilden – Bruno Schulz och Drohobycz
  • June 2022
    • Jun 6, 2022 Torkan
  • May 2022
    • May 19, 2022 Kritik: Ordapoteket® av Morten Søndergaard
    • May 12, 2022 Kritik: Argentinas galenskap: De tre romanerna av Ernesto Sábato
  • April 2022
    • Apr 24, 2022 Ord&Bild 1 2022
    • Apr 13, 2022 Kritik: Nietzsches samlade skrifter
    • Apr 1, 2022 Kritik: Tio lektioner i svensk historia
  • March 2022
    • Mar 15, 2022 Kritik: Dreamers’ Quay, Dreamers’ Key, Bonniers konsthall 9 feb–3 apr, 2022
    • Mar 14, 2022 Foodoras last – Den svenska modellen och plattformsföretagen
    • Mar 10, 2022 Gemenskapen hade initiativet. En intervju med Dimitrij Strotsev
  • February 2022
    • Feb 28, 2022 Vi är trötta men ännu inte utslitna – en rapport från några februaridagar i Moskva 2022
    • Feb 23, 2022 Kritik av den urbana konsten
  • January 2022
    • Jan 25, 2022 Kritik: Illiberal Arts
    • Jan 16, 2022 Kritik: Döden och våren av Mercé Rodoreda
    • Jan 13, 2022 Ord&Bild 5 2021
    • Jan 4, 2022 Motstånd genom överlevnad
  • December 2021
    • Dec 26, 2021 Breven, bron. Översättaren Magdalena Sørensen skriver om Joan Didions brev.
    • Dec 18, 2021 Urbana konstens spår. Spårvagnsrapporten
  • November 2021
    • Nov 23, 2021 Kritik: Dolda gudar – En bok om allt som inte går förlorat i en översättning
    • Nov 18, 2021 Kritik: Essäer om måleriet av Denis Diderot
    • Nov 15, 2021 Kritik: Lytle Shaw x 2
  • October 2021
    • Oct 28, 2021 Kritik: GIBCA 2021 – The Ghost Ship and the Sea of Change
    • Oct 27, 2021 Ord&Bild 3-4 2021: Urban konst
    • Oct 26, 2021 Kritik: Dark Days av James Baldwin
  • September 2021
    • Sep 28, 2021 Kritik: Jag väntar på Djävulens ankomst av Mary MacLane
    • Sep 21, 2021 Eritrea – 20 år sedan journalisterna fängslades
    • Sep 2, 2021 Lyssnandet efter gemenskapens olikheter
  • August 2021
    • Aug 2, 2021 Älskade Baldwin, var är du?
  • July 2021
    • Jul 26, 2021 Barn får inte längre heta Fatime eller Hüseyin i Xinjiang
    • Jul 1, 2021 ORD & BILD nr 2 2021: James Baldwin
  • June 2021
    • Jun 20, 2021 Kritik: En svart mans anteckningar
  • May 2021
    • May 19, 2021 Kritik: Att omfamna ett vattenfall
    • May 17, 2021 Mahmoud Darwish. Två Dikter.
  • April 2021
    • Apr 30, 2021 Foodoras Ask. Ett litterärt reportage
    • Apr 25, 2021 Kritik: Emancipation After Hegel
    • Apr 21, 2021 Kvinnan som överlevde döden
    • Apr 8, 2021 När Sylvia Plath kom till Sverige
    • Apr 4, 2021 Kritik: Ceija Stojka på Malmö Konsthall
  • March 2021
    • Mar 26, 2021 Kritik: Främlingsfigurer av Mara Lee
    • Mar 23, 2021 ORD&BILD nr 1 2021: Qalam - Allt vi gör med språket
    • Mar 16, 2021 Kritik: Les inseparables – tidigare outgiven roman av Simone de Beauvoir
  • February 2021
    • Feb 15, 2021 Samtidens politiska former – det katalanska exemplet
    • Feb 2, 2021 ORD&BILD nr 5 2020 Tema: Arbetets mening/Platsrapporter
  • January 2021
    • Jan 20, 2021 Kritik: “Frykt og avsky i demokratiet” - ny norsk bok om massan och rädslan för massan.
  • December 2020
    • Dec 27, 2020 Konsten att gå vilse. Erik Andersson intervjuad av Marit Kapla
  • November 2020
    • Nov 29, 2020 Jonatan Habib Engqvist ny redaktör på Ord&Bild
  • October 2020
    • Oct 1, 2020 Kritik: Houellebecqs essäer x 2
    • Oct 1, 2020 Kritik: Det dokumentära och litteraturen av Anna Jungstrand
  • September 2020
    • Sep 24, 2020 Monumentet, staten och institutionerna: om ultranationalismens överlevnad i det demokratiska Spanien
    • Sep 23, 2020 ORD&BILD nr 4 2020
    • Sep 18, 2020 Kritik: När min bror var aztek av Natalie Diaz
  • August 2020
    • Aug 25, 2020 Ingenstans ser jag något som liknar den grav jag söker
    • Aug 20, 2020 Demokrati i den stora farsotens tid
  • June 2020
    • Jun 3, 2020 ORD&BILD nr 3 2020 Tema: Coronavår
  • May 2020
    • May 29, 2020 Kritik: Adorno x 3
    • May 28, 2020 Mogulkejsaren Akbars märkvärdiga experiment med mångkultur
    • May 25, 2020 Kritik: Gisslan av Nina Bouraoui
    • May 17, 2020 Tyst text
  • April 2020
    • Apr 27, 2020 Intervju med Per Olov Enquist 
    • Apr 21, 2020 Hur en indisk författare upptäckte Europa
  • March 2020
    • Mar 28, 2020 ORD&BILD nr 1-2 2020 Tema: Indien & Europa
    • Mar 25, 2020 Kritik: Roms öde – Klimatet, sjukdomarna och imperiets undergång av Kyle Harper
    • Mar 19, 2020 Ett inställt samtal är inte ett samtal. Några tankar om före och efter Corona.
    • Mar 18, 2020 Inta krisberedskap, de stora berättelserna anfaller! Dystopin och det ktoniska i svensk 2010-tals litteratur.
    • Mar 13, 2020 Kritik: This Life: Secular Faith and Spiritual Freedom
  • February 2020
    • Feb 24, 2020 Myten om Kris – tidskriftens första år och vad som hände sedan
    • Feb 11, 2020 Mer fakta i klimatfrågan kommer inte åt den ökade polariseringen
    • Feb 10, 2020 Kritik: Dagbok 1935-1944 av Mihail Sebastian
  • January 2020
    • Jan 10, 2020 Marit Kapla nominerad till Borås Tidnings debutantpris!
  • December 2019
    • Dec 7, 2019 Kritik: Den okända dimensionen av Nona Fernández
    • Dec 7, 2019 ORD&BILD nr 5 2019 Tema: Kulturpolitik
  • October 2019
    • Oct 22, 2019 Temakväll om brev med Jens Lekman
    • Oct 21, 2019 Marit Kapla nominerad till Augustpriset!
    • Oct 14, 2019 Skrivandet är alltid påbörjat – Till minne av Sara Danius
  • September 2019
    • Sep 24, 2019 En märkvärdig tid i Vermont. Kristina Sandberg om dagarna hos Jamaica Kincaid
    • Sep 22, 2019 ORD&BILD nr 3-4 2019: Brev
    • Sep 7, 2019 Gatukonstens U-sväng - Från kriminaliserat klotter till muralkonst i entreprenörsurbanismens tjänst
  • June 2019
    • Jun 30, 2019 Ett Dylan-moment
    • Jun 27, 2019 Open call: Skrivarresidens Indien–Europa / Open Call: Writer's Residency India–Europe
    • Jun 16, 2019 På gång i stan - Med exempel från Dublin och Helsingfors
    • Jun 5, 2019 Ord&Bild nr 2 2019: Europa
  • May 2019
    • May 29, 2019 Den begärliga anakronismen. Arvet efter 1989
    • May 23, 2019 Kritik: Åttiotalspoesi – Plath, Nelvin & Bergström
    • May 14, 2019 Kritik: Sanningskonst av Stefan Jonsson och Sven Lindqvist
    • May 6, 2019 Kritik: Liu Cixins trilogi The Remembrance of Earth’s Past
  • April 2019
    • Apr 25, 2019 Berättelsens natur. En värmländsk fotvandring
    • Apr 16, 2019 Återuppbyggnad och symbolvärde
    • Apr 15, 2019 Kritik: Kärlekens Antarktis
  • March 2019
    • Mar 26, 2019 Helvetet som retreat – en mailkonversation om Aniara
    • Mar 18, 2019 Ord&Bild nr 1 2019: Science fiction
    • Mar 16, 2019 Vinnaren av Författartåget 2019: Utbölingslandet
    • Mar 7, 2019 Kritik: Kalle Hedström Gustafssons Mormorordning, hägringsöar och Lina Rydén Reynols Läs mina läppar
    • Mar 5, 2019 Ord&Bild arrangerar Författartåget igen!
  • February 2019
    • Feb 19, 2019 Digitalt jubileumsbibliotek nr 3
    • Feb 19, 2019 Mattias Hagberg: När tiden byter fot
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 7 1968: För en kvinnlig befrielserörelse
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 5 1968: Fantasin vid makten.
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 2–3 1981: Verksamhetens art. Produktion av ideologi. Två svenska bilder av näringslivet
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 1 1980: Tre skisser om revolutionens tåg och teknokratins makt
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 4 1990: Slumpens långa arm
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 5 2008: Lava, kött och memer. Manuel DeLandas flödande materia
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 5 2016: Återupptäckten. Om den haitiska revolutionens viktigaste dokument
    • Feb 19, 2019 Ord&Bild nr 4 2017: Doften av Västerlandets undergång
    • Feb 8, 2019 Sprickorna i popmuren. Abba och det svenska 70-talet
  • December 2018
    • Dec 30, 2018 Måsarna, monstren och 1968: till protestens poetik
    • Dec 3, 2018 Samtal i Stockholm 8 december om Kulturrevolutionen
    • Dec 3, 2018 Ord&Bild nr 5 2018: Kulturrevolutionen
  • November 2018
    • Nov 2, 2018 Krisande män och kontrollerad orgasm – mansrörelsens affektiva politik
  • October 2018
    • Oct 22, 2018 Kulturkvarten – Lina Ekdahl, Johannes Anyuru, politiskt våld, kropp, Europa
    • Oct 22, 2018 Podd: Samira Motazedi & Saga Wallander – att skriva om en plats
    • Oct 22, 2018 Podd: Antibiotikaresistens – hoten och vägen framåt
    • Oct 22, 2018 Podd: Magnus Haglund & Lina Selander – Pengarnas lätthet
    • Oct 4, 2018 Kritik: Fredrik Nybergs Offerzonerna – språkkritisk samtidspoesi när den är som bäst
  • September 2018
    • Sep 18, 2018 Möt oss i Göteborg & Stockholm
    • Sep 7, 2018 En spricka i språket. Thörn & Kapla om Marx & Freud
    • Sep 7, 2018 Ord&Bild nr 4 2018: Kontrollerad extas
    • Sep 4, 2018 Kritik: Hur berättelser skapar och reducerar värde. Rebecka Bülow om Valeria Luisellis Historien om mina tänder
  • August 2018
    • Aug 24, 2018 Kritik: Andrés Stoopendaal: Lita inte på författaren Ingmar Bergman!
    • Aug 15, 2018 Kärleken övervinner inte allt. Möte med Abdellah Taïa
  • July 2018
    • Jul 5, 2018 KGB-agenten och kärleken. Universellt och specifikt vid en filmpremiär i Minsk
    • Jul 2, 2018 Digitalt jubileumsbibliotek nr 2
    • Jul 2, 2018 ”Tidskrifterna väger upp nedmonteringen av dagspressen” – Sven-Eric Liedman om sju decenniers läsande av Ord&Bild
    • Jul 2, 2018 Tid, språk och transformationer. Några intryck av översättningarnas avtryck i Ord&Bild genom 125 år
    • Jul 2, 2018 Tid, kropp och litteratur – om Ord&Bilds 125-årsjubileumsnummer
    • Jul 2, 2018 Erik Andersson: Till en gammal kulturjournalist
    • Jul 2, 2018 Pär Thörn: Officiell jubileumsdikt med anledning av tidskriften Ord&Bilds 125-årsjubileum
    • Jul 2, 2018 Eva Adolfsson: Ord&Bild och fadermordet. Ett jubileumskåseri
    • Jul 2, 2018 Redaktörer för Ord&Bild
  • June 2018
    • Jun 28, 2018 Ett polariserat samhälle i nyliberalismens tjänst
    • Jun 1, 2018 Science fiction som skärper läsarens blick mot en igenkännbar omvärld – Kristofer Folkhammar om Balsam Karams Händelsehorisonten
  • May 2018
    • May 23, 2018 Kritik: Ett praktverk med en lucka – Mia Gerdin om Henrik Berggrens 68
    • May 9, 2018 Protestens historiska geografi – ett samtal om politisk kamp i USA 1968–2018
    • May 8, 2018 Ord&Bild nr 2–3 2018: Protest!
  • April 2018
    • Apr 8, 2018 Om samexistens och dess alternativ – historien om de sefardiska judarna
    • Apr 8, 2018 När fascisterna kapar yttrandefriheten
  • March 2018
    • Mar 28, 2018 ”Stoppa matchen!” – Sveriges viktigaste 68-händelse
    • Mar 21, 2018 Konst i den totala byråkratiseringens tidsålder
    • Mar 17, 2018 Vinnaren av Författartåget 2018: Emla
    • Mar 7, 2018 Feminism, materialitet och kroppens politik
    • Mar 7, 2018 Ur arkivet: Den svenska kvinnorörelsen
    • Mar 2, 2018 Ord&Bild nr 1 2018: Samtidens politiska former
  • February 2018
    • Feb 21, 2018 Ord&Bild arrangerar skrivartävlingen Författartåget
    • Feb 13, 2018 Kritik: Nyateismen har inte gjort upp med bundenheten till det kristna arvet.
  • January 2018
    • Jan 24, 2018 Ur arkivet: Åsa Arping om Ursula K Le Guins Mörkrets vänstra hand
    • Jan 18, 2018 Kritik: ”Postmodern kaosroman” – Josefin Holmström benar ut Philip K Dicks VALIS
    • Jan 15, 2018 "Bara kärleken kan rädda människor som är smittade av vrede" – intervju med Svetlana Aleksijevitj
    • Jan 11, 2018 Kerstin Alnebratt & Malin Rönnblom: Till försvar för förvaltningspolitiken
  • December 2017
    • Dec 1, 2017 Ge bort Ord&Bild i julklapp och få fina premier på köpet!
  • November 2017
    • Nov 24, 2017 Ord&Bild nr 5 2017: LYUBOV – kärlek på ryska
    • Nov 24, 2017 En jubileumsdag är också en födelsedag
    • Nov 9, 2017 Kritik: Fantastiskt och fullständigt fantasilöst – Helena Fagertun om Anne Carsons Kort sagt
  • October 2017
    • Oct 26, 2017 Kritik: Identitetstänkandet har dödat ensamheten. Håkan Lindgren om Emmanuel Boves Bécon-les-Bruyères och andra texter
    • Oct 26, 2017 Jubileumsprogram på Göteborgs Litteraturhus 4 november!
    • Oct 13, 2017 Kritik: Predikande underton i GIBCAs sekularitetstema
    • Oct 12, 2017 Ordet: Det sekulära
    • Oct 9, 2017 Kritik: Vart tog klassperspektivet vägen? Magnus Nilsson om mottagandet av Elise Karlssons Klass
    • Oct 5, 2017 Kritik: Pappersarbete – om A-formatet och drömmen om den perfekta informationshanteringen
  • September 2017
    • Sep 28, 2017 Ord&Bild nr 4 2017: 125 år
    • Sep 24, 2017 Fel fokus att göra olika antirasistiska strategier till ett problem
    • Sep 14, 2017 Kritik: Våldets historia, och dess fortsättning
  • August 2017
    • Aug 31, 2017 Muslimskt kulturarv i Sverige och Europa?
    • Aug 9, 2017 Stadens många namn
  • June 2017
    • Jun 7, 2017 Digitalt jubileumsbibliotek nr 1
    • Jun 7, 2017 Hjalmar Falk: Den nya fascismen och den gamla
    • Jun 7, 2017 Ord&Bild nr 6 1993: Domen från Nürnberg gäller inte längre. Rasism, antirasism och moraliskt framåtskridande
    • Jun 7, 2017 Ord&Bild nr 6 1993: Antisemitism och fascistisk propaganda
    • Jun 7, 2017 Ord&Bild nr 2-3 1980: Flykten från friheten. Nazismens mansfantasier och kvinnoskräck
    • Jun 7, 2017 Ord&Bild nr 2-3 1981: Den nya högern – eller bara den nya gamla högern? En intervju med Arne Ruth
    • Jun 7, 2017 Ord&Bild nr 5 1994: Metarasism och krig i Ex-Jugoslavien. Psykoanalysen, solidariteten och demokratin
  • May 2017
    • May 29, 2017 Ord&Bild 2-3 2017: På plats
    • May 22, 2017 Releasefest för På plats-numret!
    • May 12, 2017 Ordet: Byråkrati
  • April 2017
    • Apr 20, 2017 Krönika: Kan Documenta lära av Aten?
    • Apr 6, 2017 Samira Motazedi: Möte med Reglernas utopi
  • March 2017
    • Mar 24, 2017 Krönika: Att minnas framtiden
    • Mar 18, 2017 Vinnaren av Författartåget: Vi kallas natten
    • Mar 15, 2017 Releasefest med filmvisning!
    • Mar 15, 2017 Ord&Bild 1 2017: Byråkrati
    • Mar 10, 2017 E-postkrönika om Abramovics The Cleaner
    • Mar 1, 2017 Författartåget – ny skrivartävling
  • February 2017
    • Feb 26, 2017 Kritik: Drömmen om det röda
    • Feb 23, 2017 Krönika: Vem bär krigets ansikte?
    • Feb 10, 2017 Krönika: Den samiska utmaningen
    • Feb 2, 2017 Ord&Bild nr 4-5 1995: Belgisk film. Samtal med Jean-Pierre och Luc Dardenne
  • January 2017
    • Jan 18, 2017 Grattis till Sara Hallström - utsedd till årets författare av Författarcentrum Väst
    • Jan 11, 2017 Ord&Bild nr 6 1994: Politik, identitet och valfrihet – ett samtal med Zygmunt Bauman och Joachim Israel
    • Jan 4, 2017 Ord&Bild nr 4 1968: Bilden av Che
  • December 2016
    • Dec 29, 2016 Vem älskar 2016?
    • Dec 29, 2016 Arvet efter 2015
    • Dec 28, 2016 Ordet: Kulturarv
    • Dec 28, 2016 Antibiotikaresistens och etik
    • Dec 18, 2016 Humanism till havs. Om att rädda flyktingar och oss själva
    • Dec 18, 2016 Om Paul Gilroy och förhoppningen om en ny humanism
  • November 2016
    • Nov 30, 2016 Ord&Bild 5 2016: Antibiotikaresistens
    • Nov 23, 2016 Teaterkritik: Svenska hijabis - en dold orättvisa på nära håll
    • Nov 15, 2016 Elena Ferrantes återhållna vrede - Shabane Barot om Neapelkvartetten
  • October 2016
    • Oct 25, 2016 Bokmässan 2017 – bojkott eller inte?
    • Oct 19, 2016 Muslimskt kulturarv i Sverige och Europa
    • Oct 5, 2016 Den lokala filmhistorien: Staden, minnet och filmarkivet
  • September 2016
    • Sep 20, 2016 Ord&Bild 3-4 2016: Kulturarv
    • Sep 20, 2016 Öppet brev till Bokmässan
  • August 2016
    • Aug 18, 2016 Novell av fängslade turkiska författaren Aslı Erdoğan
  • June 2016
    • Jun 8, 2016 Specialpris på Ord&Bild i sommar!
    • Jun 4, 2016 Ord&Bild 2 2016: Kreditupplysningstid – vardagslivets finansialisering
  • May 2016
    • May 25, 2016 Release för Ord&Bild nr 2 2016. Tema Kreditupplysningstid – vardagslivets finansialisering
  • April 2016
    • Apr 22, 2016 Prince for President!
    • Apr 14, 2016 Marit Kapla ny redaktör
    • Apr 1, 2016 Till häst genom hyresregleringen
  • March 2016
    • Mar 18, 2016 … men hemma bäst: En kortfattad redogörelse för statslöshetens historia
    • Mar 18, 2016 Ord&Bild 5 2015/1 2016: Guld
  • January 2016
    • Jan 22, 2016 Det knakar i Stockholms garderober. Om 80-talets DJ-kultur
    • Jan 13, 2016 Decenniernas siffermagi: 1980-talet som tid, plats och rum
    • Jan 1, 2016 Ord&Bild 4 2015: 1980-talet
  • September 2015
    • Sep 30, 2015 Ord&Bild 3 2015
  • May 2015
    • May 1, 2015 Ord&Bild 1-2 2015: Svensk rapsodi i svart
Nyhetsbrev-popup

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste artiklarna och uppdateringarna direkt i din inkorg.

Gå till formuläret