Stefan Jonsson djupdyker i den här essän i begrepp som “protest” och “demonstration”. Han låter blicken och sitt minne glida från barndomens ekon av händelserna 1968 till frågor om protestens natur och om och hur det går att skriva protesternas historia. Genom Jonssons synfält passerar P O Enquists måsar och Pierre Noras “monsterhändelser”.