Haidar al-Ghazali, 19 år, är en palestinsk poet från Gaza. Hans dikter, som speglar det palestinska folkets lidande, har översatts till engelska, franska, turkiska, bulgariska, portugisiska och nu här till svenska. Han började publicera sig i tidskrifter redan vid tolv års ålder. Han har hunnit läsa ett år engelsk litteratur och översättning vid Islamic University of Gaza. Han är kulturredaktör på tidningen al Yamamah. ”Jag drömmer om att få avsluta min universitetsutbildning utomlands, och om att förvandla mina livserfarenheter till böcker om kärleken och livet”, säger han.
Översättning och presentation: Jasim Mohamed
1
Jag vill tillbaka till min barndom
om så bara för ett ögonblick,
kunna gå på gatorna
med slutna ögon
utan att behöva
lägga på minnet
min väns leende
eller hans sätt att tala
av rädsla för att han dör
i nästa ögonblick
Jag vill tillbaka till min barndom
om så bara för ett ögonblick
kunna gå på gatorna
med slutna ögon
utan att behöva tänka
på att platsen där jag befinner mig
kommer att försvinna
och hemsöka mig
Nu finns det inte ens en mur
att luta mig mot
för att gråta
Jag vill tillbaka
till min barndom
om så bara för ett ögonblick
kunna gå med slutna ögon
istället för att sitta någonstans
som nu och begråta en hel stad
Jag har inget barnbarn
att berätta för: Det fanns här
Men jag är gammal och ensam
Jag dör i mina minnen
2
Jag höll på att stoppa en sked linser i min mun
när raketen föll mitt i kvarteret
och täppte till hålet från vilken solljuset kom in
med stoft
Eftersom jag är poet som ändå skulle dödas
omfamnade min far bara mina syskon i ett hörn
och täckte dem med sin kropp
Jag stod ensam under
plåttaket och betraktade scenen
för en framtida skildring
Som ett barn sprang jag ut
och såg en granne
lägga ett barns hand framför mig
på trottoaren
Jag tittade på den utan att väja med blicken
Då insåg jag
att jag inte längre var ett barn
Jag gick tillbaka
Allting låg under ett täcke av damm
På bordet, under det raserade taket,
låg fem tallrikar
och fyra skedar
Skeden som saknades var min
3
Vad jag skäms för att jag har en överkropp
med armar och huvud
vad jag skäms för att jag har två ben
som bär upp en hel kropp
Hur ynklig ser jag inte ut
inför en flicka
som letar efter sin fars huvud
för att ge honom en avskedspuss
vad jag skäms för min kropp
när den går oskadd
förbi en mor som just samlat ihop
sitt barns kroppsdelar.
4
Tillsammans såg vi
barn utan huvud
kvinnor utan kroppar
och män stoppade i resväskor
När du grät
betraktade jag mitt slut
Tillsammans såg vi
hur världen
glömde bort fyrtio tusen själar
Hur kan jag leva?
Hur kan jag dö?
Haidar al-Ghazali