Ghayath Almadhoun är en palestinsk poet som föddes i Damaskus 1979 och flyttade till Sverige 2008. Hans dikter har översatts till nästan 30 språk och utgiven i länder som USA, Tyskland, Holland, Italien, Indien etc. För närvarande bor han i Berlin, dit han flyttade efter att ha varit Daad-Artist-In-Residence 2019-2020. Almadhoun har gett ut fem diktsamlingar på arabiska, där de senaste är Adrenaline (2017) och Jag gav dig en avhuggen hand (2024), båda utgivna av Almutawassit i Milano. Han har blivit översatt till svenska och gett ut två diktsamlingar: Asylansökan (Ersatz, 2010), som belönades med Klas de Vylders stipendiefond för invandrarförfattare, samt Till Damaskus (Albert Bonniers Förlag, 2014), som han skrev tillsammans med den svenska poeten Marie Silkeberg. Till Damaskus blev uppmärksammad på Dagens Nyheters lista över årets bästa böcker och omarbetades till ett radiodrama för Sveriges Radio.I Tyskland var han redaktör för den tyskspråkiga antologin med 31 arabiska poeter boende i Europa: Kontinentaldrift – Das Arabische Europa, 2023

Översättning av Anna Jansson & Marie Silkeberg

Dödsåtervinning

Den enda anledningen till att jag inte hatar mitt hemland är att jag inte har något hemland.

En soldat som återvänt från fronten med amputerat minne säger: Gå din väg, du är ju inget trafikljus som måste stå kvar i en korsning – jag stirrar på ett svart hål i hans skjorta och minns den begagnade glädjen jag ärvde efter min mor och vännerna som överdoserade på hopp och dog.

En ung man som levde under hot och dog under tortyr säger: När din ålder överstiger din skostorlek spelar det inte längre någon roll på vilken mark du dör, utan på vilken mark du lever – jag stirrar på hans avhuggna fingrar och minns döden vi återvinner i familjens kollektiva minne och liken som förvandlade mina böcker till gravar.

Min far säger: Jag är äldre än Israel, medan Palestina gick förlorat i översättningen – jag stirrar på Syrien där han bor och Palestina som bor i honom och försöker se glaset som halvfullt, med blod. Den enda anledningen till att Palestina ligger kvar i Mellanöstern är att det inte går att släpa iväg landet till Europas museer.

Abu Tammam säger: ”Lämna ditt land och du blir en annan” – jag stirrar på de tolv århundradena mellan oss och minns evigheten. Poeter reser genom rum, poesi genom tid.

Ali ibn Abi Talib säger: ”Folket sover, och när de dör vaknar de” – jag stirrar på tiden och minns evigheten och hur vi tillbringar våra dagar i rädsla att dagarna ska gå.

Gud säger: ”Var ej Guds jord vid nog, så att ni kunde flytta ut på den” – jag stirrar på taggtråden som sticker ut ur mina dikter och minns mitt land som jag gömde i resväskan. När jag fick svenskt medborgarskap blev jag palestinier och kunde till slut resa till Palestina.

Poeten jag var i Damaskus säger: Blir du sorgsen av förstörelsen eller förstörd av sorgen? – jag stirrar på min stad som vargen slukat och minns den omvända relationen: ju värre massaker, desto färre vittnen.