PRISMA PALESTINA: Ghayath Almadhoun. Tror du på Damaskus vid första ögonkastet?

Ghayath Almadhoun är en palestinsk poet som föddes i Damaskus 1979 och flyttade till Sverige 2008. Hans dikter har översatts till nästan 30 språk och utgiven i länder som USA, Tyskland, Holland, Italien, Indien etc. För närvarande bor han i Berlin, dit han flyttade efter att ha varit Daad-Artist-In-Residence 2019-2020. Almadhoun har gett ut fem diktsamlingar på arabiska, där de senaste är Adrenaline (2017) och Jag gav dig en avhuggen hand (2024), båda utgivna av Almutawassit i Milano. Han har blivit översatt till svenska och gett ut två diktsamlingar: Asylansökan (Ersatz, 2010), som belönades med Klas de Vylders stipendiefond för invandrarförfattare, samt Till Damaskus (Albert Bonniers Förlag, 2014), som han skrev tillsammans med den svenska poeten Marie Silkeberg. Till Damaskus blev uppmärksammad på Dagens Nyheters lista över årets bästa böcker och omarbetades till ett radiodrama för Sveriges Radio.I Tyskland var han redaktör för den tyskspråkiga antologin med 31 arabiska poeter boende i Europa: Kontinentaldrift – Das Arabische Europa, 2023

Översättning av Anna Jansson & Marie Silkeberg

Bild: Hartwig Klappert

Tror du på Damaskus vid första ögonkastet?

 

I Syrien drömde vi om att återvända till Palestina. Nu har vi börjat drömma om att återvända till Syrien, för att kunna fortsätta drömma om att återvända till Palestina

Tror du på hemmet som hittades mördat och byggnaderna som fälls över bomberna och det stulna landet? Tror du på granaterna som faller i drömmen och lägret som dyker upp som en déjà vu och Nakban som sover bredvid oss i sängen? Tror du på kaffedoften som blandas med saringas och balkongerna som kvävdes och städerna som lagts in på intensiven? Tror du på den banala ondskan – och saknaden som ser ut genom fönstret och husen som flydde och lämnade oss kvar? Tror du på den första kärleken och den sista tiden i livet – och minnenas självmord? Tror du på längtan hos avstånden mellan oss till sängen och våra ofödda barn och natten som somnar mitt på dagen? Tror du på poesi utan att orden trillar ner i brunnen och glädje utan att skulden äter upp oss? Och Palestina?

Tror du på ett liv efter Damaskus?