Filip Lindberg läser Fredrik Nybergs åttonde diktsamling och hittar en poesi med dystopiska drag. Författaren rör sig bort från den äng där han ofta vistats tidigare, mot ett sönderfall av skog och mark – en tilltagande klimatkatastrof där omvänd kronologi skapar tvetydighet. “Jag har bland annat svårt att skapa mig en helhetsbild av diktsamlingen. Några gånger anar jag till och med att helhetsbilden är svårigheten att skapa sig en sådan helhetsbild.”