Prisma Palestina: Introduktion
Jonatan Habib Engqvist, Ann Ighe & Catharina Thörn
Gaza beach, 4 October 2013, Wikimedia Commons.
Lördag den 7 oktober
Jag trodde aldrig att det skulle hända medan jag var och badade.
Med dessa ord inleder den palestinska kulturministern och författaren Atef Abu Saifs boken Don’t look left – diary from a genocide.[1] Dagboken är en detaljerad skildring av de första 84 dagarna i Gaza efter den 7 oktober.
Atef Abu Saif är uppvuxen i Gaza men den 7 oktober var han endast där för ett kort besök, officiellt för att hålla tal på den nationella kulturarvsdagen, och informellt för att träffa släktingar. Han hade tagit med sin tonårige son och den 7 oktober hade de stigit upp tidigt för att hinna med ett dopp i havet innan dagens plikter kallade. Det skulle bli en kort visit: Allt skulle gå så enkelt. Men ingenting i Gaza är enkelt.
Den korta vistelsen blir till månader på flykt. Dag följer på dag och katastrofen eskalerar. Han skriver om de han förlorar och om hur han själv blir skadad och är en hårsmån från döden. Om hur mat, vatten och mediciner tar slut och om hur själva livet kan få ett abrupt slut.
Redan i oktober varnade FN för att attacken mot Gaza saknade proportioner och att antalet döda civila var alltför högt. UNICEFs talesperson James Elder beskrev den 31 oktober Gaza som en kyrkogård för barn och ett levande helvete för alla andra.[2] Sedan dess har larmrapporterna avlöst varandra. I november karakteriserade FN organet UNFPA den humanitära situationen i Gaza som katastrofal. Och på en presskonferens den 2 november sa generaldirektören för Världshälsoorganisationen (WHO) Tedros Adhanom Ghebreyesus att ”ord saknas för att beskriva fasan i Gaza”:
Situationen är obeskrivlig, på sjukhusen trängs de skadade i korridorerna, bårhusen är överfulla, läkare utför operationer utan bedövning, tusentals människor söker skydd från bomberna, familjer trängs i överfulla skolor, desperata efter mat och vatten, toaletterna svämmar över och risken för spridning av sjukdomsutbrott är stor. Överallt, rädsla, död, förstörelse, förlust.[3]
I december gjorde 27 hjälporganisationer, däribland Läkare utan gränser, Rädda barnen och UNICEF, ett gemensamt uttalade där de beskrev den humanitära situationen i Gaza som en av värsta de någonsin har bevittnat.[4]
Christopher Lockyear, generalsekreterare för Läkare utan gränser sa kort därefter att:
Våra kollegor är hjälplösa när barnen säger att de hellre dör än fortsätter att lida… Att inte agera nu för att kräva en total vapenvila och ett slut på belägringen skulle vara oförlåtligt.[5]
I januari beskrev FN Gaza som obeboeligt, en apokalyptisk plats på jorden och i februari kom larmrapporterna om svält i norra Gaza och den 4 mars rapporterades att den tio-årige pojken Yazan al-Kafarneh var svältens första dödsoffer.
Den 10 maj, efter att Israel stängt ner gränsen vid Rafah och blockerat tillförseln av förnödenheter och bränsle, gjorde OCHA (United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) ett uttalade där de kallade situationen i Gaza för en ”än mer oöverträffad nödsituation”.[6]
”Under ett folkmord” skriver den palestinska författaren Sarah Aziza ”fallerar språket. I månader har jag gripit efter orden och funnit dem stelnade, vrängda: allt är otänkbart, obeskrivligt, obegripligt.”[7]
Sarah Aziza ställer den nödvändiga och akuta frågan vad som händer med ordens värde, dess tyngd och betydelse, när nödropen inte hörsammas. Sociala medier svämmar över av bilder som ingen människa borde behöva spela in eller bevittna, läkare och hjälparbetare rapporterar om fullskalig skräck, och de humanitära organisationerna har sedan länge tagit till de starkaste ord de har: apokalyptiskt, fasa, helvete, obeboeligt, och ändå går månaderna.
Samtidigt genljuder Gazas lidande världen över, från gator och torg till universitetens campus och Eurovisions direktsända final manifesterar människor med krav på eldupphör och ett slut på ockupationen. Det finns ingen tvekan om att det som sker nu kommer att prägla vår värld för flera år framöver.
Under en tid framöver kommer Ord&Bild ha ett särskilt fokus på Palestina. Vi kommer att publicera samtal och texter på hemsidan som över tid kan utgöra ett arkiv för den exceptionella samtid vi befinner oss i. Flertalet av texterna kommer utgöras av samtal med internationella forskare, som från olika perspektiv ger en bakgrund och fördjupning. Vi kommer också översätta texter av palestinska författare och ge röst åt vittnesmål från Gaza.
I boken Kultur och Imperialism utvecklade den palestinska forskaren och kulturkritikern Edward Said idén om en kontrapunktisk kritik.
I den klassiska västerländska musikens kontrapunktik spelas olika temata mot varandra, och det ena får ytterst sällan företräde framför det andra. Ändå blir det samklang och ordning i den polyfoni som uppstår, ett organiserat samspel som uppkommer ur de olika stämmorna och inte ur en rigorös melodisk eller formell princip som står utanför verket.[8]
För Edward Said var den kontrapunktiska kritiken inte bara en metod för att läsa litterära texter det var också en intellektuell hållning som fostrade öppenhet, flerstämmighet och omtanke.[9]
I Prisma Palestina: kommer vi att närma oss Palestina utifrån denna princip av polyfoni – både i ett försök att förstå, synliggöra och ge röst till det mångfacetterade Palestina och för att genom Palestina som ett prisma kasta ljus över samtiden.
Vi inleder denna satsning med att publicera en text från palestiniern Asmaa AbuMezied med titeln: Om varför vi håller hårt i våra telefoner och fortsätter att spela in.
Därefter följer ett samtal med den amerikanska forskare Sara Roy som sedan 1980-talet har forskat om Gaza. Den första delen av detta samtal har redan publicerats i Ord&Bilds nyligen utkomna temanummer om Eld. I den andra delen av detta samtal, som kommer att publiceras på hemsidan i början av sommaren, svarar Sara Roy bland annat på den anklagelse om antisemitism som ofta riktas mot de som kritiserar Israel. Utifrån hennes egen bakgrund som judinna, vars föräldrar överlevde Förintelsen, resonerar Roy om den politiska vikten av att vara precis och noggrann vid användningen av begrepp som antisemitism och antisionism.
Med detta vill vi välkomna våra läsare till Prisma Palestina.
*
[1] Don’t look left. A diary from a genocide av Atef Abu Saif utgiven av Comma Press 2024.
[2] Gaza has become a graveyard for thousands of children (unicef.org)
[3] WHO Director-General's opening remarks at the media briefing – 2 November 2023
[4] Aqaba Process Joint Statement on Gaza’s Humanitarian Situation [EN/AR] - occupied Palestinian territory | ReliefWeb
[5] Gaza: The Security Council must end its complicity in the ongoing carnage | MSF
[6] UN Geneva - Multimedia Newsroom : Gaza urgent fuel needs – OCHA, UNICEF, WHO 10 May 2024 (unognewsroom.org)
[7] Crimes Against Language | Sarah Aziza (thebaffler.com)
[8] Kultur och imperialism av Edward Said utgiven av Ordfront förlag 1993. Citatet är hämtat från sid 94.
[9] Jonathan Arac utvecklar detta i sin text ”Criticism between opposition and counterpoint” från år 2000 publicerad i Edward Said and the work of the critic: speaking truth to power. Red Paul A. Bové utgiven av Duke University Press.