PRISMA PALESTINA: Heba Alagha

Heba Alagha är författare och berättare. Hon har bland annat varit handledare och koordinator för Creative Writing Club i över 13 år vid Abdul Mohsin Qattan Foundation i Gaza och i litteratur vid Al-Quds Open University. Hon har examen från University of Sharjah.

Heba Alagha

Id-kort åt anonyma lik

Heba Alagha

Översättning: Jasim Mohamed

1

Min far försvann från huset för två veckor sedan

Vi letade förgäves efter honom

Två av mina bröder gick ut för att söka efter honom

Min morbror och hans fyra söner följde efter dem

Min morbrors fru väntade länge på dem

Tillsammans med sin son Mahmoud gick hon ut för att söka efter

min morbror, hans söner, mina bröder och min far

Ingen av dem kom tillbaka

 

2

Fastern Widad var inte ensam hemma

hennes två systrar Sumaieh och Safieh

har evakuerat hos henne

alla tre systrars kött och blod flöt in i varandra

och försvann från huset

 

3

Åsnekärrans modiga kusk Hasan

fraktade martyrernas kroppar till sjukhus

Hasan försvann, Åsnan blev ensam kvar

 

4

Det allra sista som hördes från Siraj var

det han sa till sin mor i telefonen:

Mamma, förlåt mig. Jag är inne hos israelerna

 

5

På den stora blåa skolgården

finns gigantiska skyltar där det står UNRWA

Femtio män togs därifrån med bara underkläder på

och ögonbindel

Endast tio av dem kom tillbaka

 

6

De fördrivnas väg söderut är lång

Yasser föll medvetslös

Han har diabetes

Soldaten ropade i en högtalare:

Lämna honom och stick

jag gick och återvände aldrig för att rädda Yasser

 

7

Min farbror Saber var dement

En gång gick han ut från evakueringscentret i söder

och kom aldrig tillbaka

Vi vet inget om honom

men det sägs att han fick tillbaka minnet

när en krypskytt sköt honom i pannan

 

8

Han har på sig en grå träningsoverall med orangea ränder

den autistiske går förbi oss österut utan att tala med oss

Där träden blommar, ur hans hjärta växer ett rött äpple ut

som jorden äter upp igen

 

9

Ihab bar sin laptopväska på ryggen

och höll vår minsta i handen

Vi gick länge. De talade till oss via högtalare

och uppmanade oss att fortsätta

Det var den sista gången vi såg Ihab

Vi gick sedan ensamma på den oändliga

evakueringsvägen

 

10

De arresterade Fatima klockan fem på morgonen

Fatima hade blont hår

och ljusbruna ögon 

kvinnorna kom tillbaka på morgonen

dagen därpå

men inte Fatima

 

*

Landet som översvämmades i morse

är nu ett genomvått minne

vattendränkt matta

blött täcke

blöt jutesäck

blöt mjölsäck

Landet som har översvämmats denna morgon

liknar inte oss

Vi känner inte igen det

Länder brukar inte skada någon

Detta land skadar oss

Det var inte ett angenämt regn som i en avlägsen höst

Det var vanmakt

Det var en längtan oförmögen att ta form

Vet alla dessa som applåderar kriget

att våra vinterkläder

har brunnit med vårt hus

att vårt enda täcke

blev dränkt i vatten

Har de sett hur min mors hand

när hon försökte skydda tältet från regnet

Har de sett henne när hon bad

så att regnet skulle upphöra

Det här landet behöver en smäll / en deal

det spelar ingen roll

Det viktigaste är att du vet

medan du njuter av din favoritmunk

under ditt stora tak

att min familj drunknar samtidigt

både i hav och regn

  

*

 

När kriget tar slut

kommer jag inte att vara den jag är

kanske förvandlad till ett skåp eller en säng

en matta, en gastub, en bokhylla

Jag blir kanske en stor famn

 

När kriget tar slut

kommer det inte att finnas någon gravplats att besöka

Den kommer att vara överallt

Det kommer inte att finnas blommor

att lägga på gravarna heller

Blommorna har dött också

Inga palmer vid gravarna, inga gravar heller

 

Jag kommer att snubbla på ett huvud där borta

och här på en fot eller på min väns ansikte

Jag kommer att hitta en väska med brödsmulor till någons småttingar

se ögon här och var

ett utmattat hjärta, jag lägger det på min axel

och gå med det på ruiner

på väggar under vilka vi dog

 

*

Ingen historieundervisning har berättat

hur vi skulle förbereda oss för ett långt krig

ingen lärare lärde oss hur man reser ett tält

Matteläraren berättade inget

om att hörnet kan rymma nio personer

och religionsläraren berättade inte heller om att barn kan dö

 

*

Jag avskydde kritor

och morgonuppställning

men jag tyckte om att stå i första raden

och marschera i den östra flanken

Tankarna skenade iväg

och jag såg en stad som bars upp av två stora träd

nu befinner jag mig utanför alla städer jag känner

jagad till Gazas atmosfär bortom tid och rum

Jag frågar om vad som hänt och vad som händer

 

Vad heter vår gata

Har någon sett vårt hem, vårt kvarter

Känner staden igen oss

Känner vår mor igen oss

Räknar havet offren

Går solen upp för att skydda liken på gatan

Kan de rika köpa paradiset

Kommer det att växa höga hus där liken ligger

Kommer vi någonsin att veta namn på lik som saknar identitet

Kommer mina fastrar att förstå vidden av katastrofen

Var vårt hus verkligen vårt

Sover soldaten om nätterna

 

*

I min strupe stockar allt jag vill säga

Men min strupe är inflammerad

Inget annat kan bota den än vårt hus

 

*

Skräcken rinner ut ur mina ådror

ur min mun

och erbjuder mig till en ny evakuering

 

*

Min far säger: Ta med bara sommarkläder

Min mor säger: Ta med vinterkläder. Det blir kanske långvarigt 

Min lilla syster packar frozen-tröjan, tajtbyxorna som har lagats om och om igen

Min bror packar konserver och ved

 

*

I det här flyktinglägret har tragedin arabiska namn:

Qatariskt tält

Emiratiskt tält

Kuwaitiskt tält

Men ingen av dem är här

varje gång befinner vi oss ensamma

ensamma

 

för alltid