Den dramatiska texten
Omslag 1 2026. Omslag: Daniel Christensen
Redaktionell inledning
Jonatan Habib Engqvist & Ann Ighe
Karaktärer: 2 tidskriftsredaktörer
Kör: En kritikredaktion
Scen: Ett litet vindsrum på tredje våningen i Lagerhuset i Göteborg.
Det är en vardag i februari och på bordet står en kaffepanna bland högar med utskrifter, tidskrifter och böcker.
(SCENANVISNING: Scenen börjar med att redaktör 1 häller upp kaffe. Redaktör 2 kommer in i snabb takt, pratar i telefon, lägger på.)
REDAKTÖR 2 (Andfådd) Är det slut? Säg inte att det är slut.
REDAKTÖR 1 (Lugnt) God morgon, det finns en kopp kvar. Precis
REDAKTÖR 2 (Tar koppen) Perfekt. Hur ligger vi till?
REDAKTÖR 1 Jorå… Vi ska jobba med numret om den dramatiska texten
REDAKTÖR 2 (Tittar på klockan) OK
(Redaktör 1 ler snett och ställer ner koppen. Tystnad i tre sekunder)
REDAKTÖR 1 Jag tänker att vi borde närma oss relationen mellan text och scen. Kanske om översättningen mellan romaner och pjäser, och tvärtom.
REDAKTÖR 2 Det är ju första numret på året och de senaste åren har vi också haft ett block i kritikavdelningen som sammanfattar året som gått. Vi har haft debutantåret, poesiåret… jag tänker att vi i ett nummer om översättning mellan ord och scen kanske kan fokusera på översättningsåret?
REDAKTÖR 1 Ja! Vi kollar med kritikredaktionen
(Kören kliver in genom dörren)
REDAKTÖR 1 Perfekt tajming! Vad sägs om ett block som handlar om översättningsåret 2025?
KÖR Finns här kaffe att få, som kan värma och styrka oss?
REDAKTÖR 2 Det är slut. Jag går och sätter på nytt så kan ni spåna en stund.
(Redaktör 2 lämnar rummet)
KÖR Därför är tanken god; låt oss fråga Översättarcentrum,
om de vill ordna ett öppet och publikt samtal i saken.
REDAKTÖR 1 Det kan vara frågor som vilka översättningar från det gångna som var bäst, eller vilka som sticker ut…
KÖR Finns det strömningar som råder i tiden, övergripande?
Hur är det ställt med AI och dess översättningar?
Låt oss då fråga Lisa Marques Jagemark och Helena Fagertun;
Lina Wolff har ju skrivit novellen som tog sin utgång
i hennes tolkning av Márquez’ Hundra år av ensamhet,
utgiven i nummer två–tre tjugohundratjugofem.
(Redaktör 2 kommer tillbaka med en kanna kaffe och fler kaffekoppar)
REDAKTÖR 1 åh nej! Det är deadline på redovisningen idag. Jag hinner inte mer nu.
Epilog: Det här numret samlar texter som på olika sätt berör den dramatiska texten, om översättandet mellan text och scen. Numret inleds med en bildserie från teaterföreställningen och galleriutställningen Sophögen av Karl Dunér och det avslutas med en kritiktext av Marit Kapla som sett föreställningen och även läst boken med samma titel.
KonstAB erbjuder helhetslösningar inom kultursektorn. De tillhandahåller själva såväl regi som skådespeleri. Vidare besitter de kompetens gällande förinspelat ljud och video… men när vi bad Ossian Melin att skriva undrar han hur man skriver när man aldrig haft en egen idé. Nina Katarina Karlsson skriver om arbetet med en översättning av Ibsens Vildanden och tyska dramatikern Rainald Goetz som blodar ner sina manuskript.
Paulina Sokolow skriver om konstpedagogikens föregångare och estradör Carlo Derkert som visade Picasso för gruvarbetare. Vi får bilder från en resa genom landet med Ulf Peter Hallberg och Roland Schimmelpfennig. Dessa ackompanjerar en text som reflekterar kring Schimmelpfennig, Shakespeare och översättandet av dramatisk text. Hedda Krausz Sjögren begrundar förra årets bokmässa och berättar vad ett dramatikförlag gör, medan Jonatan Habib Engqvist har ställt ett par frågor till DramaDirekt. Julia Pennlert skriver om berättelser i bilen, ljudboksforskning, dialekt och behovet av att skriva hem och Victoria Verseau delar bilder från sin process.
I kritikdelen begrundar Lisa Marques Jagemark och Helena Fagertun översättningsåret 2025, Marit Kapla läser och ser på Sophögen, Katja Palo skriver om både Ingela Strandberg och Emilia Hasselquist Langefors, Ann Ighe skriver om Karl-Ove Knausgårds Arendal och Victor Malm recenserar samme författares Jeg var lenge død.
Med nästa nummer vänder vi blicken mot USA. Som stat firar man 250 år. Ord&Bild tänkte inte fira. Men däremot tänkte vi öppna ett antal olika dörrar till landet som, vad människor och andra länder än själva vill, har tagit och fått makt över stora delar av världen. USA, eller Förenta staterna, har lämnat en del spår i tidskriftens arkiv genom tiderna. Någon fullständig översikt över hur mycket och på vilket sätt har vi inte, även om vi under senare år har haft anledning att lyfta fram de radikala översättningarna av såväl texter av Svarta pantrarna som feministiska urkunder. Till exempel översattes ett utdrag av Valerie Solanas Scum-manifest redan 1969. Nu tittar vi med varma ögon, och lite sneda leenden på numret från 1986: AMERIKA, står det på omslaget som pryds av en bild på en då tjugosexårig Prince. Och i numret publicerades också en text av Kathy Acker, i översättning av Nina Lekander, där hon kräver “Prince for president”. Kathy Acker är död, Prince är död. Och en helt annan karaktär lever om i Vita huset.
Innehåll
Karl Dunér – Sophögen
Jonatan Habib Engqvist & Ann Ighe – Redaktionell inledning
Hedda Krausz Sjögren – Dramatikens undantagstillstånd
Nora Wurtzel – Destillera, översätta och fylla luckorna
Ulf Peter Hallberg – Tiden, ödet och minnet
Nina Katarina Karlsson – Vart bär ni iväg med de där fruktansvärda fåglarna?
Emma Majberger – Att lägga replikerna rätt i mun
Ossian Melin – Klipp och klistra-livet
Julia Pennlert – Ett eko av igenkänning och ljudbokens dramatiska textröst
Paulina Sokolow – Konstsamtalets konst
Jonatan Habib Engqvist – Pjäsbanken
Victoria Verseau – Honest Sketches & Process
Kritik
Helena Fagertun – om översättningsåret 2025
Lisa Marques Jagemark – om översättningsåret 2025
Katja Palo – om Under Sjöarna av Ingela Strandberg och Vilket öde för en sökande stråle av Emilia Hasselquist Langefors
Ann Ighe – om Arendal av Karl-Ove Knausgård
Marit Kapla – om Sophögen av Karl Dunér
Victor Malm – om Jeg var lenge død av Karl Ove Knausgård