Under senare år har en stil som vi skulle kunna kalla ”mångröstad personalism” präglat ett antal litterära verk, ofta med uttalade dokumentära inslag. I dessa kan vi, menar idéhistorikern Karolina Enquist Källgren, läsa en slags frihet i gemenskap och nå både allmängiltighet och solidaritet genom enskilda röster.
Read MoreKritik: Det dokumentära och litteraturen av Anna Jungstrand
Marit Kapla har läst Anna Jungstrands Det dokumentära och litteraturen. Med utgångspunkt i svensk dokumentärlitteratur från 1960-talet söker Jungstrand det specifikt litterära i det dokumentära skrivandet. Kapla, som i sin bok Osebol intervjuade 42 personer från sin hemby, minns hur hon själv funderade över vem som har rätt till orden i ett dokumentärt verk – men också över vad som konstituerar den dokumentära genren som sådan.
Read MorePå gång i stan - Med exempel från Dublin och Helsingfors
James Joyce, teckning av Djuna Barnes.
Erik Andersson kontemplerar i denna essä James Joyce Ulysses som flanörroman, och läser den tillsammans med finsk dagdrivarlitteratur. Vad händer om man avstår från intrigen, frågar sig Andersson. Jo, då får bakgrunden en större betydelse: ingenting skymmer den.
Read MoreKärleken övervinner inte allt. Möte med Abdellah Taïa
Foto: Mathias Grate.
Den marockanske författaren Abdellah Taïas åttonde roman, Den som är värd att bli älskad, kom på svenska i våras. Det är en brevroman med en oförsonlig blick på den franska kolonialmaktens våld i relation till språket, kroppen och kärleken. “Utan att du inser det själv sitter du plötsligt framför någon, ni är båda nakna, och han talar till dig på ett språk som är från en annan tid, som fanns innan han föddes och som fortskrider i tanken”, säger Abdellah Taïa i en intervju av Burcu Sahin och Sarra Anaya.
Read More