Innehållsförteckning:
REDAKTIONELL INLEDNING Ann Ighe & Joel Kellgren
TEMA: PLATSRAPPORTER
KONSTEN ATT GÅ VILSE – ERIK ANDERSSON INTERVJUAD AV MARIT KAPLA av Marit Kapla
SOM HIMLEN ALLTID SER UT FRÅN EN PARKERINGSPLATS av Anna Hörnell
GÖTEBORG av Eileen Myles
TEMA: ARBETE
FOODORAS ASK av Anders Teglund
ERKÄNNANDE I SJUKA TIDER av Karl Gauffin
KAN ARBETE VARA FRIGÖRANDE? av Karolina Enquist Källgren
KRITIK
FRYKT OG AVSKY I DEMOKRATIET – Hjalmar Falk
BORGES 3 (1971–1986) – Joel Kellgren
DET SENA VERKET – Filip Lindberg
ARBETARLITTERATURENS ÅTERKOMST – Maria Ramnehill
MADONNAN VID NILEN – Anna Remmets
Redaktionell inledning Ord&Bild nr 5 2020 Ann Ighe & Joel Kellgren
Årets sista nummer blev försenat, av samma skäl som så mycket annat har skjutits upp, fram och ställts in under 2020. Men här är det nu, och eftersom en tidskrift inte är en nyhetsflash så är alla texterna lika angelägna som säg för fyra veckor sedan.
Vi inleder numret med tre litterära platsrapporter: Marit Kapla har intervjuat Erik Andersson, i det västgötska landskap från vilket Andersson själv har skrivit ett slags reseberättelser, i nyutkomna boken Hem. Resor i Västergötland, där han rapporterar om och från femtio socknar. Boken handlar om hem och allt möjligt. Intervjun handlar om Erik, men också om skrivande, ord, namn och historia och kanske lite om Marit Kapla. Anna Hörnell har i flera år läst och läst om och översatt norska Amalie Kasin Lerstangs diktsamling Vårs. I en egensinnig översättningsessä försöker Hörnell ta till sig norskan, men råkar liksom översätta inte bara norska ord till svenska utan också en liten norsk ort till norrbottniska Luleå. Poeten och författaren Eileen Myles besökte Göteborg och Textival 2019. Kanske är det därför den senare skrev en dikt med namnet “Göteborg”. Vi kan nu publicera Myles dikt, i översättning av Joel Duncan och Julia Granberg.
Vi har vidare sammanfört tre texter som alla kan sägas handla om arbete, och arbetets mening idag. Anders Teglund – förläggare, musiker, kulturarbetare – såg i våras uppdragen och försörjningsmöjligheterna krympa drastiskt. Han bestämde sig då för att dra på sig den knallrosa arbetsdräkt med tillhörande ryggsäck som många invånare i större städer genast känner igen: han började cykla för Foodora. Det ska sägas med en gång att det inte var ett Wallraff/Ester Blenda Nordströmprojekt. Anders behövde pengarna, och cyklar fortfarande runt i Göteborg i väntan på att kulturlivet ska återöppnas. Men han är också en skrivande människa, och började därför genast göra en slags dagboksanteckningar. Vi publicerar här en längre essä som bygger på dessa, och som på ett väldigt konkret sätt beskriver vardagen för en arbetare i gig-ekonomin, eller plattforms-kapitalismen om man så vill. Många frågor som kan ställas utifrån Anders Teglunds text: Vad gör den här modellen med arbetarna som står i klungor och väntar utanför restaurangerna? Med konsumenterna som kan betala hundra spänn för att få juice för en tia levererad ett par hundra meter, och där budbäraren kan vara säker på att få en väldigt liten andel av det som går runt i karusellen? Vi kan alla ge oss i kast med de frågorna, men Anders Teglund kan också ge en del svar på hur det känns att tillhöra den svärm av bud som med hans egna ord rör sig i staden som bin över ett fält. Foodora-arbetare slåss på flera ställen i världen för att få bli lönearbetare, för att deras arbete ska bli en vara som säljs med hänsyn tagen till att de är människor med trygghetsbehov. Men är det verkligen eftersträvansvärt att inkorporeras i den ordnade lönearbetsmarknaden? Ja är på sitt sätt ett självklart svar på frågan. Men, den större frågan om vad lönearbete i kapitalismen innebär för de arbetande har fått många svar genom historien, och inte minst inom socialismens idéhistoria. Med utgångspunkt i den spansk/mexikanske filosofen Adolfo Sánchez Vázquez tänkande, återvänder Karolina Enquist Källgren till frågorna om och i så fall hur arbete kan vara meningsfullt i dagens samhälle. Hon kommer också med ett svar.
Karl Gauffins text rör sig också runt frågor om arbete, men han har gett sig i kast med de yrkesgrupper som har stått i centrum för mångas uppmärksamhet under den innevarande coronapandemin: vårdpersonalen, i en jämförelse mellan erkännandepolitik under de första faserna av aidskrisen på 1980-talet och dagens pandemi. Då var det ett bristande erkännande av hiv-virusets riskgrupper, som homosexuella män och sprutnarkomaner som var problematiskt, medan vi i dagens läge, menar Gauffin, måste hantera såväl ett tomt som ett missledande erkännande av vårdpersonalen.
Kritikdelen bjuder på texter om såväl skön- som facklitteratur och lyrik. Idéhistorikern Hjalmar Falk, som förekommer frekvent i Ord&Bilds kritikdel, har läst Eirik Høyer Leivestads Frykt og avsky i demokratiet, den första titeln att utkomma på den norska tidskriften Vagants förlag. Boken tar sig an demokratins belägenhet och den högerpopulistiska våg vi befinner oss, igenom en massornas idéhistoria. Anna Remmets har läst romanen Madonnan vid Nilen, av den rwandiska men i Frankrike bosatta författaren Scholastique Mukasonga, som skildrar sociala spänningar på en katolsk internatskola för flickor. Arbete utgör ett tema i detta nummer, så även i kritikdelen. Maria Ramnehill har läst Rasmus Landströms Arbetarlitteraturens återkomst som skildrar arbetarlitteraturens uppkomst, guldålder och status idag. Slutligen har vi två texter om samlingsvolymer, nämligen Filip Lindbergs text om Paul Celans Det sena verket – Från Andningsvändning till Tidsgård som består av Celans fem sista diktsamlingar, samt Joel Kellgrens text om den tredje och sista delen i Bokförlaget Tranans utgivning av Jorge Luis Borges samlade verk, Borges 3 (1971–1986).
Avslutningsvis en uppdatering från redaktionen. Redaktionssekreterare Joel Kellgren som har jobbat under 2020, inte minst med det här numret, finns kvar i vår redaktionskommitté, med ett särskilt ansvar för Ord&Bilds kritikdel. Men i den dagligen deltidsarbetande redaktionen kommer nu istället vår nye redaktör Jonatan Habib Engqvist att kliva in, och arbeta tillsammans med Ann Ighe. Det finns en massa dåliga liknelser att dra till med: vaktombyte, skiftbyte, vad ska man välja? Lite förändring blir det i alla fall. Ett stort tack till Joel Kellgren, och ett välkommen till Jonatan Habib Engqvist (ni kan läsa lite mer om honom på annan plats på hemsidan). Nästa nummer gör vi tillsammans med skrivarskolan Qalam och dess lärare Johannes Anyuru.