I en artikel i Svenska Dagbladet den 23 september målar Sam Sundberg inför den kommande bokmässehelgen upp bilden av ett tystat författarsamhälle där människor inte är ”rädda för Nya tider. De är rädda för varandra”. Vi tvivlar inte på att uppgifterna som framförs i artikeln är sanna. Men låt oss ändå ifrågasätta tolkningen, och inte minst dess relevans.
Vi börjar vårt ifrågasättande utifrån ett hörn som ur många kulturredaktioners perspektiv är en aning perifert, nämligen Lagerhuset i Göteborg. När det gäller frågan om Bokmässan, de högerextrema publikationernas offensiv på och mot denna samt marscherande nazister på Göteborgs gator tänker vi oss ändå att platsen inte är så perifer, tvärtom. Här finns vi; några tidskrifter, tidningar, förlag och andra aktörer. De flesta av oss är inte stora men vi skriver och vi publicerar andra. Vi deltar i samtalet. Många av oss förenas av en sorts botten: Vi verkar inte för rasism. Om det är en likriktning – Sundbergs text talar om att den svenska författarkåren är ”nästan kvävande överens” – är den nödvändig.
Vi grannar i Lagerhuset har ofta både sett fram emot och deltagit i Bokmässan. I år har vi fattat olika beslut. Somliga har engagerat sig stort i de olika evenemang som har vuxit fram bredvid mässan. Några engagerar sig både där och på mässan. Några gör på pappret precis som vanligt. Alla har vi våndats. Vi diskuterar ju på fullaste allvar strategier för att bemöta, och rentav i förlängningen kunna motverka den högerextrema vändningen. Det är svårt och vi kommer fram till olika resultat. Varför skulle det vara något dåligt? Alla författare tycker inte lika, alla publicister gör det inte heller.
Sundberg skriver om hur upp mot tusen nazister förväntas demonstrera i Göteborg på lördag, och fortsätter: ”Under tiden är det hopplöst att få intellektuella antirasister att ens stappla fram i samma riktning”. Att på det här sättet lyfta fram de olika strategierna i Litteratursverige som ett problem, menar vi är försåtligt. Det förskjuter fokus från huvudkonflikten – den mellan de som uttrycker rasistiska åsikter och de som vill protestera mot dessa – och dessutom undergräver texten trovärdigheten hos dem som efter långt och grundligt övervägande valt att avstå från att delta i årets Bokmässa. Det är vars och ens eget beslut att delta i Bokmässan eller inte. Vi har svårt att se giltigheten hos argument som vill få det till ett yttrandefrihetsproblem att några i protest inte medverkar i en kommersiell mässa, och istället arrangerar programpunkter och samtal, bland annat om antirasistiska strategier, på alternativa platser.
Det är Nya Tiders rasistiska språkbruk och praktik som är måltavlan för de protester som Ord&Bild är en del av. Nya Tider har visserligen inte ansetts kunna åtalas för hets mot folkgrupp – i ett land där nazister måste gå i särskilt raka led för att ens kunna misstänkas för brottet. Rasism kan trots det vara en nödvändig förutsättning för att bygga den världsbild som publikationen ger sina läsare.
Att inte delta på årets Bokmässa är för oss ett sätt att markera mot den rasistiska retorik som Nya Tider är en del av, och som manifesteras på ett annat sätt utanför Bokmässan på lördag den 30 september, genom Nordiska Motståndsrörelsens demonstration. Vårt beslut är en del av ett antirastiskt arbete som måste föras, och förs, också på tusen andra sätt under den kommande helgen och årets alla övriga dagar.
Ann Ighe och Marit Kapla, redaktörer, Ord&Bild
Under årets bokmässehelg firar Ord&Bild sitt 125-årsjubileum genom att presentera jubileumsnumret i Etc:s tält Bokmassan på Heden fredag den 29 september kl 14.30–15.00 tillsammans med jubileumsskribenterna Aino Trosell och Ann-Marie Tung Hermelin. På lördag den 30 september arrangerar tidskriften två samtal på Scener & Samtal på Världskulturmuseet: ”Den nya fascismen & den gamla” med forskarna Hjalmar Falk och Andreas Önnerfors kl 12.15–12.45 samt en presentation av den polska författaren Malgorzata Szejnert och hennes bok Bygga berg. Berättelser från Polesien kl 15.30–16.15.