Barnet hör samman med framtiden, med en föreställd möjlighet till liv – och därmed, i en dystopisk tid som vår, också med motsatsen: en inställd framtid, en omöjlighet till liv. I Mexiko har barnet som sinnebild för det omintetgjorda varit en långvarig följeslagare i litteraturen. I det mexikanska samhället, med sin långa, konfliktfyllda historia av kolonialism, drogkartellkrig, maktkorruption, svindlande klassklyftor och skyhöga kvinnomordssiffror, tycks barnet som litterär trop komma med en uppfordrande fråga: om rättvisa, kärlek, människovärde, sanning – en fråga om hopp. Hanna Nordenhök reste till Mexico City och intervjuade tre författare, Fernanda Melchor, Luis Jorge Boone och Emiliano Monge, som alla i sin litteratur återkommande tematiserar barnet och barndomen.