Innehållsförteckning:
Redaktionellt Ann Ighe & Marit Kapla
Spårändringar. En resa till Yttre Hebriderna Erik Andersson
Stålverk 80. Att leva i resultatet av det som aldrig blev av Evelina Johansson Wilén
Myten och varuformen i Salvinis Italien Karolina Enquist Källgren
Ultra Night Amanda Bravo
TEMA KULTURPOLITIK
Tema: Kulturpolitik, eller – vad vill Kulturarbetare mot fascism?
Kulturpolitisk drapa, eller – försvararnas händer är bakbundna John Swedenmark
Vad har hänt med principen om armlängds avstånd? Intervju med David Karlsson av Maria Zennström
Samtalskonst som motstånd Clara Diesen
Kulturpolitiska tankespån John Swedenmark
Kulturpolitiska drömmar Lars Hermansson
KRITIK
Ideala begivenheter - Filip Lindberg
Den okända dimensionen - Joel Kellgren
Wayward Lives, Beautiful Experiments: Intimate Histories of Social Upheaval - Fanny Wendt Höjer
Redaktionellt: Ann Ighe och Marit Kapla
Det ekar i den kulturpolitiska samtiden. Tomt är ekot ibland, när planer, målsättningar och visioner är fulla av ambitioner men budgetarna inte ger särskilt mycket stadga åt samma visioner. Förhoppningar om förnyelse och utveckling knyts till organisationer, institutioner och bidragsgivare som hanterar stagnerande eller krympande ekonomiskt utrymme. Det finns också ett slags historiskt eko som skrämmer många av oss, ett eko som signalerar en motreaktion, en vilja till att disciplinera konsten och framförallt tukta dess trots allt ibland uppblossande frihet och sant utmanande roll. Sara Meidell skrev i Västerbottens-Kuriren (12 november 2019) om Sverigedemokraternas nya kulturplan för region Västerbotten, att det är “en skrivelse som är nog så grundlig, men samtidigt bara kan beskrivas som ett försåtsminerat fuskbygge: faktiskt det mest beklämmande och oroande politiska dokument jag tagit del av i den lokala och regionala kulturpolitiken.”
Mycket av den högst praktiska kulturpolitiken sker idag i just kommuner och regioner. I detta nummer av Ord&Bild intervjuar Maria Zennström David Karlsson om kulturpolitiken och de senaste årens förändringar. Hon gör det utifrån ett samtal om kultur, politik och motstånd som hon har fört tillsammans med en grupp kulturarbetare. I det här numret presenterar de en del av sitt arbete och sina tankar i ett särskilt block. Ni möter där också texter av Clara Diesen (håll särskilt koll på hennes tecknade stolar!) Lars Hermansson och John Swedenmark.
Erik Andersson ger oss en hybridessä om Yttre Hebriderna: en essä, som också är en ljudlös podd, kan man kanske säga. Den rör sig kring exempelvis kråkfåglar, torv och kostråd. Vi får avlyssna ett samtal – eller är det kanske en monolog? – om samhällsliv och djurliv på en samling öar väster om Skottland. Vare sig du planerar en egen resa till denna plats eller inte, är texten en påminnelse om varför vi så gärna läser reseskildringar.
Med sin text “Myten och varuformen i Salvinis Italien” avslutar idéhistorikern Karolina Enquist Källgren vad som har kommit att bli en slags triptyk över politikens framträdelseformer och historiska arv i dagens Sydeuropa. I den första essän, “Samtidens politiska former” i nr 1 2018, undersökte Enquist Källgren hur kraven på katalansk självständighet pressade ramarna för hur politik görs, och hur det, som hon menade, har blivit svårare att försvara demokratin med dess egna principer och verktyg. I nr 2 2019 vände hon sökljuset mot hur ultranationalismen har levt kvar inom den spanska byråkratin, och mot vad som snart därefter faktiskt kom att ske: utgrävningen av diktatorn Francos kvarlevor ur det monument där de hittills har förvarats. I detta nummers text visar Enquist Källgren hur central myten och de historiska argumenten är i den politiska diskurs där italienska Lega Nord transformerade sig till Lega, och nu positionerar Italien i Europa – och mot migranter. Ett viktigt argument är dock, att det inte är en återupprepning från fascisttiden vi ser, utan något kvalitativt nytt: mytens användning under en tid när varuformen dominerar samhällslivet.
Evelina Johansson Wilén har också närmat sig en slags kvarlevor, nämligen de efter ett storstilat investeringsprojekt i tung industri som kom av sig: Stålverk 80 i Luleå. Sjuttiotalets kriser satte effektivt stopp för en planerad tillväxt. Kanske blev en hel del av Luleborna själva inte särskilt förvånade över att det inte blev något stålverk, men samtidigt blev utvecklingen inte en deindustrialisering, men väl en avbruten utveckling, en förhoppning som kom på skam. Ett faktiskt och konkret spår finner Johansson Wilén i bostadsområdet Hertsön, där hon själv växte upp, och i den stigmatisering som vidhäftat området och dess invånare genom åren.
Vi är väldigt glada över att vi också kan ge er en novell av Amanda Bravo. Hennes berättelse om en abort är rak och förmedlar en känsla av stumhet inför ett beslut och dess konsekvenser. Men Bravos text är allt annat än stum.
I vår kritikdel möter ni läsningar av både poesi och prosa. Filip Lindberg har läst Signe Gjessings diktbok Ideala begivenheter, i översättning från danskan av Helena Boberg. Lindberg läser inte minst just översättningen mycket omsorgsfullt, och säger om Gjessings poesi att den “plockar isär och sätter samman tider och rum efter sin egen logik. Upptagen med att formulera nya världar.” Intressant nog spårar Fanny Wendt Höjer en liknande, men möjligen inte lika frikopplad praktik i sin läsning av Saidiya Hartmans Wayward Lives, Beautiful Experiments: Intimate Histories of Social Upheaval. Hartman har länge arbetat med vad hon kallar ett “kritiskt fabulerande”, i sitt arbete med att undersöka framförallt afrikansk-amerikansk historia och erfarenhet. “Resultatet är en banbrytande bok som fullständigt skriver om inte bara livsöden, utan erbjuder enastående, radikala metoder för att göra historia, att tänka politik och att skriva både teori och fiktion” skriver Wendt Höjer. Slutligen har Joel Kellgren läst en roman, Den okända dimensionen av Nona Fernández, som även den behandlar minnen, berättelser och villkoren för fiktion och sanning. Att den utspelar sig i Chile och behandlar kampen om ett sårigt förflutet tar oss också till landets politiskt konfliktfyllda nutid. Fernández skriver, menar Kellgren “en slags post-vittneslitteratur. i Latinamerika används termen Literatura de los hijos – Barnens litteratur, om den generation författare som växte upp under det sena 1900-talets militärdiktaturer och idag skriver en (auto)fiktion mellan det personliga och det politiska.”
Under hösten 2019 har Ord&Bild arbetat intensivt med ett projekt som ni kommer att få se resultatet av i vår: ett temanummer om Indien och Europa. Med hjälp av ett antal skribenter och konstnärer, och en gästredaktör, Anjum Hasan, utforskar vi hur dessa båda utskott på den eurasiska kontinenten varseblir varandra som politiska och kulturella rum och aktörer. Under hösten har vi bjudit in flera av dessa skribenter till Sverige, till residenset Air Litteratur i Västra Götaland. Därmed kunde flera av skribenterna och redaktionen mötas i själva processen när texterna skrevs eller idéerna formades. Samtalen har varit många, och en hel del av de kulturpolitiska frågor som vi undersöker i det här numret återfinns i diskussioner som rör sig långt utanför Sveriges gränser. Anjum Hasan, Sajan Mani, Nik Ruth Persson, Girish Shahane, Jai Arjun Singh och Julia Wiræus har alla varit i svenska Strömstad i höst. Fler skribenter deltar i själva numret. I vår kommer det ut!