Carol Sansour är en palestinsk poet och kulturarbetare född i Jerusalem. Hon beskriver sig själv som kulturell agitator och social provokatör som passionerat utforskar postnationella, post-genus- och postreligiösa identiteter. Nu baserad i Aten med sin familj, är Sansour engagerad i att fördjupa kulturella kontakter. Hennes första diktsamling, في المشمش (I aprikosernas tid), publicerades i Kairo 2019 i trespråkig upplaga, följt av den franska upplagan 2022 tillsammans med hennes andra samling, Jamila. Sansours verk har publicerats i stor omfattning i uppskattade tidskrifter som Words Without Borders, Exchanges och Arablit, och framförts på Institut du Monde Arabe, Atticko Ancient Greek Drama School och Festival d'Avignon genom Shaeirat, ett globalt initiativ för arabisk poesi. Hon leder Shaeirat Poetry Performance Festival och var medredaktör för litterära plattformen The Sultan's Seal. Dessutom satt hon i styrelsen för This Week in Palestine, och var del i att forma Palestinas kulturscen. 2021 grundade hon Athens Palestine Film Festival för att fira palestinskt berättande på bioduken. Hon arbetar också för att ge liv åt en flerspråkig performance-turné av den grekiska poeten Katerina Gogous verk, som hon har översatt till arabiska – en strävan att blanda poesi med musik och bildkonst. Hennes verk har översatts till franska, engelska, italienska, spanska, grekiska och tyska.
Carol Sansour
Översättning: Jasim Mohamed
Två dikter
I
Någon gång i början av den sista månaden
av året 1972
Klockan är tre på natten
Jag skriver till dig med förhoppning att nå dig
Barnen sover
Det är mörkt i vårt vedervärdiga hus
Jag avskyr det
Jag avskyr möblerna
och lukten
Jag avskyr varenda bit av det
Jag har hört att de som gav sig av
ska återvända
Kommer du med dem?
I förrgår hälsade din mamma på oss
Hon var vänligare än hon brukade vara
Jag tror inte längre på vad hon säger om mig
Men jag är mycket sorgsen
Över dem som har förlorat sina liv
medan de sökte efter en ny mening
Jag frågade henne om receptet på maftool
Men hon lärde mig att göra malbanblad
som vi tillsammans hängde på takterrassen
Nu väntar vi och hoppas att de torkar
innan vi hinner tappa alla våra tänder
Som sagt, barnen sover
matta av att bära förpackningar och illusioner
Varje morgon, innan solen lyser in i deras rum
tar de på sig sina vida kläder
och önskar sig pennor och suddgummi
Här är vädret dystert för det mesta
Väggarna är täckta av alger
Varje gång jag går för att öppna dörren
halkar jag
När kommer du?
Kommer du när mandeln blommar?
Vilken tid är du framme, vid middagstiden kanske?
Kommer du från den sida där korsningen ligger?
Våra grannar förökar sig snabbt
och jag har inte lärt mig deras namn
men de känner igen mig
trots att jag inte har
färgat håret på länge
inte smort mina händer med fuktkräm
Fikonträdet i fruktlunden, det har växt också
Kom i slutet av augusti
så du kan äta färsk fikonsirap
Klockan är tre på morgonen
Jag antar att du inte hör mig
Barnen sover
Fikonträdet och jag träder in
i en annan ålder
maftool, är en palestinsk spannmålsrätt som liknar marockansk couscous. Tillagas med flera aromatiska kryddor, kyckling och kikärter, malbanblad, palestinsk vindruvskonfekt
II
Sahar, vet du vad bortskaffad betyder?
Jag vet inte heller
Men det låter som din senaste resa
där du tappade mer än hälften av din vikt
Strax före våren meddelade du
att du var för trött för att kunna tala eller skriva
Kommer du ihåg den gången nyss
nu känns det som tusen vårar sedan,
när vi hällde i oss panarabismen
Jag berättade om hur arg jag var
Du sa att du var hoppfull
Läget i landet var dystert
Men du var munter
Du spred glädje och lagade mat
åt ökenvandrare som du övertygade
om att äta för Jaffas skull
för maten var en sorts motstånd
Du proppade i mig så mycket za’atar och oliver
Du bad Gud om ett hemland
Men han var sin vana trogen
och gjorde inget åt saken
Så uppfann du ett hemland på cykel
Jag nynnade på en gammal georgisk sång:
”I öst finns inget hemland utan krig …”
Och som du hatade mina sånger!
Vi hamnade på slavrikets stränder
Våra hjärtan hamnade i hemligheternas bakhåll
Jag erkände att du var den mest naiva människa jag älskade
Du höll med
Vi läste hos samma mästare
Utan hemland reste jag ett tält i mitt hjärta
Tillsammans bar vi mina monotona dikter
Våra själar förblev sorgsna varelser
Våra städer var fulla av planer
Jag övertygade dig om att kärleken till hemlandet
var en oförlåtlig, evig förnedring
Du övertygade mig om att molnen
som skuggade oss skulle kunna förstå
endast utifrån graden av vår galenskap
om vi befann oss någonstans
mellan Farkha och Acka eller på stranden i Nafplio
eller i Beirut, Kairo eller Sanaa
Jag vet fortfarande inte vad bortskaffad betyder
men jag undvek din begravning
och hanterade din död som vore den
ännu en av dina resor
till din viloort Amman
Till sent avsked köpte jag tretton gula liljor
När blomsterförsäljaren frågade om tårarna
sa jag att jag hade drömt om en revolution
där alla mina vänner miste livet.
Za'atar, en kryddblandning eller örtpasta i Mellanöstern och Nordafrika, särskilt populär i Syrien Libanon, Palestina, Algeriet, Tunisien och Marocko. Za'atar innehåller vanligtvis sesamfrön, sumak och oregano
Dagdröm
Min älskade,
Vi är trettio personer
som åter har samlats runt ett avlångt bord
som egentligen bara rymmer tjugo
Vi andas varandras syre
och växlar vad vi tror är tankar
Jag tar tillfället i akt
att börja skriva mina memoarer
eller min gammelmormors historia
Jamila
Hon går mellan pistageträden
och har i matsäcken en tomat och en bit torrt bröd
Jag betraktar henne från kanten av en brunn
Bredvid mig ömsar en orm skinn inför en ny säsong
Det är fullt med plastdunkar
Jag sitter med ormen inom räckhåll
och tittar på de munnar som talar
Mina lungor sväller
när jag ser Jamila vid horisonten
med sin glänsande olivfärgade hy
Hon har på sig en vit schal
och en svart klänning med enkla röda broderier
Hennes blick har färgats av tiden
Det här är detaljer
som jag tror räcker långt för att skriva poesi
Kollegorna pratar om strategiska planer
kortsiktiga
långsiktiga
Jamila lyfter upp sin klänning och kissar
bakom ett stenblock
Av fruktan att begå en synd
går några i sällskapet ut för att be i tid
Jamila vilar sig under en tall
Hon ler
Hon frågar Gud om hans sköna namn
och bjuder honom på kaffe
Jag lägger märke till hennes guldring
Det är hennes sista dag på jorden
Hennes ring är av guld
Fick hon den av sin man
innan han försvann i trettio år,
var den en gåva från hennes älskare
eller var det kanske hennes faderlösa son
som gav den till henne?
Jag bestämmer mig för tanken
att det var hon själv som köpte den
medan männen bestämmer sig för att avsluta
ett möte till och tänker på Guds straff,
belöning och paradiset
Jag ser henne slumra förnöjd
under tallen
Hennes ring glänser
Jamila:
Jag brukade sy byxor
åt herrarna i byn vars existens
historien kommer att ifrågasätta
Jag hade en egen Josef, inte den där profeten
Hans bröder skapades
inte för att slänga honom i en brunn
Hans fader flydde med de andra
och kom tillbaka själsbruten
Jag sydde herrbyxor
och sålde cigaretter
Jag hade ett hus
en butik
och en fabrik
på en hyrd kvadratmeter
Jag hade en guldring
som jag testamenterade
till Jungfru Maria från Getsemane
Jag fanns och hade en ring,
ett hus, en fabrik och en Josef
på en hyrd kvadratmeter
Ve mig! Han
tvingades fly
Det här är min gammelmormor Jamilas brev till mig efter att ha läst Dagdröm
Att komma in i staden
När allt är över
och du blir helt omsluten av nattmörkret
kommer du att förgäves försöka
att tända upp med regnet
Du går in i staden
med guld, rökelser, och myrra
Men du kommer inte att se några jungfrur,
utan bara de svarta grodor
som har undkommit valens mun
De kommer att vänta på dig
De kommer att söka efter dig
i dina id-handlingar
i inrikesministeriets arkiv
i gatunamnen
Timme efter timme
kommer du att tala med gatstenarna
och med en uggla som har en påfågels vingar
När du förlorar din syn
och din tunga bleknar
inser du att du har varit varan, marknaden
den tillintetgjorda, konsumenten
gud
och jag
Den vida världen
I den vida världens sagor
i öar långt borta
där vi kunde vara fria
där vi kunde leva
står jag vänd mot den skräckfyllda världen
och darrar
likt en skyddslös örn
I den vida världens sagor
i öar långt borta
upprepar jag böner jag kan
likt en till åren kommen präst
som har tröttnat på sin vidskepelse
I den vida världens sagor
i öar långt borta
ser jag mig själv
som Athena, Zeus dotter
visdomens och de strategiska krigens gudinna
utan att Zeus ser mig
I den vida världens sagor
i öar långt borta
ser jag mig själv
men mitt land ser inte mig