Ord&Bild 4 2022

Redaktionell inledning
Har du känt smaken av arkivet?

JONATAN HABIB ENGQVIST & ANN IGHE

Doften, ljuden. Tystnaden. Platsen. ”Prasslet av pappret är ständigt oföränderligt, och klockan över dörren visar inte längre tiden”, som Arlette Farge beskriver forskarsalen i sin essä Smaken av arkivet. Vi har varit där, fast oftast inte i Paris, utan på Landsarkivet i Göteborg eller på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Om vi nu har känt smaken och doften av arkivet, så har vi också darrat lite inför det, somliga dagar rent av känt arkivpaniken. Var ska man börja? Varför har någon annan börjat någon annanstans? Vad betyder allt det nedskrivna? Vad betyder mellanrummen? Man darrar. Blir obekväm och nervös. Det finns så många sätt att göra fel. Det är som att försöka beställa mat på en restaurang med en meny skriven på ett språk man inte behärskar.

Man fyller i lappen galet. Personal som förklarar att arkivbildarens beteckning skulle ha förkortats HN, det stod ju tydligt angivet i arkivförteckningens vänstra hörn. Volymnummer ska anges här, inte där. Bara en volym per rad kan anges. Signum.

Där sitter man vid ett skrivbord med sliten grön yta och väntar förgäves på att få sina volymer. Det är som att bli förbisedd av serveringspersonal på en restaurang, när man sitter ensam vid ett bord och alltså inte kan gnälla över det tillsammans med sitt sällskap. Då är det bara pinsamt att pocka på uppmärksamhet: Hallå, ser ni mig inte, syns jag inte? Jaha, jag gjorde fel, förlåt. Jag missförstod formuläret.

Klockan över dörren i forskarsalen slutade att visa tiden för Farge. Men många av oss som försöker att vara tysta, försiktiga och följsamma inför arkivens egen ordning, hoppas att arkivet självt ska visa oss tiden. Något förflutet ska ha fångats i en kartong eller en kapsel. Spåren av det förgångna ska finnas kvar. Genom en vacker kursivering lyfter Arlette Farge ordet källa. ”Ett arkivfynd är sannerligen manna från himlen som varje gång gör skäl för sitt sanna namn: källa”. Handlingskraften och det särskilda framträder och talar om för oss att tidigare liv har levts, och tagit slut. Dokumenten i arkivet kan berätta om människors handlingar och uttryck för den egna viljan, men också om strukturer. Det ligger en mycket stark lockelse i att få fatt på den där handlingen som särskiljer en individ från strukturen, människan från lagen. Att fånga livet utanför ramarna och formulären. Ofta vill vi hitta en röst, låta den framträda ur historiens tystnad. Släppa ut anden ur flaskan.

Formulären är kanske lika viktiga som tecknen med vilka de fylls. Det finns mängder av samlingar i Sverige där mänskliga kvarlevor gömts undan i kulvertar och förråd. Björn Larsson fascineras i text och bild av hur dessa katalogiserades när regeringen 2005 begärde inventering för att få en överblick av förekomsten av ben och skallar i statliga föremålssamlingar. Hur arbetar men ens med denna katalogisering? Larsson begrundar även själva förteckningens estetik, med hjälp av samtidskonsten och litteraturen.

Nik Ruth Persson har gett sig in i arkiv i Berlin, som innehåller en homo- och transoffentlighet från Weimarrepublikens dagar. Via två tidskrifter, Die Freundin och Frauenliebe möter vi litteratur, rådgivning och debatt om bland annat kön, kläder och klubbar. ”Våra tidskrifter är minnesmärken över vår rörelse”, skrev Lina Es i Frauenliebe 1929.

*

Omslaget på detta nummer av Ord&Bild pryds av en museiänger, Anthrenus museorum. Den lever utomhus, ofta i fågel- och getingbon, men lägger gärna sina ägg inomhus. Larven gnager hål och angriper organiska material som päls, fjäder, ull, siden – samt naturaliesamlingar. Den anses vara ett skadedjur, eftersom den bland annat skadar historiska föremål, huden på uppstoppade djur eller förstör insekter på museer. Exemplaret på omslaget och de andra skadeinsekterna i numret ingår i en samling med insekter insamlade och kategoriserade på och av museet i Ryska Perm, på uppdrag av konstnären Axel Straschnoy.

Håkan Forsell tar oss med på en vindlande resa genom nederlagets landskap, från en panoramamålning i Bad Frankenhausen, beställd av regeringen i DDR, färdigställd precis innan landet upphörde att finnas, till historiska massakrer och slagordet: ”Ostdeutschland. Heimat kann man nicht kaufen!“ [Östtyskland. Hembygd kan man inte köpa]. Genom att bland annat närma sig Treuhand, det gigantiska bolag som hade i uppdrag att privatisera Östtysklands statliga verksamheter och arbetsplatser, visar Forsell på de arbetslösa och utförsåldas historier, och på arkiv från en tid i vår europeiska närhistoria som det behöver sägas mycket mer om.

Ann Ighe har intervjuat författaren Sasja Filipenko och hans översättare Mikael Nydahl, om hur han använder arkiven för att skriva romaner, och om den hårda kampen om och för det historiska minnet i Belarus och Ryssland. Kristina Hagström Ståhl diskuterar teckningen som arkiv hos den Sydafrikanske konstnären William Kentridge, vars bilder vi är glada att publicera. Hagström-Ståhl menar att Kentridges teknik ”bortom metaforen, faktiskt gestaltar den historiska processens verkningar”.

Om vi i förra numret diskuterade frågor om barnteve som kulturarv, om vad vi som vuxna bär med oss från vad vi sett som barn, frågar Julia Willén sig vilket kulturarv vi lämnar till våra barn. Vad händer när bibliotek brinner ner och vad ska vi med en fröbank till när det inte finns några pollinatörer? Vilken är arkivets plats i antropocen?

Slutligen berättar Osama Shaheen om hur han lärde sig att cykla för att ta sig till Norge, och om hur han bestämde sig för att starta upp ett arkiv som samlar berättelser från den del av den syriska befolkningen som migrerat väldigt långt norrut de senaste tio åren.

*

Kritiken i detta nummer går också i arkivets och samlandets spår. Ingrid Elam skriver om Maja Hagermans bok Minnesbrunnen – Om helgon, skallmätare och hotet mot demokratin, en essäsamling med texter som handlar om ”skiftet mellan vikingatid och medeltid i Sverige, om övergången till kristendom och om rasbiologen Herman Lundborg. Men den gemensamma nämnaren denna gång är minnet, hur det kan försvinna och återerövras, hur det förändras och hur det manipuleras.” Erik Bergqvist listar de mest frekventa färgorden, deras avledningar, och bestämningsord i Traktls poesi, och Jonatan Habib Engqvist har läst antologin Bad Reviews som samlar 150 konstnärers sågade utställningar eller konstverk mellan åren 1963–2018. Maria Johansen skriver om Henrik Gundenäs nyöversättning av Hanna Arendts märkliga och märkvärdiga bok Om Revolutionen och frågar sig vad för slags bok det egentligen är, handlar den om historia, politisk teori, filosofi – eller allt på en gång?

Hans Carlsson har besökt den enorma återkommande konstutställningen documenta i Kassel. Artikeln kommer även vara en utgångspunkt för ett samtal på Index Contemporary Art Foundation i Stockholm i oktober med Ulrika Stahre, Hans Carlsson och Jonatan Habib Engqvist.

*

Tidskriften Ord&Bild har inte ett utan flera arkiv. Ett finns på Carolina Rediviva i Uppsala. Ett annat finns på webben, där Projekt Runeberg har digitaliserat och lagt ut hela Ord&Bilds utgivning från 1892 till, i nuläget 1951. Om ni går in där, var noga med att ha en stund över. Minnesbrunnen är djup. Kanske är en aktiv redaktionslokal också ett slags arkiv, om än svårnavigerat. Här i nutiden kan också du som prenumererar ladda ner Ord&Bild som app och läsa de senaste årens utgivning.

När vi skriver den här inledningen sitter vi i trädgården till Svenska forskningsinstitutet i Istanbul, där bibliotekarier håller på att hitta nya system för sökbarhet bland böcker, brev och andra artefakter. Staden som omger institutet är kanske ett arkiv i sig själv, med lager på lager av levt liv, hus med oklara egendomsförhållanden, mängder av språk som ristats in i portar och byggstenar. Men, mer om detta senare.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ORD&BILD 4 2022

Redaktionell inledning: Har du känt smaken av arkivet?
av JONATAN HABIB ENGQVIST och ANN IGHE

Nederlagets landskap
av HÅKAN FORSELL

En annan offentlighet. Veckotidningarna Die Freundin och Frauenlibe i Weimarrepublikens Berlin
av NIK RUTH PERSSON

Arkivets plats i antropocen
av JULIA WILLÉN

Permsamlingen
av AXEL STRASCHNOY

Teckningen som arkiv. William Kentridges metod och spår
av KRISTINA HAGSTRÖM-STÅHL

Inventering av en inventering av mänskliga kvarlevor. Kategorisering, kvadrater, rektanglar och rutnät hos Georges Perec och Agnes Martin
av BJÖRN LARSSON

Makten och minnet. En intervju med Sasja Filipenko
av ANN IGHE

Korsa gränser med halsduk och bok

av OSAMA SHAHEEN

Kritik

Minnesbrunnen av INGRID ELAM

Bävande under höstliga stjärnor av ERIK BERGQVIST

Bad Reviews av JONATAN HABIB ENGQVIST

Om revolutionen av MARIA JOHANSEN

documenta 15 av HANS CARLSSON