Joni Hyvönen har läst en mängd mörka framtidsskildringar i svensk litteratur från de senaste åren och frågar sig: “varför dystopin – nu?” Dystopins samhällskritiska filter gör att den ofta uttrycker en teori om världen, menar han, och därmed kan den kanske sägas återupprätta de stora berättelser som dödförklarats i den postmoderna eran – vilket enligt Hyvönen gör dystopin smygoptimistisk.