Ord&Bild 1-2 2015: Svensk rapsodi i svart

"En antologi som är befriande i sitt spretiga tilltal" tycker kulturnytts Simon Sarnecki. Lyssna på recensionen här.

Innehåll

Ylva Habel: »Svensk rapsodi i svart»
Johannes Anyuru: Här
Andrea Davis Kronlund: Hairpiece
Ismaila Fatty: Mother / Les indispensables
Harvey Tristan Cropper: Tre målningar
Nathan Hamelberg:  När jag tänker på Harvey
Allen Polite: Två dikter
Maimuna Abdullahi: I sysselsättningspolitikens namn
Elisabete Cátioa Suzana: Diagnos: Intersektionell nedtryckthet

Ur arkivet

Huey Newton: Vi visar vägen genom handling
Program för Black Panther Party

Loulou Cherinet: White man series
Present_tense scholar s network: Grupputtalande om Black Studies vid Bremens universitet
Valerie Kyeyune Backström och Lena Sawyer: Vita skratt
Kitimbwa Sabuni: Vit mission
Mekonnen Tesfahuney: Quo vadis, Europa?

Kritik

Elva sorters ensamhet: Pål Börjesson om Richard Yates
Ute av skog: Helena Fagertun om Rebecka Kjelland
Null: Per Engström om Roberth Ericsson
Någon syr, är det du? Daniel Möller om Helena Eriksson
Brusten regnbåge: Katarina Hedrén om Disa Håstad
Tractatus logico-philosophicus: Maxim Grigoriev om Ludwig Wittgenstein

 

Gästredaktör Ylva Habel

År 1969 gjorde Ord&Bild ett temanummer om black power, med bland annat en fängelseintervju med Black Panther Partys grundare Huey Newton, svarta pantrarnas partiprogram och ett antal fotografier av den just då i Sverige verksamme fotografen Darryl Cowherd. Numret är del av den allt tydligare orientering mot internationella och politiska perspektiv Ord&Bild gjorde på 1960-talet, utan att därför förlora kontakten med det som alltid varit tidskriftens signum – litteraturen och estetiken.

Men black power-numret är också uttryck för att svarta erfarenheter, svart kultur och svart motstånd på 1960-talet i Sverige diskuterades som någonting geografiskt – om än inte intellektuellt – avlägset. Ord&Bild vände sig den gången till USA. I efterdyningarna av mediala diskussioner om representation av svarthet i barn- och populärkulturen såväl som att afrosvenskars utsatthet för rasism uppmärksammats genom bland annat afrofobirapporten, frågade vi oss hur ett motsvarande tema om svarta erfarenheter, kultur och motstånd här i Sverige skulle kunna se ut idag.

Det viktigaste, och någonting som kommer till uttryck i flera av bidragen i det nummer du håller i handen: detta var inte vårt nummer att göra. För numrets temadel, "Svensk symfoni i svart", har Ylva Habel gjort ett fantastiskt arbete som gästredaktör. Vid sidan av temat rymmer detta dubbelnummer också en fullmatad kritikdel. God sommarläsning!

/Ann Ighe och Patricia Lorenzoni